Fortuna Sittard - FC Utrecht2 - 2
VBK kämpade väl men förgäves i regnet
VBK kämpade väl men föll likväl med 6-4 mot Hammarby. Tre mål på tre minuter kring halvtidsvilan kom att fälla avgörandet i en match som bestod av mycket kamp och minimalt med skönspel.
Tränare Claesson mönstrade ett lag för långbollar. I backlinjen tog Erik Ivarsson plats och Robin Folkesson fick för dagen prova på att agera måltavla och bollmottagare som forward. En uppgift han skötte väl och han noterades även för sitt första elitseriemål – även om han ibland såg lite vilsen ut när bollen väl nådde isen.
Regn matchen igenom
Vi tar det direkt. Det regnade under hela matchen. Det gjorde att isen var spelbar under cirka fem minuter under de båda halvlekarnas inledning. Resterande del handlade det om att efter förmåga ta emot långa målvaktskast eller lyror och sedan försöka få fatt i bollen och antingen rensa eller skjuta mot mål. Det är en sysselsättning som påminner ganska lite om den som lagen kan ägna sig åt om isen är bra. Icke desto mindre skulle det delas ut två poäng, lika viktiga som vilka två som helst.
Därför var det glädjande att VBK inledde matchen bäst. Utöver ett tidigt hörnmål från Philip Lennartsson fanns två riktigt bra lägen under matchens första tio minuter. När sedan isen blev sämre jämnade Hammarby ut spelet och kvitterade på hörna genom Robin Sundin.
Patrik Johanssons, något oväntade, målform håller i sig och han gjorde snyggt 2-1 till Vetlanda när han, längs isen faktiskt, lyckades få med sig bollen och avsluta med ett vänsterskott som nog smet in i bortre burgaveln. I övrigt kan noteras att Hammarby träffade ribban en hörna och att Jocke Andersson sånär styrde in en lång boll. I övrigt finns inte så mycket mer att skriva om första halvlek. Förutom att den avslutades med att Misja Pasjkin stod rätt när bollen studsade runt i VBK-straffområdet och skickade in kvitteringen till 2-2.
Tre mål på tre minuter
Därefter följde en halvtidsvila och direkt därpå gjorde Hammarby två mål. Efter en omställning på VBK:s avslagsvariant fick Kalle Mårtensson stå ensam i straffområdet och raka in 3-2 och bara minuten senare åkte Jesper Jonsson runt VBK-försvaret och slog bollen genom straffområdet. Vid bortre stolpen stod Adam Gilljam och så hade Hammarby genom mål i matchminut 45,46 och 47 skaffat sig ett tvåmålsöverläge. Vid de två målen efter halvtidsvilan framstod VBK-försvaret som tämligen öppet.
Joakim Andersson reducerade underläget med kvällens vackraste mål. Med isens beskaffenhet i åtanke behöll Jocke bollen i luften efter att ha tagit emot en lyftning. Fri mot Hedberg i Hammarbyburen jonglerade han sig fram som vore han Samuli Niskanen innan han lyfte bollen i mål. Tyvärr svarade David Pizzone Elfving direkt med att göra 5-3. Ett mål som stora delar av VBK-försvaret ansåg vara offside.
Robin Folkesson utnyttjade sin längd när han med klubban i brösthöjd vinklade in ett frislagsinlägg från Johan Löfstedt. Efter detta mål skapade VBK också några lägen som kunde resulterat i en kvittering. Men när nyss nämnde Löfstedt efter att ha tagit emot bollen i eget straffområde slog hål i luften och tappade bollen så att Kalle Mårtensson gjorde 6-4 var det som att luften gick ur VBK. Man försökte, men lyckades inte skapa tillräckligt med vassa chanser. De flesta chanserna skapade istället Hammarby och det var endast tack vare en handfull kvalificerade räddningar av Philip Svensk som resultatet 6-4 stod sig.
Tråkig förlust
En tråkig förlust. Både därför att underhållningen uteblev och för att det kunde ha blivit poäng. Lite oskärpa i avgörande situationer får nog sägas ha fällt avgörandet. Framför allt var det onödigt att på så kort tid tappa ledning till tvåmålsunderläge.
Givet att VBK behöver alla poäng de kan få känns det bittert att lämna Zinkensdamm med förlust. Samtidigt är det svårt att vara alltför besviken när matchen nu spelades under de förutsättningar som rådde.
VBK lämnar Stockholm utan poäng. Men man fick åtminstone en möjlighet att träna på det spel som förmodligen även behövs på fredag då VBK åker till Skarpe Nord, där väderprognosen säger 7 plusgrader och regn vid avslag.
Det är svårt att ge rättvis spelarkritik idag. Men jag konstaterar att Philip svensk gjorde flera bra räddningar och att Robin Folkesson fyllde en funktion som bollmottagare. I övrigt krigades det på bra hos samtliga.
* * *
Slutligen, då och då händer det att man måste slå upp regelboken.
I andra halvlek inträffade den något dråpliga situation att Hammarbys målvakt Patrik Hedberg gick långt utanför eget straffområde och bentacklade Robin Folkesson, som kampade med Felix Nyman om en långboll som stannat upp. Med mina ögon såg det ut som att Folkesson hade vunnit kampen mot Nyman och kunnat åka med bollen mot tomt mål. Hedberg tilldömdes tio minuters utvisning. Därför började jag fundera på hur det ser ut med a) målvakternas rätt att agera utanför straffområdet och b) rött kort vid målchansutvisning.
Såvitt jag förstår regelboken får målvakten stoppa bollen med skridskor och kropp utanför straffområdet, men inte kasta sig på isen för att stoppa bollen (sid27). Det senare gjorde Hedberg. Därtill träffade han Folkessons ben. Så tiominutersutvisningen var självklar, oavsett om han nådde bollen eller inte.
Angående det ev. röda kortet skrivs i regelboken att:
"Domaren ska utvisa spelare för resten av matchtiden – lindrigt – för följande regelbrott:
a) Friläge - Om en spelare fäller eller stoppar motspelaren genom att gripa tag i denne eller på ett annat ojust sätt omintetgöra motspelarens friläge, utan att bollen är spelbar"
Folkesson var eventuellt på väg mot ett friläge. Dessutom utan målvakt. Men det var inte uppenbart. Och det går väl att argumentera för att bollen var spelbar, även om det kräver en hög tilltro till Hedbergs fotbollskunskaper om bollen ska anses spelbar för en målvakt utanför straffområdet.
Hur eller hur. Tiominutersutvisningen var såvitt jag kan se korrekt och ett rött kort hade varit hårt, men kanske möjligt.
Nu tror jag inte att detta hade någon avgörande betydelse för poängfördelningen i matchen. Men jag tyckte det var kul att kolla upp saken.