When War Broke Out
How footballers did their duty
Denna månad för precis 70 år sedan bröt andra världskriget ut. Den första september 1939 anföll tyska soldater den polska hamnstaden Danzig nuvarande Gdansk. Storbritanniens statsminister Neville Chamberlain gav tyskarna ett ultimatum; lämna Polen inom 24 timmar annans blir det krig. Alla vet hur det gick.
Den första september 1939 var en fredag och Chamberlain berättade för sina landsmän att från nu är vi i krig på en vacker söndag morgon 2 dagar senare. Dagen innan, lördag den andra september spelades ligafotboll som vanligt. Säsongen började veckan innan och nu var det dags för lagens 3e match. Alla visste att kriget inte gick att stoppa så över 600 000 människor besökte de olika arenorna. Det skulle dröja 7 år tills de såg ligafotboll igen. (Ligorna ställdes officiellt veckan därpå). För många fans och spelare var denna dag den sista gången de skulle se/spela en proffsmatch. Givetvis dog många i strider runt om i världen. Av de 35 spelare som tillhörde Bolton blev 32 soldater medan de andra 3 blev gruvarbetare. Jag vet att Blackpool var det enda laget som vann sina 3 matcher och toppade tabellen (division 1) med maximalt 6 poäng. (2 poäng för en vinst då)
Kriget var långt och många spelare antigen stupade eller sårades illa. (8 Arsenal spelare dog under kriget) Många miste sin chans att få en karriär i sporten de älskade. Tänk en lovande 19-årig skulle vara 26 när kriget hade tagit slut. Märkligt var att Stanley Matthews spelade över 700 ligamatcher men ännu missade 7 års fotboll p.g.a. kriget.
Givetvis var det inte endast Brittiska fotbollspelare som miste sina liv, det var många tyska, franska och från de andra länderna med. Till ex. den första judiska spelare som representerade Tyskland Julien Hirsch dog i Auschwitz.
Regeringen stoppade alla fotbollsmatcher i början eller rättare sagt folksamlingar men så småningom tilläts matcher med högst 8 000 åskådare. Sedan ökades det till 15 000 och till slut släpptes gränsen totalt. Dessa vänskaps matcher blev en succé, folk behövde något annat att tänka på. Fotboll blev viktig för moral för både folket och soldaterna. Det var inte så noga vem som mötte vem och spelarna var de som var tillgängliga just då. Under kriget spelade Sir Stanley Matthews som egentligen tillhörde vårt kära Stoke City för bl.a. Man U., Crewe Alex. Arsenal, Wrexham och Airdie (snacka om en salig blandning). Det var t.o.m. landskamper mellan England, Skottland och Wales. Min far såg en match mellan England och Wales och sa att en spelare (glömt vem) spelade den först halvlek för England och den andra för Wales. Som sagt jättenoga var det inte.
Trots en mängd matcher under krigsåren blev inget officiellt. Hade man spelat en match för en klubb eller en landskamp blev allt inofficiellt. Men kanske dessa matcher var mycket mer viktigare för folket än vi kan ana.
