Cagliari - Udinese0 - 1
Seger mot Ljusdal - men den satt hårt inne
Vetlanda lyckades till slut vinna hemma mot Ljusdal med 6-4, trots en otroligt svag inledning på matchen och underläge med 0-4. En stark vändning och en lysande straffräddning av Philip Svensk bärgade segern.
Det var lite känsla av det gamla Smålands-DM i inledningen av matchen mellan Vetlanda och Ljusdal. Rätt avslaget i Sapa Arena trots en helt okej publiksiffra och plötsligt stod det 0-4 till gästerna på resultattavlan. Det var dock inget handicap som i DM, utan det var Ljusdal som ryckte fram till en stor ledning när VBK gjorde en otroligt svag första halvlek.
Ras och stort underläge
Det började med 0-1 redan efter två minuter, en ledning som VBK dock kvitterade ganska snabbt. Christian Mickelssons mål blev dock inte godkänt, domaren dömde offside på Joakim Andersson som nog var i offside-position, men jag håller inte med om bedömningen att han påverkade spelet. Istället gjorde Ljusdal 0-2 på sitt andra skott på mål och efter 20 minuter gjorde gästerna 0-3 på hörna. Snabbt kom också 0-4 till Ljusdal och unge Philip Svensk i VBK:s mål fick ingen rolig start på matchen med fyra insläppta mål på fyra skott.
VBK tog timeout efter det målet och det såg så långt väldigt dåligt ut. Det var egentligen ingenting som fungerade, i defensiven uppstod ytor som Ljusdal kunde utnyttja och offensivt var det både tempofattigt och slarvigt passningsspel. Helt enkelt en väldigt svag start på matchen, men direkt efter timeouten gjorde Andreas Lysell 1-4 på friläge och Lysell kunde sedan också göra 2-4 på straff, en straff som comebackande Anatoly Suzdalev ordnade. Suzdalev gjorde nog för övrigt sin bästa match för säsongen.
Halvleken slutade 2-4 och VBK spelade absolut upp sig efter timeouten, men bra var det aldrig någon gång före paus. Ljusdal hade en målchans utöver sina mål, men brände friläget som skapades vid ställningen 1-5 och deras hundraprocentiga utdelning var över. Det skulle även visa att Ljusdal inte gjorde fler mål i matchen för laget som visserligen började med ganska bra fart men som aldrig någon gång var fyra mål bättre än VBK, utöver den goda effektiviteten, så det kändes naturligt att VBK åtminstone närmade sig målmässigt före paus.
Vändning i andra halvlek
Den andra halvleken började mycket bestämt från VBK:s sida och det tog inte ens minut innan Joakim Andersson trampade på ensam mot tre LBK-försvarare och sköt strax utanför straffområdet fram till 3-4. VBK, som hade Daniel Johansson utvisad, var sedan mycket nära att kvittera flera gånger om, men bollen ville inte in mer under den första kvarten av halvleken. VBK skapade också en del hörnor, men trots att skotten såg väldigt bra ut blev det aldrig några hörnmål. Det tycker jag framförallt berodde på Ljusdals väldigt kompakta mur på mållinjen, som till exempel inte lämnade någon lucka bakom målvakten Jonas Svensson, en lucka som många hörnmål uppstår i. Det gjorde Ljusdal bra, liksom Svensson i målet som stod för flera räddningar.
Dryga kvarten in i halvleken fick Ljusdal läge att utöka ledningen, då Peter Öhrlund dömde straff trots att situationen tydligt skedde utanför straffområdet. Kalle Mårtensson sköt straffen, men Philip Svensk gjorde en av de bästa straffräddningar jag har sett. Han klistrade bollen med en hand likt en ishockeymålvakt och den räddningen gav VBK energi att vända matchen. Jocke Andersson åkte längs högerkanten och på hans retur kunde Johan Löfstedt skjuta 4-4 på avstånd. Bara minuten senare fick VBK frislag precis utanför straffområdet och på det sköt Jesper Hvornum 5-4 och VBK hade vänt.
Ljusdal tog timeout men såg väldigt trötta ut i det läget av matchen och saknade kraften att komma tillbaka i matchen. Det skapades egentligen ingen målchans och bortaspelarna tog mest överoptimistiska skott på avstånd. VBK skulle bevaka sin ledning, men gjorde det inte bra. I det här läget av matchen stod VBK för alldeles för många bolltapp och felpass på mittplan, vilket gav Ljusdal läge att vända, något som utnyttjades dåligt. VBK höll sin ledning matchen ut, men trots vändningen så lämnade även insatsen i andra halvlek mer att önska.
Matchen slutade 6-4 efter att Christian Mickelsson till slut fått ett mål godkänt, då han petade in en retur på Löfstedts skott och därmed har Mickelsson gjort mål i alla tio matcher. VBK:s tre anfallare har nu gjort 15, 14 och 8 mål på tio matcher, bra siffror!
27-2 har blivit 18-12
En till slut fullt rättvis seger, men VBK gjorde verkligen ingen bra match och satte sig i en väldigt svår situation med den svaga inledningen. Problematiken med försvarsspelet var samma som i tidigare matcher men det allra största problemet tycker jag var det tempofattiga spelet. Bortsett från inledningen på andra halvlek lyckades VBK aldrig riktigt sätta press på Ljusdal och gästerna kunde spela med sitt samlade försvar och avstyra VBK ganska effektivt. VBK måste på hemmaplan spela mycket mer bestämt och med fart mot ett av seriens bottenlag. Att dessutom tappa boll i uppspelsfasen av anfallen gång efter gång som VBK gjorde i andra halvlek såg väldigt osäkert ut.
Förra säsongen vann VBK med 9-0, 9-0 och 9-2 i hemmamatcherna mot Ljusdal, Kalix och Kungälv. Denna säsong har det blivit 6-4 i alla tre motsvarande matcher och vad det säger egentligen vet jag faktiskt inte, men vi kan i alla fall konstatera att det har varit helt olika matchkaraktärer dessa två säsonger. Men i slutänden har det blivit sex poäng båda säsongerna och det är givetvis det viktigaste.
Johan Löfstedt och Joakim Andersson var de två som såg till att VBK kunde vända men matchens prestation och viktigaste insats gjorde givetvis målvakten Philip Svensk. Målilla-sonen Svensk fick chansen från start och han fick en otroligt tung inledning med de fyra insläppta målen, som han dock knappast kunde lastas för. När det behövdes klev dock Svensk fram i andra halvlek och räddade VBK med sin otroliga straffräddning. Kul för Svensk, kul för VBK och på fredag väntar Hammarby hemma. Kul det också!
