Tyskland U21 - England U21 4-0 (1-0)
Engelsmännens flyt under turnerningen fick sig ett tvärstopp mot Tyskland. Visserligen saknade England både Gabriel Agbonlahor och Joe Hart men frågan är om det hade hjälpt.
När Stuart Pearce var tvingad att ställa upp med en renodlad anfallare, den otroligt formsvage Theo Walcott, var det redan där osäkert om England skulle lyckas hota tyskarna i finalen. Tyskland, som innan matchen, bara släppt in ett mål på hela turneringen (mot England förövrigt), skulle inte heller ha några problem med Walcott, som får åka hem och slipa på sitt fotbollskunnande.
Ändå var det Walcott som hade matchens första chans när han rann igenom i tredje minuten men avslutet var dåligt. Ju längre halvleken gick desto tydligare blev det hur individuellt engelsmännen tvingades anfalla, och hur otroligt kompakt tyskarnas försvarsspel var. Tyskarna började också flytta upp sina pjäser och var nära 1-0 efter ett snyggt samspel mellan lagkapten Khadira och fixstjärnan Özil. 1-0 skulle också komma. Özil, som fick en mer tillbakadragen roll till den här matchen, slog en perfekt genomskärare mellan engelsmännens backlinje, och framförallt Martin Cranie som knappt visste ut eller in innan Gonzalo Castro skickat in tyskarnas ledningsmål.
Andra halvlek var inte gammal innan Özil bestämde sig för att själv göra mål. På frispark från 30-35 meter fladdrade han iväg bollen, banan blev svårbedömd för reserven Scott Loach och trots att målisen fick en hand på bollen kunde han inte stoppa den från att gå i mål. Här var England mer eller mindre ett slaget lag.
Den ende bland engelsmännen som kommer undan med godkänt i den här matchen är James Milner. Godkänt är egentligen ett för lågt betyg på Milner då han var väldigt bra, dessvärre hängde inte hans medspelare på det konceptet. Milners spel påminde lite om tiden innan han kom till Newcastle. Det ska bli spännande att följa honom när the Premiership drar igång igen i augusti. I övrigt var det ett splittrat England som inte kunde stå upp mot tyskarnas starka, kompakta mittfält med Mats Hummels i spetsen.
Sandro Wagner passade sedan på att missa öppet mål efter en smörpassning från Özil innan han, återigen efter pass från turktysken, skickade in 3-0. Som om det inte vore nog med det slog samme Wagner in ännu en boll bakom Loach och fastställde slutresultatet till de förnedrande sifforrna 4-0.
England har gått till final mycket på flyt och effektivitet framför mål. Igår mötte man ett lag som under hela turneringen haft ett tydligt spel och utvecklat det. Man mötte ett lag som sammanlagt gjorde nio mål och släppte in ett. Och ska sanningen fram så hade man, bortsett från Lee Cattermoles rökare i ribban, ingenting att komma med i finalen. Tyskarna vann välförtjänt.
Tyskland (4-4-2): Neuer; Beck, Höwedes, Boateng, Boenisch; Castro, Hummels (Aogo 83'), Khedira, Johnson (Schwaab 69'); Wagner, Özil (Schmeizer 89')
England (4-1-3-1): Loach; Craine (Gardner 79'), Onouha (Mancienne 46'), Richards, Gibbs; Muamba (Rodwell 78'); Milner, Noble, Johnson; Walcott
