VETLANDA BK - EDSBYNS IF 4-5 (1-3)

 

1-0 (3) Björn Einarsson, 1-1 (32) Jonas Edling, 1-2 (34) Mattias Hammarström, 1-3 (46) Fredrik Åström, 2-3 (49) Daren Richardson, 2-4 (60) Hans Andersson, 3-4 (77) Andrej Morokov, 3-5 (90) Pär Törnberg, 4-5 (91) Björn Einarsson

 

Hörnor: 8-12

Utv.min: VBK 1x10 Edsbyn 1x10

Domare: Anders Kristiansson

Publik: 1086

 

Andrej Sannikov gjorde entré i Vetlanda BK och var tillbaka som libero. Den oinvigde kan inte ha trott att det var ungefär ett och ett halvt år sedan Sannikov senast spelade Elitseriematch. Han var precis lika bra som dagen han slutade, han höll ihop VBK:s backlinje och kommer bli ett otroligt tillskott under andra halvan av serien. Sannikovs intåg gjorde även att Simon Hagström fick ta klivet upp på mittfältet. Positivt att Hagström inte ställs helt åt sidan, han har potential men behöver få Elitserie-rutin. Dessutom gjorde Daniel Johansson fler byten i anfallet än i någon annan hemmamatch så här långt, bra även det.

 

Dessutom är det otroligt kul att publiken fortsätter komma till Sapa Arena. Hur många lag som ligger sist i en serie med sex raka förluster kan samtidigt säga att publiken ökar? Otroligt kul, hoppas det fortsätter så.

 

Edsbyn ägde bollen

VBK fick en kalasstart på matchen när Anatoly Suzdalev frispelade Björn Einarsson som satte 1-0 i mål, redan efter tre minuter. VBK fortsatte bra och inspirerat och visade upp en bättre bandy under de första fem minuterna än hela matchen mot GAIS. Ju längre matchen led desto mer tog Edsbyn över bollinnehavet, som gästerna vann klart i matchen. Dock var det sällan som detta stora bollinnehav förvandlades i farliga anfall. Edsbyn tog en del skott utifrån, annars sökte man efter hörna när man kom så djupt. Om det är Edsbyns spelidé eller om det är som jag vill tro, att VBK:s försvar tvingade dem till det, är oklart.

 

VBK kom i vissa attacker men skapade få målchanser i den första halvleken. Edsbyn fortsatte att äga boll och efter drygt en halvtimme kom kvitteringen, när VBK tappade markering på vänsterkanten och Jonas Edling blev helt ensam. Bara minuterna senare kom även 1-2, när Edsbyn sökte hörna, fick det och Mattias Hammarström sköt i mål på sin egen retur.

 

Strax senare blev Joakim Andersson helt fri och fälldes av Anders Svensson. Solklar straff som Björn Einarsson tog hand om. Dessvärre blev det ytterligare en straffmiss, då Svensson gjorde en ytterst kvalificerad räddning. Det är i sådana stunder man önskar att bandyn hade samma regler som fotbollen, alltså att Svensson skulle fått syna det röda kortet efter fällningen. Hur som helst, Vetlanda MÅSTE göra mål på straffarna! Halvleken slutade till sist 1-3 till Edsbyn, efter att laget utnyttjat ytterligare en hörna, det var dessutom en hörna som tillät endast ett skott då den var i slutsekunden, vilket gör det extra tungt. Symptomatiskt för matchen och säsongen.

 

Gjorde som Edsbyn

I den andra halvlekens begynnelse använde Vetlanda samma medicin som Edsbyn och fick till en snabb reducering. Daren Richardson sökte hörna, fick det och sköt själv 2-3. Ett överrskande hörnmål tog VBK tillbaka i matchen, men det stora bollinnehavet fortsatte för Edsbyn, precis som de få målchanserna fortsatte. Jonas Persson räddade de skott som Edsbyn tog och VBK å sin sida hade svårt att komma till. Lyror mot seriens kanske bästa försvar fungerar sisodär och längs isen hade man svårt att komma i genom ett ständigt samlat Edsbyn. VBK stod ändå upp bra, fram tills att Andreas Lysell stod för ett individuellt misstag och tappade boll till Edsbyn som Hans Andersson satte i mål till 2-4.

 

Tungt för VBK som tog timeout direkt efter målet men lyckades aldrig avväpna Edsbyn det där stora bollinnehavet. Gästerna fortsatte att äga boll, att passa runt inom laget men kom aldrig i genom Vetlandas backlinje så det blev riktigt farligt. Främsta anfallsvapnet var att komma runt på kanterna, med hörna som det ultimata resultat, dock med ett lysande undantag - Simon Jansson. Vänsterhalven var den ende i Edsbyn som verkligen vågade köra in i VBK:s mittförsvar och försöka gå på mål varje anfall. Med all den kvalitet som finns i Edsbyn borde fler spela som Jansson och inte söka kortlinjen gång efter annan. Jansson är en fantastisk spelare som har potential att bli en av bandysportens främsta.

 

Egentligen ingenting talade för Vetlanda, då plötsligt slog man till med ytterligare ett hörnmål fram till 3-4 när det återstod en kvart av matchen. Andrej Morokov målskytt, ett mål som får ses som kämpamål mer än ett hörnmål, men positivt att det blir två mål på den spelformen. VBK försökte sedan skapa en slutpress, men blev aldrig riktigt farliga. Personligen hade jag gärna sett fler skott utifrån, Edsbyn visade med tydlighet att det blir farligt när man skjuter, antingen i mål, eller retur eller till hörna. Flera VBK-anfall hade kunnat avslutas med skott istället för att rinna ut i sanden.

 

Solklar straff friades

Det finns situationer där man vill att domaren ska blåsa straff, men där det ändå finns utrymme för förståelse varför han inte gör det, då det är oklart om det verkligen var ett slag på klubban eller bollen. När Joakim Andersson fyra minuter från slutet blir frispelad är det inget snack om saken - Edsbynbacken slår högt upp på Anderssons klubba, bollen rinner i väg utan att byta riktning och Jocke fälls över ända in i målet. Domarna, som fram tills dess blåst frislag för varje kroppskontakt, gör en unison washout och friar en solklar straff. Nog för att VBK säkert hade missat - men hur den situationen inte kan rendera i straff är för mig en gåta. Speciellt när man direkt efteråt blåser frislag till Edsbyn på mittlinjen när anfallaren åker in i en mötande back.

 

Ingen straff och inga fler målchanser, istället gjorde Pär Törnberg en bra egen aktion och satte matchavgörande 3-5. VBK sprattlade till på nytt, fick in 4-5 genom Björn Einarsson (hur kan jag inte förklara) men närmre kom man aldrig. Man fick dock en hörna i slutsekunden, men det hade väl varit för bra för att vara sant om VBK fått med sig poäng på ett tredje hörnmål. Det blev aldrig heller sant, Einarsson sköt utanför och VBK åkte på en blytung förbannad jävla förlust. Igen.

 

Jag tar med mig så mycket positivt från matchen; Sannikovs intåg, Skovens målvaktsspel, Daren Richardsons halvbacksspel, hörnmålen, VBK:s kämpainsats och hjärta, publiksiffran, stämningen i Sapa Arena och det faktum att man verkligen pressar Edsbyn, även om gästerna är ett bättre lag matchen i genom. Detta till trots, det hjälper föga när VBK har sex raka förluster och ligger sist i Elitserien, två poäng bakom närmaste lag.

 

God jul säger vi som jumbo och önskar oss ett stort trendbrott den 26 december. 

Fler bilder från matchen på clerkefors.se