2021 tecken om EM 2020: I røg og damp for Danmark
Nu skulle man varit på Lørups Vinstue i Odense och beställt en halv Pilsner/halv Classic (Tuborg). Man kunde suttit på Hotel Ansgar i Esbjerg, med Thomas Jones på scen med sin cover av Kim Larsens Flyvere i natten.
Man kunde varit på karaokebaren i Næstved, framförandes EM-låten från 1984, Rocazinos En for alle. Eller bara vid storbildsskärmen på Nationalmuseums innergård i København, där vi för tre år sedan såg Danmark förlora en annan åttondelsfinal, i VM, på straffar.
Istället sitter jag i ett rum i en helt annan del av Europa, betydligt närmare det Amsterdam där Danmark nyss krossat Wales med 4-0 i EM:s åttondelsfinal. Och är så imponerad.
För det här är något annat, något utöver det vanliga, det här danska laget.
Före EM kändes det nästan som att det såg för bra ut för Danmark: 4-0-vinsten borta mot Österrike i VM-kvalet, bara två förluster på fem år och ett lag som hela Europa lyfte fram som EM:s outsider. Jag kände också en (mest magkänslebaserad, ska erkännas) tveksamhet inför Kasper Hjulmand som mästerskapscoach.
Sedan kom allt som hände en hemsk lördag för två veckor sedan, med kampen för Christian Eriksens liv, som gjorde att inget av det där längre spelade någon roll. En oviktig 0-1 mot Finland i en premiär som skandalöst nog återupptogs samma kväll.
Men någonstans fann det danska laget energin att fortsätta, att komma upp på banan igen. De gick ut och gjorde en stormatch mot Belgien, men förlorade hedersamt. Resultatet kändes fortfarande inte viktigt, men man kunde efter två matcher konstatera att Danmark tillsammans med Spanien skapat flest målchanser i EM, men bara gjort ett mål.
Sedan dess har man gjort åtta.
I den redan klassiska 4-1-matchen mot Ryssland tog man sista livlinan och nu, efter ännu en fantastisk match, är man fullt ut tillbaka på det där 4-0-borta-mot-Österrike-och-turneringens-outsiders-spåret. Kasper Hjulmand är lokförare och det finns ingen broms på det danska EM-tåget.
Danmark-Wales 4-0. En total överkörning i åttondelsfinalen. På alla positioner kliver danskarna fram, levererar insatser av internationell toppklass. Simon Kjær. Anders Christiansen. Pierre Højbjerg.
De saknade en målskytt. Då kom Kasper Dolberg in i startelvan efter Yussuf Poulsens sena återbud och avgjorde med två mål. Andreas Cornelius hoppade in från bänken och var plötsligt bra, sysselsatte ensam Wales försvar när Drakarna istället hade behövt jaga mål. Mathias Jensen hoppade också in, kreerade och serverade Skandinaviens just nu bäste (?) spelare Joakim Mæhle till 3-0. Till och med Martin Braithwaite fick efter många om och men göra mål! Och då har vi inte ens nämnt geniet Mikkel Damsgaard.
Framför våra ögon håller ett danskt lag i samma kaliber som de mytomspunna upplagorna från 1984, 1986 och 1992 att växa fram.
Orkar de hålla energin uppe efter allt som hänt kan de vinna hela EM. Igen. Synd att man inte är i Danmark.
