Krönika: Jonathan Macken-syndromet
Alltför många spelare harvar, enligt min mening, runt i klubbar år efter år och gör på sin höjd hyfsade insatser. När det sen blir tal om ett klubbyte hamnar de inte sällan i en, jämfört med sin tidigare arbetsgivare, likvärdig klubb och fortsätter där att prestera på precis samma slätstrukna nivå, detta istället för att våga chansa och flytta någon helt annanstans där de kan börja om från noll och kanske rentutav nå större framgångar än de hade gjort i sina tidigare hemtrakter.
Jag har de senaste månaderna med stort nöje följt, och för Svenska Fans räkning skrivit om, försnacket och säsongsinledningen av MLS, alltså högstaligan i fotboll i USA. Jag har inte bara bjudits på snygga mål, bra matcher, imponerande insatser av spelare jag knappt hade hört talas om tidigare och inte minst kommentatorer som gör reklam för diverse produkter/tjänster/hemsidor/erbjudanden under matchens gång. Jag har även fått en hel del funderingar kring spelares karriärval, och framförallt sådana som säsong efter säsong efter säsong harvar runt och aldrig tycks få något lyft i karriären alternativt vars lyft redan har varit och nu ser ut att befinna sig i en brant karriärmässig nedförsbacke. Istället för att bryta upp från sin, kan jag tänka mig, rätt trista situation och våga bryta mönstret och ta sin karriär till en helt ny och okänd miljö fortsätter de att göra halvdana insatser i hemtrakterna och kommer med all säkerhet att glömmas bort direkt den dag de lägger skorna på hyllan. Exemplen på dessa spelare är många, undantagen är tyvärr få, men de finns. Jag har tänkt titta närmare på båda varianterna. Eftersom den icke-svenska delen av mitt fotbollsintresse främst finns i England (ja, förutom MLS då förstås) så kommer de exempel som tas upp med ett enda undantag gälla engelska eller Englandsbaserade spelare. Jag är dock tämligen säker på att passande exempel även finns att hämta från Italien, Spanien eller vilket annat land som helst.
Ni som inte följer engelsk andradivisionsfotboll speciellt engagerat har sannolikt ingen större koll på vem Jonathan Macken är. Jag ska därför dra lite kort information om honom. Han föddes i Manchesterområdet 7 september 1977, för övrigt exakt tio år innan jag själv föddes. Han spelade för Manchester United i sin ungdom men tog sig aldrig in i A-laget och flyttade istället till Preston, detta under 1997. I Preston gick det riktigt bra för Macken, framförallt under säsongerna 99/00 och 00/01 då han gjorde 22 respektive 19 mål i ligan, detta i det som då hette division ett. I februari 2002 blev han köpt av Manchester City i Premier League men där var han inte alls lika framgångsrik och detta ser ut att ha varit början på slutet för Jon Mackens tid som stor målskytt i England. Under sommaren 2005 såldes han till Crystal Palace där det gick ännu sämre och efter det har han haft mindre lyckade sejourer i Ipswich och Derby och nu spelar han i Barnsley, för vilka han denna säsong mäktade med nio mål på 45 matcher. Ett inte speciellt bra målsnitt, och som inte detta var illa nog hamnade Barnsley i botten av The Championship och var inte alls speciellt långt ifrån att trilla ur. Vi ponerar att Jonathan Macken känner att han är klar i Barnsley, alternativt att Barnsley känner att de inte vill ha kvar honom. Vad skulle Jon Macken ha att vänta sig då i sin karriär? Han fyller 32 senare i år och har precis avslutat en knappt okej säsong i ett dåligt The Championshiplag, därmed är han inget stekhett byte på transfermarknaden. Vilka klubbar kan tänkas vara intresserade av honom? Att han skulle få ett kontrakt med en klubb i Premier League är förstås helt uteslutet, likaså en toppklubb i The Championship. Således är de tänkbara alternativen för Jon Macken ett mitten- eller bottenlag i The Championship, t.ex. Coventry eller Nottingham, eller rentutav spel i League One, men då sannolikt i ett topplag. Kommer spel i något av dessa lag innebära att Macken får uppleva t.ex. ett nytt sätt att spela fotboll? Kommer hans karriär ta fart igen om han drar på sig en ljusblå Coventrytröja istället för en röd Barnsleytröja? Kommer han att få uppleva en ny och spännande miljö om han flyttar från Barnsley, med ca 220,000 invånare, till Nottingham med ca 290,000 invånare? Svaret på dessa frågor är förstås nej. Han kommer återigen att harva runt och peta in sju-tio mål i ligan och när han väl en dag lägger av kommer han troligen bara att minnas av supportrarna i Preston för sina två riktigt bra säsonger runt millennieskiftet.
