A Remarkable Footballer....
Do Austrians have long memories?
Om en svensk kvällstidning gick ut med en enkät om Sveriges 10 bästa fotbollsspelare genom tiderna, skulle säkert Zlatan och Henke Larsson vara högst upp på listan. Inget fel med detta men det är lätt att glömma spelarna från förr som på sin tid säkert var lika duktiga som dagens stjärnor. För ett par år sedan såg jag en enkät och blev förvånad eller nästan förbannad att Kurt Hamrin inte var med. Hamrin spelade 15 år i Serie A, gjorde 150 mål för Fiorentina, vann Europacuppen med Milan, gjorde ett fantastiskt dribblingsmål i VM semifinalen mot Västtyskland bland mycket annat. Det är förmodligen många ungdomar som t.o.m. inte vet vem han är. Därför blev jag förvånad när jag läste att Österrike hade haft en liknande enkät och den spelare som ansågs den bästa österrikiska spelaren på 1900 talet var en kille som faktiskt dog för så länge sedan som 1939. Det är klart att elaka tunga kunde säga att Österrike inte har haft en bra spelare sedan dess och det kanske ligger lite i det, men, ändå har landet haft namnkunniga spelare som Ernst Happel, Toni Polster, Andreas Herzog och inte minst Hans Krankl. Jag bestämde mig för att läsa lite om denna mytomspunna spelare. Och vilken märklig historia det blev.
Matthias Sindelar föddes 1903 i en fattig arbetarfamilj. Hans föräldrar hade tjeckiskt påbrå och egentligen hette han Matej men när familjen flyttade till Wien två år senare fick han den tyska versionen av namnet. Sindelar (vars far dog under första världskriget) växte upp i ett område med många andra tjeckiska invandrare med det lustiga ortsnamnet ”Favoriten”. Matthias visade sig ha talang för fotboll och trots sina klena smala ben var han både teknisk och målfarlig.(han kallades för pappersmannen) och så småningom fick han erbjudande om att spela i den anrika fotbollsföreningen FK Austria Wien. Matthias öste in mål och givetvis blev han en landslagsman i det österrikiska landslaget. Österrike hade ett bra lag på 20-30-talet som kallades för ”Wunderteamet”. Många länder fick storstryk t.ex. Skottland (5 – 0), Tyskland (6 – 0) och Ungern (8 – 2). Sindelar som gjorde många mål blev snabbt folkets hjälte. Endast en mycket, mycket kontroversiell förlustmatch i VM semifinalen mot hemmanationens Mussolinis Italien hindrade Wunderteamet en plats i finalen. Tydligen var domaren så ensidig att han t.o.m. nickade bollen till en italienare.
Läget i Europa på 30-talet blev oroligare för varje dag. 1938 blev Österrike en del av Tyskland och byte namn till Ostmark. Sindelar vägrade spela för det nya tyska landslaget, han klagade alltid på sin ålder eller en skada. Däremot spelade han för den nya provinsen Ostmark mot resten av Tyskland den 3e april 1938 i Wien. Det skulle bli en propaganda match som skulle ena de två nationerna. Många högt uppsatta nazi pampar satt på läktaren. Spelarna hade fått uppgifter att matchen skulle sluta oavgjord. Men Sindelar hade olika idéer och i den 70e minuten gjorde han mål. Inte nog med det, han överdrev sitt firande också. Han sprang till var pamparna satt och firade som det var det viktigaste målet i sin karriär (vem vet, kanske det var det också). Matthias glädje blev inte uppskattad av alla och ännu värre blev det när han köpte ett kafé i Wiens centrum. Ägaren var tvungen att sälja sin rörelse eftersom han var jude (Judar fick inte äga egendom enligt den nya författningen). Det som retade maktharvarna var att Sindelar betalde ett rimligt pris för det, något under omständigheterna han inte behövde göra. Matthias blev en markerad man en så kallad ”judevän”.
Mindre en ett år senare var Sindelar död. Han hittades januari 1939 död i sin säng tillsammans med sin flickvän, italienska Camilla Castagnola. Enligt myndigheterna dog de av koldioxids förgiftning p.g.a. fel på värmesystemet. Dock tror de flesta inte på detta. Många påstår att de hade dödats av Gestapo. Det finns också en teori att Sindelar och flickvännen hade bestämt sig för att ta sina egna liv. Förmodligen kommer vi aldrig att veta den riktiga sanningen och förmodligen förstärks myten för varje år som går om Matthias Sindelar.
Men jag tycker att det är skönt att han inte är totalt glömt i sitt hemland vilket verkar hända lätt nuförtiden.
