The great Lisbon Lions
A Truly amazing Team
Det finaste ett klubblag kan vinna nuförtiden är ”The Champions League”. Förr hette det Europacupen innan namnet och upplägget ändrades 1992. Förr var det bara ett lag från varje land och alltid det laget som hade vunnit sin inhemska liga året innan. (Undantaget var att de regerande mästarna fick chansen att försvara sin titel). Det var en ren lottning, så de stora klubblagen som Juventus kunde möta t.ex. Liverpool eller Maltas Sliema Wanderers i första omgången. Sveriges Åtvidaberg var nära att skrälla 1974 när straffar behövdes så Bayern München kunde gå vidare och vinna turneringen. Nu är det nästan omöjligt att de mindre lagen har en chans att möta ett europeiskt topplag.
Real Madrid dominerade turneringen när den startade på 50-talet. Laget vann de första 5 åren innan Benfica vann 1961. Men kanske den märkligaste segern hände 1967 när ett helt otippat lag tog hem segern.
Celtic från Glasgow vann den skotska ligan 1966 för den första gången sedan 1954. Jock Stein hade tagit över laget året innan och redan under hans första säsong som tränare var ligaguldet ett faktum. Celtic är katolikernas lag därför var styrelsen ganska tveksam att ge Jock jobbet från början eftersom han var protestant men med facit i hand blev det det bästa beslutet de någonsin hade gjort.
Om Celtic var bra 1966 var de ännu bättre säsongen efter. Laget vann ligan igen där de förlorade endast 2 matcher (både konstigt nog mot Dundee United), ligacupen (1-0 vinst mot Rangers) och den skotska cupen (2-0 mot Aberdeen inför 127 000 åskådare). Det fanns också en cup tävling då som hette The Glasgow Cup och givetvis vann de det också. (Partick Thistle besegrades 4-0). Nu fanns det endast en turnering kvar: Europacupen.
På hösten 1966 slog The Bhoys ut Zürich från Schweiz och Nantes från Frankrike. Efter vinter uppehållet var det dags att slå ut Vojvodina från Jugoslavien och Dukla Prag av Tjeckoslovakien. Plötsligt var de i finalen där Inter Milan skulle mötas i Lissabon. Just Inter som hade vunnit turneringen 1964 och 1965. Inter tränades av den legendariska Helenio Herrera, född i Argentina men växte upp i Casablanca, Marocko som fransk medborgare.
Herrera var ökänd i 60-talets fotbollsvärld. Han införde strikt disciplin och var extremt professionell. Han införde ”ritora” där spelarna skulle samlas och isoleras hela 3 dagar innan en match. Men framför allt införde han ”Catenaccio” som var ett extremt organiserat defensivt spel. Herrera ansåg att ett mål räckte för att vinna en match. Bevis för detta var markant under finalen mot Benfica 1965. Trots att finalen gick på hemmaplan och att Benficas målvakt blev skadad och ersatts av en halvskadad försvarade, vägrade Inter att anfalla efter att de hade gjort 1-0. Inter vann matchen men fick samtidigt mycket kritik runt om i Europa.
Celtic var motsats till detta. Härliga anfallstokiga skottar som spelade som Holland med fart. Alla i laget var skottar och alla föddes inom en 5 mils gräns av Glasgow centrum (helt ofattbart). Laget spelade i sina grön/vita randiga tröjor men då utan nummer på ryggen (endast på shortsen).
Matchen spelades den 25e maj 1967 och snackar om kontraster. 11 snygga, vältränade och solbrända italienare mot 11 bleka och fräkniga skottar (många saknade tänder). Italienare tittade på dem och skakade sina huvuden. Detta skulle bli en enkel match.
Celtic fick den sämsta start man kunde önska, redan efter 7 minuter fick Inter en straff som sattes av storstjärnan Mazzola. Nu var det bara 11-man försvar som gällde för Inter. Men Celtic förstod inte ordet förlust och anföll kopiöst, påhejade av sina tusentals högljudda supportrar på läktaren. Trots våg efter våg av anfall kom inte målen. Ribban och stolpen träffades samtidigt som Inters målvakt Sarti gång på gång gjorde omänskliga räddningar. Men till slut kunde Celtic kvittera genom vänsterbacken Tommy Gemmell och i den 83e minuten styrde Steve Chalmers in det vinnande målet. Segern var rättvis; Celtic hade hela 42 målchanser medan Inter inte hade en enda hörna under hela matchen. En seger för fotboll skrev rubrikerna runt om i Europa när Celtic blev det första laget från Storbritannien att vinna pokalen.
De märkliga männen från Glasgow vann allt de deltog i säsongen 1966/67. Om det inte är en bragd vet jag inte vad är.
Laguppställningen som fick namnet ”Lisbon Lions”:
Ronnie Simpson (målvakt)
Jim Craig
Tommy Gemmell
Bobby Murdoch
Billy McNeill (kapten)
John Clark
Jimmy Johnstone
Willie Wallace
Bertie Auld
Steve Chalmers
Bobby Lennox
John Fallon (reservmålvakt) endast en avbytare då (obligatorisk målvakt)
Alla 11 spelare spelade landslagsfotboll för Skottland men inte så många matcher som man kan tro. Skottland hade då en mängd spelare som spelade för engelska klubbar som oftast representerade landslaget. Kaptenen Billy McNeill spelade flest matcher för sitt land (29 matcher) men Simpson, Craig, Clark, Wallace, Auld, Chalmers och Lennox spelade sammanlagt endast 35 matcher. Också detta är ganska märkligt.
Titta gärna på Youtube klipporna.
http://il.youtube.com/watch?v=oXjlRCePvUU&feature=related
http://il.youtube.com/watch?v=e7ON3mMMFSs&feature=related
