Krönika: Bästa säsongen på 10 år
IFK Vänersborg rivstartade kvartsfinalspelet och tog två raka segrar mot Västerås SK - men det hårdsatsande gurklaget kunde till slut resa sig på nio och vinna den femte och avgörande matchen. Således tog säsongen slut för IFK Vänersborg för den här gången.
Men med några dagars distans så är känslan ändå att man är nöjd med säsongen. En rimlig förväntning inför säsongen var att IFK skulle slåss om en topp 5-placering och således få en något lättare lottning i slutspelet och därmed kanske, kanske nå semifinal.
IFK Vänersborg levde helt klart upp till de förväntningarna. Fjärdeplatsen var blott en noslängd bort, istället blev det en sjätteplats men då ingen ville möta IFK i slutspelet fick man det lag som blev över, som var Västerås SK.
IFK hade också det hårdsatsande och guldtippade storlaget på gaffeln rejält, men en olycklig skada på Christoffer Fagerström och en Richard Wallin Kamperin som tvingades stanna hemma i match 3 av familjeskäl - så långt IFK:s två bästa spelare i slutspelet - gjorde att vågskålen tippade över i VSK-favör.
Men IFK gjorde vad man kunde förvänta sig av dem - man nosade på en topp 4-placering och man fick fram en femte och avgörande match mot VSK och chans på semifinal. Hade det blivit semifinal hade laget överträffat förväntningarna med råge. Således har spelare, supportrar och förening all anledning att vara väldigt nöjda med insatsen den här säsongen - även om jag förstår att ytterst få orkar eller vill tänka så just nu.
Det är den bästa säsongen IFK Vänersborg gjort på över tio år. Det är inte fy skam.
- - -
IFK Vänersborg har tagit små steg framåt hela tiden, och måste nästa säsong måste vara topp 4 och semifinalspel. Allt annat vore på tok för defensivt. För att ta det där sista, svåra steget över semifinalströskeln krävs det antagligen en ganska hård satsning från föreningens sida, med tanke på vilka klubbar man konkurrerar med kring semifinalplatserna och hur hårt de satsar varje år.
Det vore naivt att tro att man ska kunna utmana de hårdsatsande lagen genom att vara sparsamma och försiktiga - det kanske räcker till en femte avgörande match men väl där så är det en Johan Esplund eller en Andreas Bergwall som är skillnaden mellan kvartsfinal och semifinal.
Jag säger inte att IFK behöver ge sig ut på jakt efter en superstjärna - det har man redan i Joakim Hedqvist - men det behövs fler spelare som kan avlasta honom i de matcher han inte gör tre mål eller fler. Det var också Stefan Karlsson inne på när han direkt efter match 5 mot VSK fick frågan om vad IFK behöver för att ta nästa steg:
- En sniper till.
- - -
Jag är beredd att hålla med. En anfallare till skulle sitta bra. Kanske talar det faktum att Andreas Eriksson fått lämna klubben för att man redan har en ny anfallare på ingång. Mikko Lukkarila har varit på besök på IFK:s matcher och IFK är givetvis intresserade av Kungälvsanfallaren som gjorde 28 mål den här säsongen. Det förs garanterat diskussioner med fler potentiella anfallsförvärv också.
Nils Berner lär hur som helst bli den tredje anfallaren även nästa säsong. Nisse har gjort en väldigt fin säsong lite i skymundan, 16 mål på 28 matcher, varav 4 mål på 5 matcher i slutspelet, är ett fullt godkänt facit för en förstaårssenior och en markant ökning från fjolårets 1 mål. Samtliga mål är spelmål, dessutom.
- - -
Prio ett för IFK Vänersborg just nu är annars att behålla stommen i det här laget och bygga vidare på årets framgångar. Petter Andersson skrev nyligen på ett nytt tvåårskontakt och det var mycket viktigt. Petter har gått skadat hela säsongen men är nu opererad och rehabar sig och kommer vara tillbaka i gammalt gott slag nästa säsong.
