Torino - Chievo
1 - 1

Ännu en hedersam förlust

Vetlanda förlorade hemma mot Hammarby med knappa 2-5. En match där VBK dock aldrig var riktigt nära en skräll, då offensiven var alldeles för ofarlig för att rubba Hammarby.

VETLANDA BK – HAMMARBY IF 2-5 (0-2)

0-1 (2) Patrik Nilsson, 0-2 (14) Stefan Erixon, 0-3 (52) Klas Nordström, 1-3 (60) Andreas Lysell, 1-4 (82) Patrik Nilsson 1-5 (83) Patrik Nilsson, 2-5 (84) Anatoly Suzdalev

Hörnor: 9-4
Utv.min: VBK 2x10, 1x5 Hammarby 2x10, 1x15
Domare: Anders Kristiansson
Publik: 1483

Viktor Törner saknades i VBK:s lag och ersattes av Simon Hagström. Publiken var vältalig och i min mening var det utan tvekan betydligt många fler i hallen än de 1483 som var den officiella siffran, med tanke på hur välfyllda läktarna var jämfört med tidigare matcher. Nåväl, säsongens bästa publiksiffra oavsett.

Hammarby bättre laget
Matchen började dåligt för VBK, som tidigt släppte in 0-1 när Patrik Nilsson på något vänster lyckades förpassa bollen i mål ur absolut ingenting. Ett sådant där mål som bara en enda av de spelarna som var på isen kan göra. Det var dock Hammarby som inledde matchen klart bäst och tog omgående tag i spelet och bollinnehavet. VBK hade en riktigt bra kvitteringschans på en hörna, vilken var den enda hörna i matchen som VBK var farliga på, men missade inte mindre än tre lägen i den situationen och Hammarby kunde fortsätta äga matchen.

Man gjorde också 0-2 på en hörna, som Stefan Erixon sköt välplacerat. Hammarby hade mycket boll, men en i spelet osynlig Patrik Nilsson och två andra forwards som inte syntes överhuvudtaget så blev Hammarby aldrig särskilt farliga i sitt anfallsspel. Hade Hammarby haft en Nilsson i form eller bättre komplement till honom känns det som att man hade avgjort matchen långt tidigare. Efter ungefär 25 minuter avtog Hammarbys stora spelövertag och resten av halvleken var VBK med ganska hyfsat. Man fick mer och mer bollinnehav men var oerhört svaga när man kom framåt i anfallsspel. Att ta sig förbi Hammarbys backlinje var i det närmaste omöjligt och någon reducering var aldrig särskilt nära i den första halvleken, som rättvist slutade 0-2.

Onödig utvisning
VBK inledde andra halvlek med en helt onödig utvisning, när man dröjde kvar i omklädningsrummet och tog sådan tid på sig att komma ut på isen att man fick ett femmintuers lagstraff, som Stefan Nordén satt av. Minuterna efter att Nordén var inne på isen igen gjorde Hammarby 0-3, genom Klas Nordström, vilket egentligen var ända gången den spelaren syntes i matchen. Som VBK:are är det lätt att bli avundsjuk på lag som har spelare som inte syns ett dugg men som plötsligt står rätt och gör mål. Det är vi inte bortskämda med den här säsongen.

Med tremålsunderläge var VBK piskade att börja lyfta laget och spelet för att ha en chans, men det hände inte mycket i offensiv väg i andra halvlek heller. Man fick dock en straff efter 60 minuter, efter att David Pizzoni-Elfving nickat bort bollen. Andreas Lysell gjorde som vanligt numera, det vill säga mål på straff och att hans straffskytte fortsätter var en av de mest positiva sakerna som VBK kan ta med sig från matchen.

Två bortdömda mål
1-3 alltså och med tanke på att man ändå var med i matchen trots att Hammarby var det bättre laget så borde VBK ha sett det lite som en skänk från ovan. En chans att skrälla, trots att man inte egentligen var tillräckligt bra. Det hade krävt mer chanstagande och ett mer desperat spel, men det enda som hände var att man fortsatte i samma hjulspår med mycket passningar på egen planhalva och där det snarare såg ut som att man försökte släppa in så lite mål som möjligt.

Man var ändå nära mål vid tre tillfällen vid 1-3, varav två gick i mål och blev bortdömda. Först blev Daren Richardson mycket snyggt frispelad och satte bollen i mål, men avblåst för en mycket knapp offside. Därefter stod VBK för ett snyggt anfall som Anatoly Suzdalev avslutade, precis utanför krysset. Sen fick VBK frislag utanför straffområdet, då Anders Kristiansson blåser och Andreas Lysell skjuter i mål. Jubel, men Kristianssons signal förkunnade att en Hammarbyare skulle bli utvisad för att han stod för nära. Kristiansson gjorde egentligen inget fel, men som situationen blev kan han inte vara nöjd med sitt agerande. VBK fick slå om frislaget utan resultat.

Hammarby avgjorde sedan matchen när Patrik Nilsson två gånger om trampade i genom ett stillastående försvar och gjorde både 1-4 och 1-5. Återigen visar VBK att man inte har någon tilltro till timeouter överhuvudtaget. Om den inte borde ha kommit tidigare tycker jag att den skulle ha kommit direkt efter 1-4. Bara för att ändå ge det en sista möjlighet att komma i kapp, en sista chansning för tre mirakulösa mål. Och för att bryta det momentum som Hammarby utnyttjade för att göra mål direkt igen.

Självförtroendefråga
Matchen slutade 2-5, efter att Anatoly Suzdalev reducerat. VBK gjorde en försvarsmässigt helt okej insats, men offensivt var det så ofarligt att VBK inte är i närheten av att rubba Hammarby ändå. Det känns som mot Edsbyn för en vecka sedan, att VBK gör det väldigt bra i defensiven och är med i matchen trots att man är det sämre laget, men från sidan ser det ut som att viljan att förlora med så lite som möjligt är större än viljan att chansa offensivt. Det kanske är helt åt skogen fel av mig att tolka matchbilden så, men det är faktiskt så det ser ut. Troligen är det en självförtroendefråga och det är givetvis inte bara till att trycka på en knapp för att lösa allting. Jobbigt är det att se dock. Och då har jag inte ens nämnt hur dåliga hörnorna var i den här matchen…

Tre viktiga matcher nästa vecka. Samma defensiv och mer vilja i offensiven så kan det gå mycket bra, kapaciteten finns i VBK, man måste dock börja spela ut det man kan.

Fler bilder från matchen på clerkefors.se