NEC Nijmegen - PSV1 - 2
Första halvlek ordnade femte raka hemmasegern
Senast Vetlanda BK vann fem raka hemmamatcher var 2004 - nu har det äntligen hänt igen. På söndagen vann VBK med klara 7-4 hemma mot Kalix.
Vetlanda gjorde fler ändringar i laget jämfört med senast mot Tillberga än vad jag hade räknat med. Å andra sidan kanske det är klokt att göra just det när vi denna säsong har en trupp som tillåter det med fler alternativ nu när spelschemat är väldigt tätt. Bland annat kom Sebastian Ytterell in i backlinjen igen och Erik Ivarsson var tillbaka på Robin Folkessons bekostnad. Målet vaktades av Philip Svensk.
Den första halvleken var i stort under 45 minuter väldigt bra genomförd av Vetlanda BK. Laget gick ut och tog kontroll på spelet med mycket bollinnehav och satte en hård press på ett Kalix som inledningsvis knappt kom ifrån egen planhalva. En sån press har jag nog inte sett VBK sätta mot ett lag sedan de där 9-0-matcherna mot just Kalix och Ljusdal i mellandagarna 2013. Inledningsvis kändes också 9-0 som ett tänkbart resultat, inte minst när Joakim Andersson bröt sig in från vänsterkanten och gjorde 1-0 redan efter sex minuter.
Ledning med 5-0
Pressen fortsatte från VBK:s sida men målet lät vänta på sig. Chanser fanns, även om avsluten kanske aldrig blev riktigt farliga, bortsett från en bra aktion från Patrik Johansson och en hörna från Andreas Lysell. Det var däremot just Lysell som gjorde 2-0 och det på straff efter 22 minuter. Straffen ordnades av Joakim Andersson som blev fasthållen när han elegant lobbade bollen över en back. Snabbt efter det målet kom också 3-0 och det var nog matchens snyggaste mål, när VBK spelade sig i genom försvaret och satte Patrik Johansson i avslutsläge mitt i straffområdet fram till tremålsledning.
Kalix tog timeout men direkt efter denna gjorde Andersson 4-0 på retur på Johanssons skott och Kalix kändes som ett utspelat och besegrat lag. Den känslan blev ännu tydligare när Pontus Vilén gjorde 5-0 på Joakim Anderssons mycket starka förarbete och varför inte Jocke fick assist där var lika märkligt som varför inte Putte fick assist vid 4-0. Bra förarbeten bör belönas med poäng!
Dessvärre kom Kalix närmre innan pausvilan fram till 5-2. Innan matchen talades det om Kalix dåliga hörnskytte och det var inte heller särskilt märkvärdigt i matchen, men det var ändå två hörnor som gav reduceringarna. Först en retur med en misstänkt hög klubba och sedan en variant från Antti Ekman och pausresultatet var 5-2. Egentligen siffror i underkant för ett VBK som klart förde matchen och det kändes onödigt att Kalix fick kontakt.
Kalix lyfte sig inte
Känslan var i halvtid att antingen skulle Kalix lyfta sig och skapa spänning eller så skulle andra bli väldigt avslagen. När VBK dessutom gjorde 6-2 snabbt i halvleken efter ett skott ur högervinkel från Johan Löfstedt gick liksom luften helt ur matchen. Kalix gjorde ingen nämnvärd förbättring och hade ett anfallsspel som mest bestod av lyror utan adress eller det mest talande anfallet när en ensam spelare åkte rakt mot hörnflaggan medan medspelarna väntade kvar på egen planhalva. Mot detta svaga motstånd gick VBK ner sig i andra halvlek, vilket kanske var naturligt med tanke på resultatet men det gjorde också att gästerna trots allt fick kontakt.
Det enda reella hotet i Kalix var Antti Ekman och han gav sig också ut på soloåkning, men han hade sikte på målet och satte dit 6-3. Tio minuter senare, efter att inte särskilt mycket hänt, kom också 6-4 och plötsligt fanns ett moment av oro i matchen. Det dödades snabbt, för direkt efter avslaget gjorde Joakim Andersson sitt tredje mål när han satte 7-4.
Halvleken spelades mest av men VBK skapade ändå en del chanser, inte minst genom Martin Landström och Toumas Mokko som kändes som de två mest företagsamma spelarna i andra halvlek. VBK brände två helt klara frilägen och en andra straff i slutet, en straff som just Mokko ordnade. Lysell klev fram på nytt men sköt i stolpen och nu har alla tre spelare som slagit straff i VBK också missat denna säsong. Fyra av sju straffar har missats och jag funderar på varför inte Joakim Andersson skjuter, med det självförtroendet och det målsinnet han besitter.
Fem raka hemmasegrar
Matchen slutade 7-4 till VBK och det var trots allt en odiskutabel seger, som kunde slutat med större siffror. Kanske jämnade det ut sig över två matcher med tanke på att Tillberga i onsdags istället var i överkant. Den första halvleken var bra av VBK, som förde spelet, vann andrabollarna på offensiv planhalva, hade långa anfall och kom till många avslut mot ett tillbakapressat Kalix. Andra halvlek blev som sagt väldigt avslagen, men VBK gjorde i stort sett jobbet och bärgade femte raka hemmasegern. Det har inte hänt sedan fortsättningsserien 2003/2004 och något som förhoppningsvis bygger självförtroende inför veckans två svåra bortamatcher mot Hammarby och Kungälv.
Toumas Mokko blev rätteligen utsedd till matchens spelare, en mycket bra insats från den finske halvens sida. Tycker även att Patrik Johansson och Tobias Nyberg utmärkte sig i första halvlek och Martin Landström i andra halvlek. Samtidigt fortsätter Joakim Andersson att göra mål, tre stycken denna match och skyttekungen har inlett serien med tolv mål på sju matcher.
