Paulinas reseberättelse
Paulina var med på sin första medlemsresa med Villa Sweden. Och här följer hennes härliga och personliga berättelse från resan.
Paulina 16 år var med på sin första medlemsresa med Villa Sweden. Och här följer hennes härliga och personliga berättelse från resan.
Birmingham 2006
14:e april
Jag gick upp klockan 04.45 för att göra i ordning mig. Kl 05.30 åkte jag, pappa och Dag ner till Säve i Göteborg. Jag var jättetrött, hade knappt sovit nåt på hela natten. Var spänd inför helgen. Vi åkte med flyget 10.20 och landade i London, lokal tid 11.10. Det är 1 timme före svensk tid. Då gick vi till en pub på flygplatsen där Villa Sweden skulle samlas. Det var 11 stycken från Göteborg och sammanlagt ca 25 stycken.
Det var 2 tjejer med på resan. Dom som anordnade resan, bl a Big Steffe hade hyrt en egen buss till oss som det stod ”Aston Villa Sweden” på. Jag satt längst fram bredvid pappa. Vi körde mot Luton för att hämta dom andra Villa fansen. (Det ligger i London också, men det tog 1.5 timmar att åka till den flygplatsen, mycket bilköer.) Lyssnade på mp3 typ hela vägen. När vi kör in i Birmingham… Då såg jag… Villa Park på min högra sida!!! Jag blev helt darrig och började lipa. Shit asså. Mäktigt.
Kunde nog inte prata ordentligt på en kvart sen. Bara att komma in i Birmingham… jaa.. stort. När vi kom till hotellet ”Jurys Inn” ca 16.00 så checkade vi in och alla fick varsin nyckel. Vi bor i rum 1321 på våning 13 utav 16. Efter vi hade checkat in så gick vi en runda nere på stan. Det är hur stort som helst! Sen virrade vi bort oss och så fick vi leta efter hotellet i ca 2 timmar. Birmingham var inte alls så som jag trodde att det skulle vara. Många har sagt att det var en väldigt ful stad, men det tycker inte jag. Mysigt. Men sen i alla fall så åkte vi ett pariserhjul som låg mitt inne i stan. Det var jättehäftigt och jättefint, det var soligt ute och ganska varmt faktiskt, ca 15 grader. Sen gick vi tillbaks till hotellet och duschade. (Pappa tränade.) Sen gick vi ut en runda till och tog lite kort. Vi gick och la oss ca 22.30.
15:e april
Vi vaknade ca 8.00 och så gick vi och åt frukost. Det var jättemycket. Efter frukosten gick vi ner till stan. (Bor mitt i centrum.) Jag köpte en piké tröja till Robin som var jättebillig här i Birmingham. Kl 12.00 samlades alla utanför hotellet och så tog vi en taxi till Villa ark. Tog ca 5 min. Sen kom vi fram. Håhååjajaa. Jag höll på att svimma. Vi gick en rundvandring. Vi var bland annat i Champions lounge, omklädningsrummet jättefint med en stor bubbelpool! Jag och pappa gick in i en lyx lounge, specialläktare för gäster och ägare.
Sen kom det häftigaste jag någonsin har varit med om. Guiden öppnade en dörr. Sakta… sakta… Jag gick upp för trappan och gick ut genom dörren… där var… PLANEN! JAG STOD LÄNGST UPP PÅ ARENAN PÅ TRINITY ROAD STAND. JAG KAN VERKLIGEN INTE BESKRIVA KÄNSLAN. DET VAR SÅ HIMLA OVERKLIGT. JAG GRÄT. DET GICK INTE ATT FÖRSTÅ. JAG VAR HELT DARRIG OCH KUNDE KNAPPT STÅ UPP. JAG KUNDE BARA INTE FATTA ATT JAG STOD LÄNGST UPP PÅ VILLA PARK OCH TITTADE UT ÖVER PLANEN OCH LÄKTARNA. JAG TOG KORT HELA TIDEN. ÖVER 100 KORT. JAG GRÅTER TILL OCH MED NÄR JAG SKRIVER DET HÄR. DET VAR SÅ HIMLA FANTASTISKT OVERKLIGT!!!!! DET GÅR ABSOLUT INTE ATT BESKRIVA!!!!!!!!!!!!