Men, det behöver förstås inte bli på detta sätt. Han kan bryta upp från livet i den engelska småstaden och flytta till t.ex. MLS och bosätta sig i världsmetropolen Los Angeles och börja spela för Los Angeles Galaxy, ett lag i stort behov av en målskytt och även i ständig oro för att deras stora stjärna Landon Donovan ska försvinna till någon europeisk klubb. Nu är det förstås inte så enkelt att Macken kan sätta sig på första bästa plan från England till Los Angeles, kliva in på Galaxys tränare Bruce Arenas kontor och säga ”Tja, jag ska lira för er. Jag vill helst ha nummer tio”. Men med lite jobb från hans agent tror jag att en övergång av den här typen är fullt tänkbar. MLS-klubbar har nämligen vid tidigare tillfällen värvat spelare på väg utför i karriären eller som inte fått det att lossna i hemlandet.
En sådan spelare är Rohan Ricketts, engelsk yttermittfältare i Toronto FC, det än så länge enda kanadensiska inslaget i MLS (Vancouver kommer att tillkomma säsongen 2011). Ricketts spelade som junior i Arsenal, kunde inte ta sig in i A-laget och blev såld till Tottenham där han visserligen fick speltid men utan att göra succé. Nästa anhalt blev Wolverhampton där han inte heller lyckades speciellt bra och inför säsongen 07/08 såldes han till Barnsley där han efter nio framgångslösa månader fick sitt kontrakt uppsagt och värvades då av Toronto. I detta läge kunde Ricketts ha fortsatt sin resa nedåt i det engelska ligasystemet. Han kunde ha flyttat till låt säga Huddersfield och gjort ytterligare någon eller några inte speciellt imponerande säsonger. Men han valde istället att lämna tryggheten i England och testa lyckan på andra sidan Atlanten, och detta i ett väldigt nytt lag i MLS som under sin enda tidigare säsong kom toksist i Eastern Conference. Hur har det då gått för Ricketts personligen? Ja, det vore att ta i att säga att han har tagit USA med storm, men han gjorde ett klart godkänd första säsong i MLS ifjol med fyra mål och sex assists på 27 matcher, och då ska man komma ihåg att Toronto kom sist även den säsongen. Denna säsong har han bara startat i tre av lagets åtta matcher, men Torontos mittfält är ett av de bästa i hela ligan och således är det inte någon lätt uppgift att ta en plats, men jag är övertygad om att Ricketts kommer få mycket speltid den här säsongen, om inte annat när skador och avstängningar på andra mittfältare kommer in i bilden. Men tänk om Ricketts ändå på det stora hela blir en flopp i Toronto och återigen får lämna en klubb utan ha gjort något vidare avtryck? Tja, då är han i alla fall en sjuhelsikes upplevelse rikare. Han har bott i ett annat land i några år, spelat i en annan liga och spelat med och mot spelare och spelartyper som han aldrig hade stött på om han istället för Toronto hade flyttat till Huddersfield.
Jag tror absolut inte att man ska underskatta att ett miljöombyte, framförallt när det gäller biten utanför planen, kan ha positiv inverkan på en spelares karriär. Att traska runt från den ena tråkiga engelska småstaden till den andra, utan att lyckas som spelare, kan omöjligt vara speciellt utvecklande som människa och jag skulle nog vilja gå så långt att säga att det är fördummande. Att bryta mönstret och flytta till en helt annan del av världen behöver förstås inte garantera succé på planen, men om framgångarna på planen uteblir kan miljöombytet göra spelaren gott på många andra sätt. Förutom tidigare nämnde Jonathan Macken kommer jag på ett flertal andra spelare som säkert skulle tjäna på att göra ett försök i t.ex. MLS. Några av dem är:
• Darren Ambrose, 25-årig yttermittfältare i Charlton. En gång i tiden mycket lovande U21-landslagsman i Ipswich och Newcastle, nu inte ens ordinarie i jumbon i The Championship.
• Daniel Nardiello, snart 27-årig anfallare i Hartlepool, på lån från Blackpool. Har inte fått till det på allvar i någon klubb efter att han lämnade Manchester United, där han sågs som en stor talang.
• Bradley Wright-Phillips, lillebror till Shaun Wright-Phillips som inte har lyckats speciellt bra i Southampton, där han hamnade efter att det stod klart att han aldrig skulle ta en plats i Manchester City.
• Francis Jeffers. En av Arsène Wengers sämsta värvningar någonsin då han köptes från Everton för £8 miljoner. Har inte gjort en människa glad de senaste sju-åtta åren, och den nu 28-årige anfallaren skulle säkert inte ta skada av att lämna Sheffield Wednesday och prova lyckan någon helt annanstans..