För IFK:s spel kommer det betyda mycket. Petter är motorn i IFK:s anfallsspel och den som styr och ställer genom att antingen välja att slå långt, spela kort på spelare med fart, slå en diagonalare över hela planen eller gå framåt själv. Olle Sundin tog över den rollen och gjorde det väldigt bra, men Petter är en viktig nyckel i IFK:s spel och frigör Olle för spel på andra positioner där Stefan Karlsson egentligen hade tänkt använda när han värvade honom.
Från årets trupp är det nu bara Pertti Virtanen, Christoffer Fagerström och Joakim Johansson som återstår att knyta upp. IFK lär vilja behålla alla tre. I fallet Virtanen så är det framförallt det sociala som måste lösas, jag tvivlar inte på att Pertti gärna fortsätter i IFK och att IFK gör allt för att behålla honom. I fallet Johansson är det nog bara en tidsfråga innan det blir en förlängning där om inte jobb/plugg lockar bort "Kimmen" från Vänersborg.
När det gäller Christoffer Fagerström lär i princip varenda elitserieklubb har hört av sig till honom, plus ett antal ryska klubbar. Ska man spekulera så känns Ryssland som det hetaste alternativet just nu. Det var nära redan ifjol men då valde "Fager" att stanna och spela klart sitt kontrakt i IFK. Nu är han kontraktslös vilket gör att han dels kan få ett bättre personligt avtal från en rysk klubb då de inte behöver betala övergångssumma till IFK, och dels har han gjort sin karriärs hittills bästa säsong i år, och gjort A-landslagsdebut. Ryssarna har en grej för svenska landslagsspelare, vilket säkert kommer få några av de större ryska klubbarna att komma med kontraktsförslag.
Och jag unnar verkligen Fagerström och alla andra bandyspelare att åka till Ryssland och tjäna en bra hacka på sin sport - och dessutom utvecklas som bandyspelare då man i Ryssland är heltidsproffs vilket givetvis inte skadar om man vill bli en så bra bandyspelare som möjligt.
Men givetvis hoppas jag att Christoffer väljer att stanna i Vänersborg och hjälpa IFK i klubbens strävan uppåt. Laget och föreningen tar hela tiden kliv framåt, och jag hoppas att det känns som en utmanande och rolig resa för spelarna att vara med på.
- - -
Ett par spelare tog stora kliv framåt den här säsongen. Inför säsongen nämnde jag Gabriel Bridholm som en spelare att hålla ögonen på, men en skada satte stopp för det. Jag nämnde även Emil Viklund och Nils Berner och båda två har utvecklats fint - inte minst Viklund som andra halvan av säsongen var fenomenal som vänsterhalv. Båda två har dessutom skrivit på nya tvåårskontrakt nyligen.
Johan Skatz är en annan spelare som lite i skymundan gjorde en kanonsäsong. Det var hans första riktiga elitseriesäsong, tidigare har det bara blivit enstaka inhopp, och med tanke på att IFK släppte in tredje minst mål i elitserien den här säsongen så får man säga att han tillsammans med Martin Röing och Richard Wallin Kamperin skötte sig med den äran. Wallin Kamperin gjorde också en enormt bra säsong och tog verkligen klivit in bland elitserieförsvararnas toppskikt.
Men årets spelare var givetvis Joakim Hedqvist. Han gjorde fler mål i grundserien än han någonsin gjort tidigare - 56 stycken - och ledde det här laget på det sätt man förväntar sig att ens stjärnspelare ska leda laget på. Fantastisk spelare.
- - -
Nu startar Silly Season och den är på många sätt lika underhållande som den riktiga säsongen. Därefter följer en förhoppningsvis varm och skön sommar innan bandysäsongen drar igång igen i augusti.
Väl mött då, och följ gärna vår Silly Season-bevakning!