Jaaa… Herregud… sen i alla fall så fick våran grupp ställa upp oss på 2 led i spelargången. (Jag stod på Villas sida såklart.) Sen satte dom på musiken som Villa har när dom springer in på planen, så fick vi också göra det! Det var häftigt för dom hade aldrig gjort så för någon annan innan! Efter det gick vi upp till Villa – radion och Steve Trueman som är radiopratare. Självklart så blev JAG intervjuad… Vi gick in i hans studio och så ställde han lite frågor till mig. Sen fick alla Svenska Fans sjunga våran Villasång:
We'll be coming, we'll be coming, we'll be coming from the North. When you hear the noise of the Villa Sweden boys, We'll be coming from the north.. Sen fick jag reda på att intervjun sändes för ca 1 miljon människor! Läskigt! Efter det gick vi till Villa Shopen! (Som öppnade bara för oss.) Där gick det ju åt lite pengar… Jag köpte:
© En mörkblå långarmad Villa tröja.
© En quiz DVD med över 1000 frågor om Villa.
© En nyckelring.
En skylt man hänger på dörren. (Supporter skylt.) © En plansch på Villa Park.
© En chokladkaka + 2 godispåsar. Det blev tillsammans ca 750 kr
Steve Trueman, radioprataren, följde med dit till Villa Village. Han tjatade på personalen om ett provrum till mig, eftersom jag hade kommit ända från Sverige, men dom hade tyvärr inget. Efter det gick alla Villa Sweden till Aston Social Club, där bara medlemmar i Aston Villa kommer in. Jag fick komma in även fast jag är under 18. Men jag fick dricka vatten istället för öl… Efter en stund kom Gary Shaw dit. Han spelade för Villa i 11 år. (Tror ja..?) Han var med och vann Europacupen 1982 (Champions League) och så spelade han i det engelska landslaget. Vi fick prata med honom i ca 1 ½ timme. Han frågade lite var jag kom ifrån, vad jag tyckte om Birmingham, om Villa och sånt. Han sa massa skit om shitty.. Han var i alla fall ingen diva! Jag tog kort och så fick jag autograf utav honom. Sen var det en som tog kort på oss så vi kommer att vara med i nästa matchprogrammet för Aston Villa. Efter det fick vi lite gratis saker från Villa. Matchprogram och klistermärken.
Sen tog vi taxin hem och så gick vi och åt med några från Villa Sweden. Jag åt jättemycket så jag mådde illa sen. Senare gick vi tillbaks hotellet och duschade. Vilken dag! Fullt upp men helt helt fantastisk!
Dagens häftigaste händelse: Var när jag fick gå in på Villa Park. Huu. Unbelievable. Asså. HELT OBESKLRIVLIGT!!!!!!!
16:e april:
Spänning. Hå. Gick upp vid 07.30 för att äta frukost. Jag var klädd för ”The Big Match”.
© Aston Villa tröja © Halsduk © Armband © Svettarmband
Kl 09.30 tog vi taxin till Villa Park. Alltid lika härligt att komma dit. Villas spelarbuss rullade in. Jag sprang brevid bussen och vinkade. Thomas Sörensen och Steven Davis vinkade tillbaks! Efter det gick Villa Sweden in på Villa Park för att vi skulle lämna ett pris (en viking av silver) till Steven Davis som blev framröstad till ”årets spelare” av oss. Han var kortare än vad jag trodde att han skulle vara. Han var också blyg men han tackade så mycket för priset. Jag hälsade på honom och sen tog pappa ett kort på mig och honom! Sen gick vi till Aston Villas fotbollsskola, Aston Villa Academy. Där tränar dom ungdomar som en dag ska bli Villa spelare.
