Krönika: Inför en förutsägbar säsong?
Vi en första anblick ser säsongen 2012/2013 ut att kunna bli en relativt förutsägbar och kanske tråkig säsong för Vetlanda BK. Så har det inte känts på länge. Men skenet kan bedra. Titta lite längre och det finns massor med spännande att se fram emot.
Ofta har osäkerhet kring kvaliteten på VBK:s trupp varit stor så här års. 2008/2009 handlade det om hur bra ett storsatsande VBK kunde vara. De senare åren har det handlat om hur mycket de tunga spelarförlusterna försämrat truppen. I år är truppen i det närmaste oförändrad. Andrei Morokov och Stefan Nordén har lämnat. William Sjöberg har tillkommit. I jämförelse känns det lugnt och stabilt.
Dessutom bör årets trupp vara betydligt starkare än förra årets. På papperet är det samma namn. Men jag har svårt att spelarna är desamma. Förra året var de i helvetet och vände. Men de kom sannolikt tillbaka som starkare och bättre bandyspelare. Ett antal spelare skaffade sig under förra året ovärderliga erfarenheter. Vi hade juniorer som stod för avgörande insatser i matcher som mer eller mindre handlade om VBK:s överlevnad som elitklubb. Sådant stärker.
Jag tror att VBK går en tämligen odramatisk säsong till mötes. Särskilt i jämförelse med förra årets känslomässigt mycket påfrestande säsong. Lyckas VBK i år undvika kval är det en stor bedrift. Och överraskning. Misslyckas man i en kvalserie är det dåligt. Och en kanske ännu större överraskning. VBK besitter så mycket kvalitet att jag har svårt att se hur de ska misslyckas i ett kval. Det ett år äldre VBK-laget ska kunna hantera en kvalserie.
Att det vid en första anblick ser ut att vara en förutsägbar säsong innebär inte att den är ointressant. Man behöver inte titta länge för att hitta sådant som gör säsongen intressant.
1) Den första är naturligtvis hoppet om en skräll. Faktum är att VBK under förra årets fem första och sju sista matcher tog en poäng i snitt. I nästan hälften av serien tog laget en poäng i snitt. Kan man hålla det snittet över en hel säsong kan det räcka till slutspel. Och varför inte? Ett samspelt lag slår ur underläge, har en skadefri Fredrik Rinaldo och ett knippe lovande spelare med mer erfarenhet som kan spela under mindre press.
2) Intresset att följa enskilda spelare. Kan Jesper Jonsson fortsätta utvecklas i samma takt som de två senaste säsongerna? Kliver Philip Lennartsson fram som den superlibero han kan bli? Kan en 30-årig amerikan fortsätta att utvecklas? Har Pontus Blomberg förbättrat sin defensiv så pass mycket att han får förtroende (och självförtroendet) att bli den offensiva kraft han ibland visar att han kan vara? Kommer Jocke Andersson även i år fördubbla sin målskörd jämfört med tidigare år? Hur många mål gör William Sjöberg? Hur bra blir Suzdalev under sin andra säsong i Sverige? Är en skadefri Fredrik Rinaldo fortfarande en av seriens största attraktioner?
3) Gäller det svåra andraåret även för en hall? Förra året var en publiksuccé för VBK. 11 av 14 matcher lockade över tusen åskådare. Publiksnittet höjdes med mer än 70%: Det var bra stämning på matcherna. Allt detta trots de svaga resultaten och den ofta klena underhållningen. Kommer publiken tillbaka även i år, när hallen inte längre är någon nyhet? Jag tror det. För det blev roligare att gå på bandy i hallen. Isen var alltid bra. Temperaturen mer behaglig. Stämningen bättre. Det försvinner inte för att det är andra året. Dessutom har VBK hemmamatch på annandagen, mot IFK Motala. Eventuellt kommer hallen då att fyllas till sin maxkapacitet. Hoppas att det snart går att köpa förskott till den matchen. Tänk vad roligt med en match som redan dagen före har sålts ut till hälften.
4) Sedan finns den ändå där, den gnagande oron. Tänk om VBK drabbas av två tre tunga skador. Om oturen grinar oss i ansiktet. Om förlusterna blir fler och fler. Självförtroendet sämre och sämre och det inte finns någon Stefan Nordén att plocka in. Tänk om allt detta händer under de två veckor kvalserien avgörs.
Sedär. Det som vid första anblick känns som en förutsägbar säsong har alla möjligheter att bli en fantastiskt spännande säsong med tro, hopp och kärlek. Förtvivlan, sorg och oro. Solomål, hörnmål och slumpmål. Allt det där som gör en bandysäsong så levande. Skönt att det snart är igång.
