Intervju Per Einarsson del 3: Flytten till Hammarby
Efter tio år i Vetlanda valde Per Einarsson att flytta till Stockholm och Hammarby. Flytten var enligt Per inget svårt beslut. Hammarby kunde erbjuda det Per saknade i Vetlanda och flytten till Stockholm har dessutom blivit ett lyft rent socialt. Om detta handlar sista delen i intervjuserien med Hammarbys enda nyörvärv.
Även om Per fortsatt bryr sig mycket om Vetlanda och gärna diskutera minnen, den fåtaliga publiken och de många talangerna är det sedan några månader Stockholm och Hammarby som gäller. En lång semester tar slut i mitten av augusti när han påbörjar sin anställning som säljare på Svenska Dagbladets marknadsavdelning.
Till lunchen vid Mariatorget kommer han direkt från Zinkensdamm där han varit och kört ett förmiddagspass.
- Det finns en otrolig ambition i det här laget. Det räcker med att komma ner i omklädningsrummet en morgon klockan nio och se alla som trängs runt vikterna för att förstå att spelarna här inte är nöjda. Det är otroligt viktigt för mig som nyförvärv att drivkraften att vinna finns kvar.
När Pelle berättar om flytten från Jönköping till Stockholm, från VBK till Hammarby, gör han det med en självklarhet som pekar mot att det inte krävdes många, om ens några, sömnlösa nätter innan han bestämde sig för att flytta.
- Det var några saker i Vetlanda, utan att gå in på detaljer, som inte exakt blev som jag önskade. I den fas jag befann mig kunde Vetlanda inte riktigt erbjuda de förutsättningar jag kände att jag behövde. Därför började jag vänja mig vid tanken på en flytt.
- Jag kände att jag haft tio fina år i Vetlanda men att tiden förändras och jag med den. Rent bandymässigt kände jag att en ny utmaning var på sin plats. När Hammarby i den vevan hörde av sig lyckades de skapa exakt de förutsättningar jag behövde.
********
En hockeyspelare i Elitserien kan flytta till Timrå, tjäna 80 000 kronor i månaden och vara ganska nöjd med det. Timrå må vara tråkigt, men spelaren är enbart där för att spela hockey och tjänar dessutom riktigt bra. För en bandyspelare ser bakgrunden till klubbvalet lite annorlunda ut.
- Vi bandyspelare måste ta in helheten på ett annat sätt än exempelvis hockeyspelare. I mitt fall stod bandyn i fokus. Sedan har det även blivit ett civilt och socialt lyft. Jag har mycket kompisar här, ser fram emot att börja jobba och trivs i Stockholm. Allt sådant är bra, men det är en bonus. Bandyn stod för 70 procent av valet.
Enligt resonemanget ovan är bandyspelandet den huvudsakliga orsaken till varför han bytt bostadsort. Men det är ju inte heller alldeles ovanligt för en 26-årig företagsekonom som vill arbeta med marknadsföring att önska flytta till Stockholm, dit majoriteten av kompisarna har flyttat. Så vad är Per Einarsson egentligen - en företagsekonom som spelar bandy på fritiden, eller en bandyspelare som måste ha ett jobb vid sidan om?
- Jaaa du, det är alltid en svår fråga. Är bandyn en hobby eller något annat? Jag lämnar den definitionen åt någon klokare och mer verbal person.
Jag säger inte att jag är vare sig klokare eller mer verbal än Per, men nog är Per Einarsson bandyspelare. Han var ju ändå VBK:s lagkapten som nu ska spela i svenska mästarna. Klart han måste vara bandyspelare. En extremt ambitiös sådan.
Men han har ju också skrivit ett examensarbete i företagsekonomi där han jämfört marknadsföringsstrategier hos fyra svenska företag. När jag skrev mitt examensarbete absorberade det hela mig och var något som verkligen definierade mig i fyra månader. Han är ju alldeles uppenbart inte bara bandyspelare.
Fast han kan ju omöjligen vara en av Sveriges bästa bandyspelare bara på fritiden. Komplexa typer, de där bandyspelarna. Allsvenska fotbollsspelare fikar, sover och spelar tv-spel 20 timmar om dygnet. När hinner bandyspelarna med det?
