- -
Aston Villa - Arsenal 2-2
ingen Zat-astrof i kväll, Oh, what a Knight! Gå aldrig hem före domarn blåser när Aston Villa spelar
Min far sa när kaffet skulle serveras, “Också vill jag tacka Zat Knight för att han på nått sätt höjt humöret på vissa här inne på denna annandag”. Visst hade han rätt! Jag hade som vanligt börjat utsöndra den där klassiska adrenalinsvettlukten men gick ändå omkring med ett rejält fånigt flin i hela ansiktet.
Villa - Arsenal var på intet sätt den mest välspelade match man sett, det var bra tempo, bra närkamper och många mål. Men det mest iögonfallande var att matchen aldrig var jämn. Det var hela tiden ett av lagen som tokdominerade. Villa ägde hela första halvlek och Arsenal ägde stora delar av andra. Villa tog sen över i slutet igen.
Vi såg även psykologins mångsidiga ansikte komma krypande med Wengers stilla dissande av Villa innan matchen, och O’Neills motfråga till en journalist på dennes fråga om Villa kunde vinna ligan. ”Are you drunk?” var irländarens snabba replik. Klassisk! Att de båda tränarna såg ut att vilja göra upp på sidlinjen var också ett tecken på stress i båda lägren men vad som orsakade det lär vi aldrig få veta. Coolt om de givit varandra var sitt blåöga dock, hade varit nått att berätta för barnbarnen.
Det var två skadeskjutna lag till start. Villa saknade en hel backlinje med Laursen, Cuellar och Bouma på listan över offer. Även Carew var ickedisponibel. Arsenal hade ett mer drabbat mittfält och anfall där Adebayor och Fabregas var de mest iögonfallande.
För Villas del betydde det att Friedel stod i mål med Reo-Coker på högerbacken, (Vi återkommer dit) Davies och Knight i mitten och Luke Young på vänster plats. Tre innermittfältare med Barry, Petrov och Sidwell, Young och Milner agerade offensiva yttrar och Agbonlahor ensam i mitten. Ett typ 4-3-3 som varligt med andra ord.
Första halvlek var en en-lags show. Villa styrde och ställde som de ville och hade ett rejält bollinnehav samt chanser. Förutom en sistaminutenbrytning av Knight kunde jag knappt räkna ihop ett enda anfall av Arsenal. Märk väl att jag sa anfall och inte målchans. Så ensidigt var det. Davies nickade utanför helt fri, Sidwell nickar i ribban, Luke Young sköt via Arsenal spelare så att Almunia fick briljera, Sidwell sköt i ryggen på Gallas efter att klapp klapp anfall via Agbonlahor och Petrov, Milner träffar stolpen efter ett inlägg och Davies träffar ribban med en vacker lobb. Lägg där till Sagnas akrobatiska rensning på mållinjen med en bicykleta så förstår ni att jag gjorde ett smärre hål i bordet när Arsenal på sin enda chans i första halvlek sätter dit 0-1. Dessutom var det inte självskapat utan en uppspelsmiss av Reo-Coker. Man kan ju bli galen för mindre.
Efter att man hade skakat huvudet färdigt under pausen så hann man inte mer än att sätta julölen i halsen innan Diaby och Eboue tillsammans sågat sig genom hela hemmalaget och Diaby kunde sätta 0-2 inför ett lamslaget Villa Park. Det var också i detta läge som Arsenal tog över matchen och började spela ut ett stort register av fotboll. Villa agerade chockade statister och man fick tacka högre makter för uteblivna mål. Van Persie träffade bland annat stolpen och Davies agerade räddande ängel på Eboues skott som med största sannolikhet var på väg in i nätmaskorna.
Vändningen i matchen kom på en kontring med Agbonlahor i spetsen. Denne jagade framför Gallas som gjorde en mindre bra glidtackling i straffområdet. Bollen missades och Gabby vältes över ända. Straff direkt av både huvuddomaren och stinsen. Barry tog sitt ansvar och dundrade in bollen otagbart för Almunia. I samband med detta hade Wenger och O’Neill sitt lilla handgemäng vid sidan men huvuddomaren tyckte det räckte med att ta dem i örat och tvinga dem skaka hand.
Villas förväntade press uteblev och man trodde att det skulle sluta med en snöplig förlust efter den första halvlekens totala dominans. ICKE! Aston Villas ”fan on the pitch”, före detta säsongkortsinnehavaren Zat Knight började agera forward i slutet och när han i den 92a minuten (av 94) fick chansen med en sträckt vrist visste jublet inga gränser. Jag kan ge mig fan på att jag hörde en stor ven säga ”bloyt” i någons panna. Var det Wenger? Själv gjorde jag en mindre graciös krigsdans framför de lätt chockade middagsgästerna och barnen beklagade sig över min ljudvolym, det störde tydligen nått dataspel.
Villa håller i och med detta sitt 3 poängs försprång mot Arsenal i kampen om 4e platsen men jag vill bara säga: SITT I BÅTEN, det är en halv säsong och ett transferfönster kvar. Undrar om mina vener håller till dess? Det börjar bli påfrestande.