Vi köpte ett matchprogram och sen fanns det en liten bar där också som vi satt en stund i. Man får väldiga förmåner när man är med i Villa Sweden.
Det är inte många supportrar som får träffa spelare, gå in i varje rum på Villa Park, vara med i Villa radion mm. Det är väldigt snällt och bra gjort, men i alla fall. Sen gick vi in på Villa Park igen. (Ingång L3, efter att jag hade pussat på Villa Park;) ) Jag satt på rad Q plats 67. Eller satt och satt, jag stog upp hela matchen men aa. När vi hade kommit så värmde Villa upp. Klacken började sjunga och arenan fylldes med folk. Jag kunde inte fatta att jag stog där! Så många gånger som jag har sett Villa och Villa Park på Tv så var det helt ofattbart att jag var där! Jaaah.. Alla Villa spelare ställde upp sig för avspark och matchen startade. Det var ca 40 000 Villa fans på Villa Park. Alla sjöng. Jag stog mitt i klacken. Jag säger bara: GÅSHUD!!! Tänk! 40 000 som sjunger för full hals! Jaaah. Gåshud. ”Hi Ho Aston Villa” sången var riktigt mäktig.
Baros gjorde det första målet i 9:e minuten. Asså. Shit. Alla skrek som tjyven! Nåt otroligt. Jag kommer nog aldrig att få uppleva något sånt igen. Ljudet finns bara kvar inne i huvudet. Men det var verkligen, ja, overkligt och obeskrivligt häftigt!!!!! Andra målet gjorde Brums i den 24:e minuten. Det blev helt tyst på Villa Park. Sen blev det halvlek. Jag tog lite kort och försökte förstå vad jag var med om. Andra halvlek började. Det var en jämn match med chanser åt båda hållen. Cahill gjorde ett jätteläckert mål i 55:e minuten. Han stog bakvänd mot målet, sen när bollen kom så hoppade han upp och kastade sig bakåt. (Typ cykelspark.) Otroligt jubel igen. Sen i den 78:e minuten gjorde Baros målet som fastställde slutresultatet. 3 – 1 till Villa. Ja. Vad ska man säga?
Efter matchen sjöng alla fans Villa låten ”Hi Ho Aston Villa”. Overklig stämning. Jag spelade in 64 ljudklipp under matchen på min mobil så jag har ju en del som jag kan lyssna på... Jag stog kvar ett tag och njöt av matchen. När vi kom ut från arenan såg man inte till ett enda Birminghamfan. Alla Villa fansen gick i långa parader och sjöng Villa låtarna. (Bilarna tutade dom;) . Så himla häftigt! Personer som man inte ens kände kramade om en och alla var verkligen jätteglada! Där kände man verkligen att alla var som en stor familj och ett vårat hem är Villa Park. Några av oss i Villa Sweden gick till Pizza Hut efter matchen och åt. Efter det gick vi till ”King Edwards pub”. Jättemånga bilar tutade på oss för att vi hade Villa tröjor. På puben sjöng dom jättehögt och så drack dom öl. Jag, pappa och Dag stannade inte så länge utan vi åkte buss till centrum. (En såndär engelsk buss med 2 våningar.) Pappa började prata med någon som också höll på Villa. När vi kom fram till city gick vi där och kollade. Jag var den enda som hade Villa tröja på mig, eller fotbollströja över huvudtaget för att poliserna hade varnat att man inte skulle ha det eftersom det var högrisk derby. Men jag orkade inte gå till hotellet och byta om och sen var man ju stolt också. Det var jättemånga som kom fram och frågade var det blev i matchen, om jag var där, och att ”nu puttar vi ner Shitty!” (The Shitty´s going down!) Det var en som sa ”fucking Villa” när jag gick förbi också. Dumhyvve. Men orka bry sig. Lycklig som jag var. Sen var det massa som hejade på mig och små barn som log emot mig. Det var roligt!