*******
Bandyspelare eller företagsekonom må kvitta, det är som bandyspelare Per Einarsson ska försöka ta plats i svenska mästarna Hammarby. Hammarby har inför säsongen tappat David Karlsson, Kalle Spjuth, Lasse Johansson och Gustav Björkman. Enda nyförvärvet är Per Einarsson, som väl knappast kan sägas vara en naturlig ersättare till någon av dessa.
- Nej, det är väl sant. Att jag ska ersätta David Karlssons 50 mål, det är absolut inte rimligt, konstaterar Per med ett snett leende.
Han är vidare ganska försiktig när det kommer till hans egna målsättningar för säsongen, och någon riktig uppfattning om vilken hans roll blir har han ännu inte.
- Det är en ny säsong och det finns otroligt många bra bandyspelare i Hammarby. Exakt hur laget ska utformas, hur de som leder laget har tänkt med uppställning, det lägger jag mig inte i. Jag fokuserar på mig själv så att jag är så väl förberedd som möjligt när det blir viktiga matcher fram i vinter.
- Framför allt ser jag fram emot att spela ett spel där många deltar, där vi släpper bollen med fart. Det är just det liret som jag ser fram emot att kunna anpassa mig till. Det så jag vill spela bandy. Det kommer säkert ta tid att anpassa mig till det. Men när jag väl är inne i det, då tror jag det blir bra.
Exakt hur bra är naturligtvis svårt att veta. Men det förefaller osannolikt att någon går till regerande mästarna och hoppas på något annat än att laget ska vara lika bra som föregående år, och därmed kunna vara med och slåss om en finalplats även i år.
- Det är min förhoppning, men det är en ny säsong med nya förutsättningar. Det krävs att otroligt hårt arbete. Det är inte bara koppla på där de slutade i våras. Då var de dominanta i Sverige. Det blir en lång resa i år igen.
*******
Jo, nog kommer det bli en lång resa. Den har redan pågått i några månader, den kommer att ta honom till Karlstad och Vänersborg, till Haparanda och Vetlanda. Kanske också till Uppsala i mitten av mars.
Den där Karin Boye-dikten, som av alla som läser det här förknippas med en VM-krönika från SVT, stämmer nog in på de flesta elitspelare i bandy. Om det inte var så att vägen var mödan värd, eller åtminstone att man hittar ett skäl till att den är det, då hade nästan ingen orkat hålla på (någon enstaka träningsvillig back som tycker det är skönt att springa för att slippa tänka finns det ju alltid).
Men samtidigt - det måste vara de där särskilda ögonblicken som gör vägen lite mera uthärdlig. Eller åtminstone drömmen om dem. Att få slå den där perfekta passningen, att lyckas få avgöra en avgörande kvartsfinal inför 3000 åskådare, att några minuter in i matchen känna att det här kommer vi att vinna, att få stå inför 25 000 åskådare på Studenternas och veta att allt ska avgöras idag, och att allt man har gjort fram till idag kommer att påverka hur det går idag.
Under hela samtalet pratade Per mest om resan tillsammans med andra, om att utvecklas från lirare till någon som driver laget, om tillfredsställelsen i att se ambitionen hos sina nya lagkamrater, om behovet av nya utmaningar och om energi vid rätt tillfällen. Han pratade om resan. Den som gör det värt att träna sex dagar i veckan och åka 260 mil Haparanda tur och retur. Han talade sällan om resultat.
Jag frågade Per om hans syn på den senaste SM-finalen som hans nya klubb vann i snöoväder. Han sa att han led med spelarna, att det bästa laget trots allt vann och att det var symboliskt viktigt att Hammarby under de tjugo minuter det gick att spela bandy fick visa att de var det bättre laget. Men allra först sa han:
- Först och främst ska man konstatera att även efter den matchen fick det vinnande laget stå lyckliga och dansa på slottet i Uppsala.
Det går trots allt ut på att vinna. Oavsett hur mycket möda vägen är värd.
