When Scotland Were champions of the World (part 2)
Well that´s what they said...
England vann VM, 1966 på hemmaplan, det vet de flesta, men vem kan laget och klubbarna de representerade? Laget var så här ;
Gordon Banks (Leicester City)
Ray Wilson (Everton)
George Cohen (Fulham)
Nobby Styles (Man U)
Jack Charlton (Leeds)
Bobby Moore (West Ham U) kapt.
Alan Ball (Blackpool)
Roger Hunt (Liverpool)
Geoff Hurst (West Ham U)
Bobby Charlton (Man U)
Martin Peters (West Ham U)
Att England vann var säkert mycket tufft att ta som en skotte, jag vet att några journalister frågade skotska spelare som spelade för engelska klubbar (så kallad anglos) vad de tyckte om att England vann. Vissa var någorlunda diplomatiska medan vissa som Denis Law sa i stort sett att det var det sämsta dagen i sitt liv.
Efter VM kommer EM kvalet och UEFA bestämde sig av någon anledning att de 4 Brittiska lagen England, Skottland, Wales och Nordirland skulle tillhöra samma kvalgrupp. Lagen skulle mötas som vanligt hemma och borta över en 2 års period. Ett lag skulle gå vidare. England hade börjat med vinster mot Wales och Nordirland och samtidigt som Skottland slog Nordirland fick de endast oavgjort i Cardiff mot Wales. Men den 15e april var det dags för den första av två ”auld enemy” kamperna. Skottland hade en ny tränare en f.d. målvakt Bobby Brown som tog ut följande lag;
Ronnie Simpson (Celtic)
Tommy Gemmell (Celtic)
Eddie McCreadie (Chelsea)
John Greig (Rangers)
Ronnie McKinnon (Rangers)
Billy Bremner (Leeds U)
Jim McCalliog (Sheffield Wed.)
Denis Law (Man U)
Willie Wallace (Celtic)
Jim Baxter (Sunderland)
Bobby Lennox (Celtic)
6 spelare från Celtic/Rangers och 5 ”anglos”, kom ihåg inga avbytare (som skulle påverka matchen) då och 2 poäng för en vinst. Målvakt Simpson och mittfältare spelare McCalliog gjorde sina landslagdebuter trots att det var 16 år mellan dem. Simpson som var 36 år gammal och därmed blev den äldsta spelaren att göra sin debut för Skottland, medan den 16 åriga McCalliog blev den yngsta. Att så många spelare spelade i den skotska ligan kan förvåna vissa men man får inte glömma att Celtic hade nått Europacupfinalen och Rangers hade nått Cupvinnarefinalen, både matcherna skulle spelas månaden efter Wembley matchen.
England hade samma lag som VM finalen förutom Tottenhams Jimmy Greaves som spelade istället för Roger Hunt. Det skulle bli Gordon Banks sista Englands match som Leicester City spelare, 2 veckor senare gjorde han det klokaste beslutet i sitt liv; han skrev kontrakt med Stoke City ha ha.
30 000 skottar hade fått tag i biljetter och säkert lika många var i stan. England var klart favoriterna, laget hade inte förlorat på över 2 år men det betyder föga i en ”auld enemy” match. Skottland dominerade spelet och tog ledningen genom Denis Law efter en halvtimme. Ledningen borde ha varit större men halvleken slutade 1 – 0. England hade två stora problem, för det första blev mittbacken Jack Charlton axelskadad tidigt i matchen och utan avbytare fick han spela på topp. För det andra, var problemet Jim Baxter. Slim Jim, som han kallades var Skottlands motsvarande till George Best och Englands Paul Gascoigne. Han var fullständigt briljant en fröjd att skåda. Denna skulle bli Jims mest kända match även om han själv har sagt att han spelade bättre i England – Skottland matchen från 1965 där han gjorde båda Skottlands två mål i en 2 – 1 vinst. Baxter låg bakom allt och retade de engelska spelarna med sin teknik. Flera gånger om tunnlade han motståndarna eller kickade han bollen och vinkade till Ball, Moore och company att försöka ta den från honom.
Baxter var ett geni men som många andra genin var han bräcklig. Han blir först känd som Glasgow Rangers spelare innan han flyttade söderut. Han gick alltid sin egen väg och trots att han var en Rangers spelare umgicks han flitigt med Celtic spelare (extremt ovanligt då) Han var bäst i de stora matcherna, men… han hatade att träna och han var svag för alkohol, spel och kvinnor. Samtidigt var han omtyckt och alltid lagets skojare. Hans karriär dalade ganska snabbt och han blev inte den riktigt stjärnan som han borde ha varit. Många har sagt att han brydde sig inte och levde för dagen. Efter karriären öppnade en pub (inget bra beslut med tanke på hans laster) och livet gick till slut i en nerförsbacke. Innan han dog 2001 endast 61 år gammal frågade en journalist honom om han skulle ha gjort det annorlunda om han hade varit stjärna idag? Visst sa slim Jim (som nu inte var så slim) istället för satsa £5 på en häst skulle jag satsa £50 000.
Tillbaka till matchen och den andra halvleken började som den första, men det tog tills den 78e minuten innan Skottland kunde utöka sin ledning genom Bobby Lennox. Men en skadad Jack Charlton på topp reducerade England med 6 minuter kvar att spela. Men minuten senare fick Skottland ta tillbaka sin två måls ledning genom den unga McCalliog. Det var spiken i kistan och trots att Geoff Hurst gjorde ett mål på övertid vann Skottland välförtjänt matchen med 3 – 2 (Englands första förlust som mästare). Många skottar stormade planen och det finns en klassisk bild av en plågad Baxter kramad av sina landsmän.
Efter vinsten mot England, sa givetvis alla skottar att nu var de ”The Unofficial World Champions” (Jo jo, skottar behöver all framgång och uppmuntran de kan få)
Hur gick det i resten av kvalet? Efter vinsten på Wembley hade skottarna gruppvinsten i en ask eller hur? Nej…nästa match fick de stryk mot Nordirland och i den sista kvalgruppsmatchen mot England hemma på Hampden park framför 123 000 åskådare fick de endast 1 – 1. (en vinst var nödvändig) så det var England (The Official World Champions) som gick vidare från gruppen men förmodligen har många, om inte alla, skottar glömt detta!!
Länkar:
Länk 1
Länk 2