Som tidigare nämnt, jag är fullt medveten om att det inte funkar riktigt så att dessa spelare bara sådär kan skaffa sig ett kontrakt med en MLS-klubb och det är förstås heller inte säkert att någon MLS-klubb skulle vara intresserad av just dessa spelare. Dessutom är det givetvis en gigantisk sak att lämna sitt hemland och inte minst släkt och vänner och börja om på ny kula i en helt annan del av världen. Har spelaren i fråga dessutom familj blir det ännu svårare. Men som sagt, tricket för att på fart på en insomnad karriär kan omöjligt vara att fortsätta i samma gamla invanda hjulspår.
Till sist, ett exempel på bra mycket lägre nivå men som på intet sätt är mindre intressant. Martin Hanus, snart 33-årig anfallare från Tjeckien, värvades i slutet på januari i år till det maltesiska laget Victoria Hotspurs. Till saken hör dock att Victoria Hotspurs inte spelar i högstaligan på Malta. De spelar i en slags regionalliga på Gozo, den näst största av de tre öar som utgör nationen Malta. Gozo har ett eget ligasystem, så det funkar inte så att om man vinner ligan på Gozo så blir laget uppflyttat till den ”riktiga” maltesiska ligan, utan vinner man på Gozo så har man vunnit det mästerskapet och that’s it, man kommer att spela i samma liga även säsongen därpå. En svensk motsvarighet skulle kunna vara att lagen på Gotland hade ett eget ligasystem, med en ”Allgotländska” som högstadivision. Om FC Gute då vann Allgotländskan så skulle de alltså inte bli uppflyttade till någon serie på fastlandet, utan de hade fortsatt att spela i Allgotländskan, men då inte få kvala till Champions League eller någon annan europeisk cup. Åter till Martin Hanus. Han var, vad jag har kunnat läsa mig till, en medelmåtta i ett lag i den tjeckiska andradivisionen och i och med att han i år fyller 33 har han troligen inte många år kvar som fotbollsspelare. Han tog chansen att flytta till Gozo och det ångrar han säkert inte idag eftersom ordet megasuccé knappt räcker till för att beskriva hans första tid i sitt nya hemland. Han värvades efter att mer än halva säsongen var spelad, och på de åtta matcher han medverkade i under slutet av säsongen gjorde han smått fantastiska femton mål, och detta vann han faktiskt skytteligan på. Detta kan inte ha hänt många gånger tidigare i fotbollshistorien, att en spelare som värvas efter att mer än halva säsongen är spelad vinner skytteligan. Tyvärr räckte inte ens detta absurda målsnitt för att hans Victoria Hotspurs skulle ta hem ligatiteln, mycket beroende på ett vad det verkar fullständigt horribelt försvar. Bl.a. lyckades de förlora en match med 4-5. Vem kan tänkas ha gjort samtliga fyra mål för Victoria Hotspurs? Jo, Martin Hanus.
Självfallet är ligan på Gozo inte speciellt bra och Martin Hanus bedrift med femton mål på åtta matcher är således egentligen inte så mycket att skryta med. Då är det snarare en mycket större bedrift att han har modet och driftigheten att bryta upp från sitt liv som medioker spelare i ett mediokert lag i hemlandet och flytta till en liten ö i Medelhavet och bli en, med Gozotiska mått mätt, superstjärna . Jag tror säkert att Hanus trivs bättre som en stor fisk i en lite damm, än en liten fisk i en stor damm. Inte minst eftersom han tidigare under karriären konstant har varit en väldigt, väldigt liten fisk. Man ska heller inte glömma att klimatet på Malta slår det i Tjeckien alla dagar i veckan och det är förstås inget som gör Martin Hanus tillvaro sämre. I detta läge är alla vinnare, eller ingen är åtminstone förlorare. Victoria Hotspurs och fotbollen på Gozo får en, återigen med sina mått mätt, fruktansvärt bra anfallare och Hanus själv får njuta av fint väder och känslan av att vara en stjärna under sina sista år i karriären. Den tjeckiska fotbollen kan knappast ses som en förlorare för att de tappat Hanus, eftersom han inte var någon stjärna där och det gör varken till eller från att han har flyttat.
Kontentan av allt detta är alltså: Om karriären har gått i stå, flytta då för Guds skull inte till en likvärdig klubb. Testa något nytt, det värsta som kan hända är att det inte funkar på fotbollsplanen där heller. Men då har man i alla fall en annorlunda och säkerligen givande upplevelse med sig i bagaget för resten av livet.
