Lilla Paris-bloggen: Korén till Gais
En blogg om bandysverige och IFK Vänersborg.
Gais (ska alltid skrivas med stor första bokstav och resten små som vilket namn som helst, så vet ni det i fortsättningen) har gjort klart med sitt första nyförvärv inför elitseriesäsongen.
Det är gamle IFK-bekantingen Fredrik Korén som återförenas med tvillingbrorsan Henrik i Gais nästa säsong. Fredrik kommer närmast från Ale-Surte där han spelat de tre senaste säsongerna, dessförinnan var han i IFK i fem säsonger.
Även om det inte är någon "wow-värvning" av Gais så är det ändå kul att se att de duktiga 86:orna som IFK fick fram börjar etablera sig som elitspelare mer och mer. För vissa tar det längre tid än för andra, och tyvärr är det många som har uppfattningen att om man inte är elitseriemässig när man är 21-22 så kommer man aldrig bli det. Men det stämmer givetvis inte, vissa spelare behöver bara mer tid på sig att blomma ut.
Fredrik Korén, och brorsan Henrik också för den delen, är exempel på att det ibland är bra för unga spelare att ta ett kliv nedåt i seriesystemet och få en större roll i ett allsvenskt lag, istället för att harva på i en elitserieklubb där man har svårt att platsa.
Båda bröderna har haft jättefin utveckling och just Fredrik är väl den som utvecklats mest sen han lämnade IFK. Betydligt rappare på skridskorna och med en helt annan inställning på isen än tidigare - där IFK-Korén hade vänt hemåt vid mittlinjen fortsatte Surte-Korén rakt fram och utnyttjade sin tyngd.
- - -
Det ska väl även påpekas att IFK under i stort sett hela 2000-talet hade mycket duktiga tränare som var fantastiska på att bygga fungerande lag.
Men att utvecklas talanger var väl inte deras främsta egenskap. Unga spelare behöver få förtroende och känna att det är okej att testa något svårt, och misslyckas, utan att bli utbytt direkt eller petad i matchen efter, som hände flera gånger. Att säkerhetsspela och inte ta risker är jättebra om man vill skapa ett svårspelat och effektivt bandylag, men det är ingen vidare miljö för en ung spelare som vill utvecklas att få skäll varje gång han försöker slå en lite svårare passning och misslyckades.
På den punkten är antagligen Berner, Bergwall och Berglundh klart bättre. De har lite friare tyglar och spelare som försöker ta initiativ och göra något oväntat eller svårt uppmuntas så länge intentionen och tanken var rätt. Det är en bättre miljö för unga spelare att utvecklas i, unga spelare behöver få förtroende och utrymme att testa saker - annars kan de ju aldrig lära sig eller få självförtroende nog att göra de där oväntade sakerna på isen.
Tror inte det är en slump att Robin Lundqvist och Christoffer Fagerström fick sina stora genombrott i vinter under "de tre bena".
Vill dock inte ta ifrån Magnus Nordin eller Anders Uhlin någonting, det är det bästa tränarparet IFK-bandyn någonsin haft och de har gjort fantastiska mycket för klubben. Men deras filosofi var kanske inte optimal för att få unga spelare att utvecklas.
- - -
Totalt spelade det 36 vänersborgare i landets högsta och näst högsta serie ifjol. Känns bra att vänersborgsbandyn drar sitt står till bandyeliten.
