Gaziantepspor - Çaykur Rizespor
1 - 2

Aston Villa – Tottenham 2-1

Kung-fu backarna Mellberg och Laursen agerar målspottare i en bra kvällsmatch.

Aldrig får man lugn och ro. Sur i magen efter gårdagen och lite allmänt hängig över all raketdoft var man tvungen att sätta sig ner och bevittna ännu lite fotboll på det nya året. Klagar jag? I helvete heller!!

Denna match var sån där man önskar att Villa hade dödat den tidigare. Spelet i 70 minuter var riktigt bra och chanser saknades inte men det var lite si och så med skärpan framför målet. Både Moore och Laursen var skyldiga till hårresande missar under kvällen. Den senare fick i alla fall upprättelse med sitt avgörande och passade på att ge O’Neill en snyting vid linjen i jublet. Intressant kontraktsförhandlingsteknik.

Villa kom till start med ett duktigt avbräck i form av en skadad Carew. Nu ska vi inte pipa för mycket eftersom Tottenham har haft fler spelare skadade än vad vi har haft friska. Luke Moore har tydligen visat framfötterna på träningarna och tog den lediga platsen med Agbonlahor framför näsan på Maloney och Harewood. En annan intressant detalj var att WBA lånet/köpet Curtis Davies höll sin plats i startelvan trots att Zat Knight var tillbaka efter avstängning. Resten av laget tog ut sig själv som vanligt med Carson i målet, en backlinje bestående av Mellberg till höger, Laursen och Davies i mitten och murbräckan Bouma till vänster. Ett rakt mittfält med Young, Barry, Rero-Coker och en ganska centralt dragen Petrov placerades ut och där framme hade vi två renodlade strikers i form av Agbonlahor och Moore. 6 spelare under 23 år och alla britter, samt 26åriga veteranen Barry. Det är fan inte shabby!

Matchen började med rejäla ytor på planen, det såg nästan ut som om Villa Park hade växt åt alla håll. Men det var för att båda lagen, framför allt Villa, ägnade sig åt mycket löpning och det skapade dessa ytor på planen. Första chansen för Villa kom redan efter 4 minuter. Gabby spelar ut till Petrov som slår ett lågt inlägg till Moore i straffområdet, han vänder på en femöring och skjuter mot målet. Robinson är bra placerad och kan rädda. Gabby testar sen från längt håll men det är inte nära. En farlig frispark som är en blandning mellan inlägg och skott hinns också med. Robinson halvräddar och Spurs panikrensar.

Just som Spurs kommer mer in i matchen kommer matchens första stora chans när Laursen blir frispelad på mellan målet och straffpunkten. Dansken ska placera bollen i ett relativt öppet mål men skjuter över på bästa allsvenska sätt. Borde ha varit 1-0 där. Lagen har sedan varsin identisk frilägeschans på framspelningar men båda målvakterna var på alerten. Carson han precis före Lennon och Robinson likadant på Reo-Coker.

Några småchanser betas av innan Villa tar ledningen. Dawson och Mellberg har fajtats ordentligt under några tidigare situationer men denna gång somnar Dawson ordentligt. På en frispark slagen från vänster av Young kan Mellberg gå upp ostört och nicka in 1-0 bakom Robinson. Målet firas på iskallt Cantona-vis!

I slutet av halvleken får Spurs sin stora chans. Bollen studsar ut till Berbatov som drämmer till från nära håll. Skottet går rakt på Carson som är välplacerad. Nära kvittering där. Gabby hinner även med att sprinta med Zokora som håller undan honom smart och avvärjer ett friläge.

Halvtid 1-0

I andra halvlek var man lite nervös för att Villa inte skulle ösa på som de brukar göra, av den enkla anledningen att vi faktiskt var i ledningen vilket var länge sedan. Det blev lite si så där i stället där Villa höll undan framgångsrikt ett tag men Spurs tog över efter hand. Nyinsatte Huddlestone drämde på ett jätteskott som förvisso gick utanför, men hårt var det. Tur att ingen hamnade emellan. Keane som också fick hoppa in fick ett bra läge men trampade snett i skottögonblicket och bollen gick över via en Villaspelare. Moore fick sedan sitt gyllene läge att avgöra matchen när han frispelades efter att Villa med Petrov och Mellberg (klack) i spetsen hade rullat upp Spurs ordentligt. Han missade dock bollen vid skottet och den rullade retsamt utanför. Maloney i nästa match blir nog svaret från O’Neill.

Efter 70 minuter är Tottenhams övertag påtagligt och Keane viftar efter straff (skulle inte ha det) och Malbranque skjuter utanför. Steve Tanner var för mig en ny domare och jag tyckte han var riktigt bra. I 78 minuten kom dock den irriterande kvitteringen. Flipperspel i straffområdet där Laursen försöker nick-rensa men träffar bara det påpassliga huvudet tillhörande Berbatov. Han i sin tur nickar fram Defoe som snabbt och snyggt sätter den med en modifierad cykelspark. Väldigt onödigt då villa har ägt 80% av matchen.

O’Neill visar direkt att han inte ör nöjd med en poäng och byter genast in Maloney istället för Bouma. Offensivt så det räcker med andra ord. Det ska även betala sig i den 84e minuten när Villa får hörna. Spurs ägnar sig år självmords-taktik i markeringen när man låter nyinbytte pojkspolingen O’Hara ta hand om Laursen. Mycket riktigt viftar dansken bort honom som ett visset höstlöv och trycker in segerbollen. Villas förmåga att inte ge sig spelar in igen och matchen ska spelas ut till ett härligt segerjubel på ett fullsatt Villa Park med rösterna i behåll.

Detta var en riktigt vass coachseger i min mening där de sista bytena av O’Neill avgjorde matchen. Spelarna vaknade igen och 3 pinnar var ett faktum.

Om ni ursäktar mig en smula nu så ska jag bara kurera en rejäl halsbränna från igår. Med en liten Brut ta mig fan!

Yippiaye Yippiayooooooo, Holteenders in the skye!