Matches I remember
Stoke City mot Wolverhampton Wanderers
Efter vår högst oväntade (i mångas ögon, inte minst mina om jag är ärlig) vinst borta mot Tottenham Hotspurs är det snart dags för en ny ligamatch. På lördag är det dags för Stoke City att ta emot Wolverhampton Wanderers på The Britannia stadium för den första gången i Premier ligan. Sist vi mötte dem var den 9e februari 2008 på deras hemma arena Molineux, i en match som hade det mesta. Till slut kunde Stoke vända ett underläge och vinna 4 – 2. Många Stoke fans har sagt att efter just denna match/resultat insåg de själva att vi hade en realistisk chans att nå PL, som blev ett faktum 3 månader senare.
Det är mindre än 5 mil mellan arenorna och för många som bor i städerna och byarna emellan t.ex. Stafford, Cannock och Stone är denna årets match. Medan vi har ett fantastiskt facit mot The Wolves grannar WBA, har vi tyvärr ett mycket sämre facit mot dem. Men förhoppningsvis kan Tony Pulis få det bästa ur sitt manskap och vi kan få vår tredje vinst på raken i den högsta divisionen, någonting som inte har hänt i sedan våren 1984.
Jag började följa Stoke säsongen 1967 – 68 och den första matchen jag kan komma ihåg mellan lagen var den 18e november för 42 år sedan (Herre gud tiden går). Wolves var nykomlingar i den gamla division 1 efter uppgradering tillsammans med Coventry City våren innan. Jag kommer ihåg att de hade en långhårig målfarlig ung spelare som hette Peter Knowles. Han var en yngre bror till Cyril som spelade högerback i många år i Tottenham. Stoke började bäst och fick bra utdelning och ganska snabbt ledde vi med hela 3 – 0, men Wolves kom tillbaka och Knowles och kollegan Derek Dougan började hitta hål i Stokeförsvaret. Med 5 minuter kvar kvitterade de till 3 – 3 och satsade stenhårt på ett vinstmål. Men konstigt nog kunde Stoke kontra och fick en hörna och från den kunde en av våra mittbackar Alan Bloor styra in bollen i mål. 4 –3 till Stoke som blev slutresultat. En märklig match.
Många spådde en lovande karriär för Knowles både i klubblaget och i landslaget men sommaren 1969 hände det något oväntat i hans liv. När Wolverhampton spelade en sommarturnering i Kansas USA, träffade han folk som övertalade honom att bli Jehovas Vittne. När Knowles återvände till England var han inte samma man och redan 8 matcher in på den nya säsongen bestämde han sig för att sluta totalt med fotboll. Han förklarade att han saknade motivation och det fanns viktigare saker i livet. Trots många övertalningsförsök av klubben, spelade aldrig Peter Knowles professionell fotboll igen. Helt klart är detta en av de mest märkliga saker som har hänt engelsk fotboll.
En annan märklig match mellan oss var matchen som Stoke vann hela 4 – 0, men med facit i hand hade det kanske varit bättre om vi hade fått stryk! Låt mig förklara; Den 12e maj 1984 mötte vi Wolves hemma i säsongens sista match. Wolves hade ingenting att spela för, laget låg hopplöst sist i tabellen med endast 29 poäng och fick sällskap av Notts Co. som också visste att division 2 fotboll skulle spelas nästa säsong. Stoke var det tredje laget som låg under strecket och behövde en vinst för att säkra kontraktet. 5 lag var inblandade för att ta den oönskade sista nerflyttningsplatsen, Stoke, Coventry, Sunderland, Birmingham och WBA. Stoke körde över ett dåligt Wolves lag och vann hela 4 – 0. Alla 4 mål gjordes av Paul Maguire, var av ett var ett fantastiskt konst nummer. Det sista målet gjordes på straff när han själv hade blivit nerdragen av f.d. Stoke spelare och legend Alan Dodd. Det lustiga med detta är att Maguire var något av en hackkyckling bland Stoke supportrar. Många gånger hörde jag klagomål angående hans insatser (många kallade honom elakt för ”Billy badback” med tanke på hans onda, sköra rygg). Detta skulle bli hans sista match för The Potters, han visste innan att han inte skulle bli erbjuden ett nytt kontrakt och visst var det skönt att han kunde lämna oss som hjälte. Förresten var det Birmingham City som fick den sista nerflyttningsplatsen. (synd eller hur ha ha)
Men varför hade det varit bättre om Stoke hade fått styrk? Jo, samtidigt som var det underbart att storma på planen efter matchen och krama spelarna var det som sagt med facit i hand det sämsta som kunde hända föreningen. Säsongen därpå 1984/85 (the holocaust season) kom vi hopplöst sist i tabellen med endast 17 poäng. (vi förlorade våra sista 10 matcher). Många unga spelare blev knäckta och kunde inte utvecklas som alla hade hoppats. Jag sa till min bror då, att det kunde ta 5 år tills vi kunde lämna division 2 bakom oss. Jag hade rätt, men tyvärr på fel håll, vi ramlade ner en division till. 23 år tog det tills vi kunde ta en plats med eliten igen…hela 23 år. Kanske, vem vet om vi hade förlorat den där dagen, skulle det inte har tagit så lång tid.
Men en match som jag aldrig kommer att glömma är matchen som spelades den 10e november 1979 på The Victoria Ground. Stoke var nykomlingar i Englands högsta liga och veckan innan var jag på plats och såg när de hade slagit Coventry City 3 – 1 på Highfield Road (vår första vinst på borta plan denna säsong). Det var skitkul att uppleva vinsten och jag glömmer aldrig Garth Crooks insats den där dagen, han var helt fenomenal. Så det var med stor optimism som jag körde till Stoke veckan därpå. Men vad hände? Givetvis blev det ingen fest och ett Kenny Hibbert mål gav dem en 1 – 0 seger. Många gånger har jag blivit knäckt på ett resultat, men just denna match hade jag extra svårt att smälta. Efter en fantastisk upplevelse mot Coventry, kändes det som laget hade svikit mig. Så besviken/arg var jag att jag bestämde mig att istället för att titta på Stoke på lördag eftermiddagar skulle jag spela själv. Dagen efter skrev jag på ett pub lag och såg faktiskt aldrig Stoke spela live på över ett år. Konstigt nog skulle Wolverhampton spela hemma mot Coventry veckan efter. Vad var resultatet? Jo, Coventry vann 3 – 0!! Förmodligen var det många Wolves fans som kände sig lika lurade som mig av sitt lag
Fy katten, det är inte lätt att vara en fotbollssupporter eller hur?
