When Stokie Boys were Stokie Boys
När man inte behövde åka till Azerbajdzjan för att hitta en högerback (det dög med Jackie Marsh)
Fotboll har ändrats markant, det vet vi alla. Det är båda på gott och ont, tycker jag. Pengar styr enormt nuförtiden och mindre lag har svårt att hävda sig.
En sak som jag ganska ofta tänker på, är mångfalden av olika länder spelarna kommer ifrån. Arsenal har Adebayor från Togo, Chelsea har Drogba från Elfenbenskusten och Blackburn har Roque Cruz från Paraguay. Länder som jag som pojke aldrig hade hört talas om. Just hur många länder är representerade i Englands högsta liga har jag ingen aning om, men det skulle vara intressant att veta. Eller en bra fråga kunde vara vilket är det största land (befolkningsmässigt) som inte har haft en spelare i Premier ligan. Är det ngn. som vet?
Skicka gärna svaret till :nickpugh@snostorp.com(är det Skottland kanske? ha ha)
Frågan är, har det gått för långt (måste lagets tredjemålvakt, som aldrig kommer att spela en sekund i A-laget, komma från utlandet?) – ( sorry Magnus Hedman)
Med denna artikel vill jag påminna läsare hur det var innan. Om vi tar Stokes backlinje från ca 1968-1976 kunde man notera att de 4 platser delades i stort sett mellan dessa 5 spelare;
Alan Bloor
Denis Smith
Mike Pejic
Jackie Marsh &
Alan Dodd
Inte nog med att alla dessa spelare är engelska, alla 5 föddes i Stoke-on-Trent, gifte sig med tjejer från området, och vad jag vet bor de i området nu. Sammanlagt spelade dessa 5 spelare över 2000 matcher för sin älskade hemmaförening. 2000 matcher, tänk på det, Pejic spelade minst antal matcher (336) och Bloor spelade flest (470). Alla matcher spelades i den högsta ligan. Detta är helt enormt, en fantastisk prestation. Det får mig att skratta när jag gång på gång läser hur stolta Liverpool supportrar är att de har 2 av sina egna söner (Gerrard och Carragher) i hela laget!
Innan jag slutar måste jag berätta en sak; när Stoke nådde Ligacupfinalen 1972 kunde man köpa en tidning där alla spelarna blev intervjuade. Det var de vanliga frågorna, favorit match, favorit TV program osv. En sak som jag inte kommer att glömma är när vår käre Alan Bloor fick en fråga ang. sin favorit maträtt och svarade på fullt allvar ”en pommes-frites smörgås”
Nej mina vänner, ”football ain´t what it used to be”
