The Curse of the Broken Legs
4 reasons why we didn´t win the league.
Stoke City var förhandstippade av många att vinna ligan innan starten av säsongen 1974-75. De hade sitt bästa lag någonsin vill jag påstå och när vi slog regerande mästarna Leeds United 3-0 i öppningsmatchen såg det ut som att de skulle klara av trycket. Men…som alla vet blev det inte så, och jag ska berätta 4 anledningar varför.
Det var så här att under säsongen bröt 4 nyckelspelare ben, (helt otroligt)
Den första som bröt sitt ben var John Ritchie tidigt på säsongen, när vi mötte Ipswich Town borta tisdag den 24 september. Ritchie blev hårt tacklad av Ipswich backen Kevin Beattie och ”Big John” bars ut på en bår med en dubbelfraktur på sitt högerben. Big John som var en riktig målgörare (han gjorde 176 mål för Stoke) saknades enormt. Alla lag behöver en kille som är pålitlig att göra 20 mål per säsong och nu redan efter 10 matcher var vårt största hopp borta. ”Big John” som var älskad av fansen var så illa skadad att han aldrig spelade fotboll igen.
På annandag jul mötte Stoke, Coventry City borta på Highfield Road. Vi låg en poäng bakom ledarna Ipswich. Vi fick stryk 2-0 men värst av allt var att vår kantspelare (vänster eller höger) Jimmy Robertson bröt sitt ben. Robertson var en mycket underskattad spelare, en skotte som älskade att dribbla och kunde göra ett bra inlägg. Jag kommer ihåg efter vår 5-2 vinst mot B´ham City säsongen innan, att radiokommentaren kallade honom ”The Scottish Stanley Matthews”. Givetvis spelade inte Jimmy mer denna säsong men gjorde comeback i november säsongen därpå mot Everton. Tyvärr var han inte sig lik och inte långt efter la han skorna på hyllan.
Lördagen den 15e februari mötte vi Wolverhampton Wanderers hemma på The Vic. Vi låg på andra plats i tabellen på samma antal poäng som lederna Everton. Men nu var det dags att en till spelare skulle bryta sitt ben. Olycksgubben denna gång var vår vänsterback Mike Pejic. Pejic som var en tuffing själv (pappan var en serbisk gruvarbetare) gick in i en hård duell med Wolves spelaren Steve Kindon. Denna gång gick det inte bra för Mike och han fick lämna planen med ett brutet ben. Pejic spelade inte mer under säsongen med var helt återställd för öppningsmatchen säsongen `75-´76. (Konstigt nog ersattes han under sin skada i några matcher av sin bror Mel)
Förbannelsen skulle fortsätta och när vi mötte Ipswich Town hemma den 18e mars ´75 var det dags igen. 3 dagar innan hade vi slagit Derby County (som skulle vinna ligan) 2-1 borta efter 2 underbara, fantastiska mål av Jimmy Greenhoff på lermarken Baseball Ground. Vi hade en hängmatch mot Ipswich och om vi vann skulle vi upp till andra plats i tabellen. Tyvärr fick vi stryk 2-1 och inte nog med det bröt Denis Smith sitt ben efter en duell med Mike Lambeth. Att bryta ett ben var inget nytt för ”Smithy”, det finns knappast ett ben i kroppen som han inte har brutit. Att se honom slänga sig in på tacklingar är säkert barnförbjudet nuförtiden. Han offrade allt för sitt Stoke City (en riktig legend). Så klart missade han resten av säsongen när ligan skulle uppgöras.
4 nyckelspelare borta under en säsong är helt klart en stor anledning till varför vi inte vann ligan. Nuförtiden har lag jättestora trupper. Då var det annorlunda man hade sin första XI och spelade dem alltid i alla matcher. Att vila vissa spelare fanns inte. Tänk bara på detta; när Aston Villa vann ligan 1980-81 använde de endast 14 spelare under HELA SÄSONGEN. Nu använde lag 14 spelare i samma match.
Jag är helt övertygad om att ligan hade varit vår om inte för den brutna benförbannelsen.
