Lilla Paris-bloggen: Det blir nog bra det här
En blogg som berör aktuella händelser i bandysverige och IFK Vänersborg, och som inte är rädd för att sticka ut hakan. Känsliga läsare är härmed förvarnade.
Misja Pasjkin blev idag klar för IFK Vänersborg. Igen.
Hoppsan.
Det var faktiskt en liten bomb, även om jag själv lite skämtsamt hintade om det efter IFK:s match mot Kungälv där Pasjkin fanns på läktaren. Trodde faktiskt inte IFK var intresserade, men där bedrog jag mig.
Förhållandet till Misja Pasjkin som delar av IFK-fansen har kan väl beskrivas som... frostigt. Pasjkin har inte direkt varit min favoritspelare de senaste tre åren heller, om man säger så.
Men forgive and forget, inte sant? Spelar man för IFK ska man ha supportrarnas stöd, oavsett vad som hänt tidigare.
Har lyssnat på radiointervjuer med Pasjkin, läst vad tidningarna skrivit och känslan man får är att han mognat som person och går in i den här säsongen med en ödmjuk inställning. Att gå en hel sommar utan att hitta en ny klubb gjorde honom kanske gott, att känna att allt inte serveras på ett silverfat bara för att man gör mycket mål.
Nu har han bestämt sig för att börja jobba vid sidan av bandyn, och IFK har hjälpt honom att hitta jobb. Smart drag, dels får IFK pluspoäng hos Pasjkin och dels slipper IFK betala en proffslön till honom utan får nu istället en spelare som gjort 151 mål i högsta serien i Sverige och Ryssland de senaste sex säsongerna för en fullt mänsklig prislapp.
Det känns spontant som en klok värvning. En målspottare av Pasjkins rang kan vara det som skiljer IFK från ett lag som Bollnäs när serien sammanfattas.
Det ökar dessutom konkurrensen i truppen, eftersom IFK nu har en offensiv spelare "för mycket". En spelare måste stå på läktaren varje match.
Övriga anfallare måste nu bevisa att de vill spela varje match kommande säsong, och samtidigt blir IFK:s offensiv inte lika känslig för skador som den var när man bara hade juniorer att fylla platserna med vid skador och avstängningar.
Som sagt - känns som en klok värvning av IFK.