Efter att vi hade gått en runda på stan så gick vi hem och bytte om. Man skulle absolut inte ha nån fotbollströja på kvällen eftersom det var risk att man blev nedslagen av någon full gubbe då. När vi hade bytt om gick vi en promenad längs dom olika kanalerna som flyter genom stan. Det var jättefint! Innan resan till Birmingham var det många som sa att det var en jätteful och tråkig stad, men det är den verkligen inte!!! Sen i alla fall gick vi och åt ”Fish n´ Chips” det måste man ju ha gjort innan man åker hem… Sen gick vi hem och kollade på ”Match of the day 2” på Tv. Dom visade Villa – Brums derbyt. Jag kunde absolut inte fatta att jag hade vart där och sett det!!! På Riktigt!!!! Det var stort. Sen gick vi och la oss efter en händelserik och extremt rolig dag!!!!!
Dagens häftigaste händelse: Var när Villa gjorde sitt första mål. Asså Herregud. Det var… jaaa…håå… man kan inte beskriva det med ord! Det var sånt himla tryck! Man trodde typ att trumhinnorna skulle spricka. SÅ HIMLA HÄFTIGT VAR DET! Jaaahh…Hallelulja! OBESKRIVLIGT.
17:e april:
Idag åker vi hem. Sorgligt och tråkigt. Vi gick och åt frukost kl. 08.30. Sen gick vi ut på stan en sista gång för att jag skulle köpa Villa – CDn men den affären var stängd. Får beställa cdn på internet sen. Vi gick i alla fall och köpte lite saker till Josse och mamma. Sen gick vi och köpte varsin glass och satt och åt uppe vid Victorian Square. (Glömde säga att vi bodde på Broad Street kom jag på.) Sen gick vi till hotellet för att packa ihop och checka ut. Bussen gick utanför hotellet vid ca. 13.00. Jag tog ett sista kort på det underbara Villa Park. (Har under resan tagit 211 kort, varav 151 kort på Villa Park, 6 filmer varav 5 på Villa Park. Det är ju en del. Ska bli kul att framkalla dom sen! Sen åkte vi i alla fall till Luton och släppte av dom som skulle flyga därifrån. Sen fortsatte vi mot Stanstead. Vi sa hejdå till alla andra som satt på puben och så gick för att checka in. Det var väldigt lång kö så vi fick jättebråttom i slutet. När det var en kvart kvar tills planet gick så checkade vi in. Vi sprang igenom hela flygplatsen! När det var 10 min kvar så stog vi och väntade på bussen ut till flygplatsen. När det var 5 min kvar så tryckte pappa på ”nödstopp” på rulltrappan. (Så att jag och Dag kunde hoppa över för att vi hade kommit på fel sida.) Sen sprang vi ut till planet och hann precis med. Vi landade 21.00 svensk tid i Göteborg. Jättedålig landning. Vi tog bilen hem och var hemma ca 24.30. Jag och pappa väckte Josse och mamma och berättade allt som vi hade varit med om!
Sammanfattning av resan
Det har varit så obeskrivligt kul! Jag vågade inte hoppas på att det skulle bli så här roligt! Det kunde inte ha blivit en roligare resa!!!
Dom Häftigatse händelserna
© Första gången jag klev ut på läktaren och såg Villa Parks fina matta! Dörren öppnades sakta. Det lyste in solljus. Jag tog några steg upp för trappan och där stog jag sen. Det här var inte sant tänkte jag. Det är sånt man ser på tv, inte i verkligheten! OBESKRIVLIGT.
När Villa gjorde första målet. Det kändes som om hela Villa Park lyfte. Tänk, 40 000 människor. Det är tryck det! Och vilken sång sen! Det var så att man rös. Vilken stämning! Vågade inte drömma om att det skulle vara såhär.
Jag kommer ALDRIG att glömma detta!
Vi tackar Paulina för hennes fina reseberättelse. Blir man inte sugen på nästa resa efter denna berättelse, då blir man nog aldrig sugen...
Tack Paulina från Visingsö!
