Napoli - Barcelona
1 - 1

Ny förlust, efter mardrömskvart

VBK åkte på en ny förlust. 3-7 mot Västerås, trots tidig ledning med 2-0. VSK gjorde fem mål på dryga kvarten i slutet av andra halvlek.

VBK startade med Andreas Lysell som spets och hade stöttning av en relativt manstark bortaklack på sisådär 20 personer, varav flertalet nu gör Västerås i väntan på vidare färd till Edsbyn.

Västerås saknade Patrik Sjöström i backlinjen, och tidigt tvingades också halven Simon Folkesson kliva av.

Drömöppning
VBK inledde optimistiskt mot serietvåan. Redan i andra minuten fick Joakim Andersson ett hyggligt läge men hans låga skott från högervinkel smet utanför bortre stolpen. Ungefär två minuter senare fick Andersson ett mycket bättre läge. Johan Löfstedt, nu åter med nummer 23 på ryggen, slog en flip från egen planhalva som Jocke tog ner. Han vek in från höger, rundade Andreas Bergwall och gjorde 1-0 för VBK.

Första tio-femton minuterna var annars relativt chansfattiga. VBK klarade av att hålla i bollen och VSK tilläts inte komma i några riktiga anfall. Dessutom skaffade starke Robin Folkesson fram en högehörna som Johan Löfstedt förvaltade. Det kändes som att Erik Ivarssons inspel var något misslyckat, men Löfstedt som försteskytt lyckades skjuta bollen lågt i mål trots att bollen hamnade bakom honom. 2-0 till VBK var en välkommen start för ett VBK som nog inte har något större självförtroende för tillfället.

Vid ledning 2-0 hade också Pontus Blomberg ett bra läge att göra 3-0, men Andreas Bergwall gjorde sig stor och täckte ut Blombergs skott från vänster till resultatlös och misslyckad hörna.

Vid det här laget kändes det som att VBK kunde få med sig något från den här matchen. Det var ingen sprakande bandy. Men det var det sannerligen inte heller från Västerås. Att Christian Mickelsson i bra läge valde att droppa bollen i blindo istället för att gå själv eller spela framåt i bra läge kändes onödigt men hanterbart. Att Ted Bergströms lyckades tråckla sig fram till läge att reducera till 1-2 på den efterföljande kontringen var trist. Men såg inte ut att vara något värre.

Fem insläppta på dryga kvarten
Västerås kvittering kom på hörna. Viktor Törner hade för andra gången i matchupptakten svarat för en viktig blockering i bra läge för VSK. Även denna gång blev det hörna och Stefan Edberg slog upp bollen i krysset bakom Skorven. Och från nu fram till halvtidsvilan var VSK totalt överlägset. Mesta mästarna gjorde fem mål på 15 minuter och 49 sekunder. Det första kom efter långt lyft som friställde Jonas Nilsson. Det andra kom efter att en VSK:are slagit en (allt för) öppnande diagonalpassning från mitt på vänster planhalva som gav Ted Bergström fri lejd på höger offensiv planhalva. Bergström spelade fram bollen till sextonårige Max Mårtensson som lade in 4-2 i öppet mål. Det var exakt 1 minut och trettio sekiner mellan målen och det kändes som läge för time out, men istället gjorde Jonas Nilsson 5-2 mot ett VBK med hängande huvud. Innan halvtidsvilan hann också Johan Esplund med att (knästående tyckte somliga) spela fram Nilsson som gjorde ytterligare ett mål, mot ett VBK som åtminstone fann ork att protestera mot domaren.

En andra halvlek som spelades av
6-2 i halvtid och matchen kändes, och var, avgjord. Andra halvlek kan sannolikt tjäna som instruktionsvideo för hur man spelar av en halvlek, om någon mot förmodan önskar ge ut en sådan. VBK bytte målvakt, Philip Svensk stod i andra halvlek. De båda lagen hade varsin ramträff och varsitt mer eller mindre friläge där målvakterna Bergwall och Svensk stod för fina räddningar. Ted Bergström skickade också upp varsin boll i motståndarlagets nättak. Västerås 7 och Vetlanda 3.

Ingen katastrof, men…
Att förlora med 7-3 borta mot Västerås är inte bra, men inte heller någon katastrof. Västerås är ett riktigt bra lag som på kort tid gjort många mål mot såväl Bollnäs (4 på dryga fem minuter) och Sandviken (4 på 17 minuter). När de sätter fart är de just nu kanske bäst i Sverige. Men att släppa in fem mål mindre än 16 minuter är inte OK.

Jag förmår inte riktigt förklara varför det händer. Helt plötsligt har VSK:are bra läge att göra mål. De hade också en utdelning som var sådan att Skorven inte gjorde en ordentlig räddning på hela den halvlek han stod. Det var öppna mål, frilägen och skott i nättaket. Men målen tillkom också under en period då VBK inte hade något anfallsspel överhuvudtaget, där VBK allt som oftast gick snabbt till anfall och slog bort bollen. Varje bolltapp innebar stora ytor för VSK att ställa om på. Möjligen för att få spelare anfaller medan övriga står kvar på mittlinjen. I inledningen anföll VBK mer som grupp, kändes det som.

Återigen lyckades också ett motståndarlag störa VBK genom att ställa tre spelare utanför VBK:s straffområde när målvakten har bollen och lägger ner den åt en medspelare. Är det så att det finns andra uppspelsvarianter, vilket inte borde vara osannolikt, tycker jag att det kan vara läge att träna in några sådana. Att vid flera tillfällen ägna tiotalet sekunder åt att komma ur eget straffområde känns onödigt.

Nu väntar en natts sömn i Västerås, en bussresa till Edsbyn och match på tisdag klockan 15. Sedan är det här bandymässigt än så länge miserabla jullovet över.