There was only one George Best
Georgie-Boy var nästan Stokespelare
Många år efter att Tony Waddington hade slutat som Stokes tränare, kom det fram i en intervju att han var jättenära att köpa loss George Best från Man U i slutet av 1973. Tommy Docherty var trött på Best som missade ett antal träningar och dök inte ens upp för matcher.
Tony erbjöd honom en ny chans, men till slut rann allt ut i sanden. Det var synd för Stoke (både för laget och fansen). Vi hade ett bra lag som det var, Greenhoff, Ritchie, Pejic, Conroy och Alan Hudson var snart på väg. Med Best i laget skulle vi bli oslagbara. (Tanken på deras ”after-work” träffar får mig dock att skaka)
George som alla vet var glad i alkohol och brudar.(Vem är inte det?) Skillnaden med George och mig är att han drack för mycket och att brudar var himla glada i honom.
George dog i november 2005 och sedan dess finns det massor av historier om hans speciella livsstil. Är de skrönor? Vem vet, men här kommer min favorit.
På 60-talet när alla matcherna spelades kl. 15.00 på lördagar var spelarna sedan lediga söndagar och måndagar. Först på tisdag var det dags för träningen igen. På uppvärmningen (som alltid bestod av 5 varv runt plan) sa Bobby Charlton till George att han var trött, han höll på måla vardagsrummet till sent kvällen innan. George bara nickade. Bobby tittade på George och frågade ”vad gjorde du igår?” George tänkte ett tag och sa att han hade älskat (förmodligen använde han ett annat ord) med 3 olika kvinnor.
Oj sa Charlton, Vilken bra kväll DU hade!
George fortsatte jogga och stirrade framåt och sa på fullt allvar ”Jo, hyfsat för en måndag.”
Sanning eller skröna (vem bryr sig, det fick mig att le)
