-
Inför: Hammarby - Vetlanda BK
Betydelselös, avgörande, prestigefull, ointressant. Det går säkert hitta fler ord som kan passa som beskrivning för VBK:s bortamatch mot Hammarby. Men för en gångs skull tänker jag låta bli att tänka på tabell, framtid och historia. Jag vill bara att VBK vinner mot Hammarby.
Hammarby har liksom VBK bytt tränare mitt under säsong. Liksom Österberg fick Göran Rosendahl ont om energi och valde att kliva av sitt uppdrag. Hammarby ersatte honom med Magnus Brodén, som för ungefär ett år sedan lämnade Hammarby. Nu är han tillbaka och det verkar gjort Hammarby gott. De slog direkt Bollnäs borta och Sandviken hemma. I söndags blev det dock stor förlust mot Villa.
Hammarby har under säsongen blandat och gett. Efter en svag inledning med fyra matcher utan seger följde elva matcher utan förlust. Nu är Hammarby med och slåss om en fjärdeplats och en eventuellt avgörande kvartsfinal hemma.
Hammarby har under säsongen varit drabbade av skador. Både Carl-Johan Rutqvist och David Pizzoni Elfving har drabbats allvarligt och spelar inte mer den här säsongen (även om det tydligen kan finnas visst hopp för Elfving). Att Elfving varit skadad har inneburit mer speltid som mittfältare för Jesper Jonsson, som med sina 16 mål är tillbaka på de målnivåer han hade i VBK, efter förra säsongens gästspel på halven.
VBK saknade i söndags Joakim Andersson vars skada inte tillät spel, men slog ändå Ljusdal med 4-2. Det innebar att hotet om kvalspel är närmast obetydligt och att det finns en minimal strimma hopp om slutspel.
Men imorgon tänker jag inte bry mig om det. Jag vill bara så innerligt att VBK vinner matchen.Ingen storförlust, ingen hedersam förlust, ingen oavgjord match. Bara en vinst. Rättvis eller orättvis spela ingen roll (även om 5-4 på en feldömd straff i 92:a är att föredra). Ingen besvikelse, inget missmod eller vemod. Bara lycka och en promenad genom snön och minusgraderna, med ett för omgivningen obegripligt flin på läpparna. Ett plåster över såren från de där tänk-om-promenaderna hem i duggregn.
