Just what is a Serie A match like?
Part 2
Snart var vi framme. Bergamo som ligger endast 40 km från Milan har ca 150 000 invånare, Atalanta är stadens största idrottslag och spelar sina hemmamatcher på Atleti Azzurri d,Italia. När vi svängde av från motorvägen möttes vi av en mängd polis, oj det måste ha varit 50 stycken. Vi antog att de väntade på de tillresta Sampdoria fansen. Men vi hade inget problem och när vi frågade lite försiktigt var stadium låg, pekade de på en skylt. Och visst på skylten såg man en fotboll som man mycket lätt kunde följa till stadium. Men när jag först såg arenan var jag mycket förvånad. Den såg riktigt sliten ut. Tänk på en engelsk arena på sent 70-tal men ännu värre. På både kortsidorna saknades tak och på de läktare som fanns var det fullt med graffiti.
Men att hitta en parkeringsplats var inget problem (t.o.m. gratis), nu var det bara biljetterna som skulle ordnas. Tack vare teckenspråk fick vi reda på var man kunde köpa en biljett. På en mycket enkel kiosk satt några tjejer som sålde matchbiljetter. Tjejen förklarade att ståplatsen bakom målen kostade 15 euro. En sittplatsbiljett (längst ner) var endast 18 euro. Snacka om en skillnad från PL. Vi bestämde oss att sitta högst upp i höjd med mittplanen dvs de finaste biljetterna (det var semester eller hur?). Trots att jag försökte övertala tjejen att vi var jättebra kompisar till Glenn Strömberg fick vi betala fullpris, 29 euro var. Extremt billigt jämför med PL mått.
Men biljetterna fixade tänkte vi att vi skulle köpa ett matchprogram, kolla shoppen och ta en öl. (Men vi glömde att vi var i Italien) För det första delades det ut gratis tidningar med allt man behövde, laguppställningar, reportage och tabeller. Otroligt, varför säljer de inte tänkte vi? Killen som gav oss vårt talade faktiskt bra engelska, så det var bara att pumpa honom för att få lite information. Tydligen bildades Atalanta 1907 och i år spelar de sitt 50e år i Serie A. Den enda de har vunnit är den italienska cupen på 60-talet. (påminde mig väldigt mycket om vårt kära Stoke City) Kända spelare som har representerat klubben är bland annat Filippo Inzaghi, Christian Vieri och Argentinarn Claudio Caniggia. Dagens stjärna är lagkapten Cristiano Doni.
Hemmaklacken står bakom målet (kurva nord), de bär oftast klubbens färger förståss men också den brittiska flaggan med ordet Bergamo på. Anledningen är att fansen kan associera med den brittiska mentaliteten (vad nu det betyder). Jag frågade om det skulle blir bråk, man har hört talas om Italiens ”Ultras” men fick svaret att Atalantas fans kunde mycket väl ha sina duster med Brescia, Verona, Inter, Milan, Torino, Genoa, Roma, Lazio, Fiorentina och lagen från Syditalien men de var goda vänner med Sampdoria fansen. (som tur var valde vi rätt match ha ha) När vi frågade om shoppen/souvenirs log han, samtidigt som han skakade sitt huvud, det finns inte sa han, jag vet jag har varit i London och sett West Ham. Det är dåligt erkände han, Italienska klubbar är väldigt dåliga på att marknadsföra sig själva. Det finns en butik i stan som säljer souvenirs men den är stängd idag! Ett par gubbar säljer halsdukar längre bort men de är inte äkta sa han. Vilken skillnad från England där man kan köpa allt, precis allt med sitt lags namn på och vilken business italienska lag förlorar. När det gäller öl/pubar var det en stor skillnad, ett par kafé var i närheten och var välfyllda med hemmasupportrarna men jag såg inte mycket öl som dracks. (det var espresso som gällde)
Själva arenan har en kapacitet av 24 500 och på denna soliga söndag var den ca. halvfull. Medan stadium såg bedrövlig ut utvändigt har jag dock aldrig sett ett stadium ligga så vackert. Tack vare att det inte fanns tak bakom målen var utsikten magnifik. På sydsidan såg man gamla stan med slottet i full vy medan på nordsidan såg man början av alperna. Jag skulle gissa att ca 3000 Sampdoria supportrar hade åkt de 20 milen och var på plats. Alla talar om stämningen på engelska arenor men jag måste erkänna att jag var grymt imponerad av bägge lags fans. Sånger, flaggor och ljudet var minst sagt av hög klass trots saknaden av tak som förstärker ljudet.
Hur var själva matchen? Första halvlek hände det inte mycket, många frisparker, mycket liggande på gräset men när Sampdoria fick en man utvisad i början av andra halvlek, tog matchen fart. Hemmalaget såg sin chans och pressade framåt. Men Sampdoria hade en spelare som var planens gigant, Antonio Cassano. Jo, samma Cassano som gjorde mål mot Sverige EM 2004. Samma Cassano som har bråkat med alla. Vilken diva han är. Tydligen har han nyligen skrivit i sin biografi att han har legat men över 700 kvinnor (inte illa för en liten ful fjonte som han). Var passningen en halv meter för långt/kort sket han i den och bara viftade med armarna mot sina lagkamrater. Men när han fick bollen kunde han skapa oro gång på gång. Halvvägs in i andra halvlek gjorde han en riktig fin soloparad och serverade sin medspelare som kunde bredsida in 1 – 0. Man måste erkänna att det var läckert.
Atalanta pressade fenetiskt, slog stolpe 2 gånger, hade ett mål bortdömt men allt var förgäves. Det var Sampdorias dag och särskilt Cassanos, även om han hann reta upp alla (inklusive sin egen tränare) när han tog en evighet för att lämna planen när han blev utbytt med 2 minuter kvar. (som han retade upp hemma supportrarna) Matchen slutade strax efter och gästerna kunde åka hem med 3 pinnar. För ”vårt” lag Atalanta var det ”vår” tredje raka förlust, det kan bli en lång tuff säsong som väntar. En vecka senare såg jag att de hade fått stryk igen (1 –4 borta mot Bari) och tränaren har fått kicken.
Som slutsats måste jag erkänna att det var en riktig kul eftermiddag i Bergamo, jag tyckte att det var en kul upplevelse som jag inte kommer att glömma i första taget;
FORZA ATALANTA
