Historik
"Inget i fotbollens historia kan jämföras med den fenomenala resningen och de fantastiska prestationerna som vår klubb har gjort."
Starten
Allt startade 1898 på ett kontor hos ett juridiskt ombud, på High Street i Portsmouth. En bit mark nära Goldsmith Avenue skulle användas för den blivande fotbollsklubben. Men att utveckla en ny, professionell, fotbollsklubb i staden var inte självklart. Inflytelsen från Alfred Amatt var viktig då kommitteen övertygades om att skapa en ny klubb av den lokala klubben Royal Artillery Club. Royal Artillerys lag hade brutit mot amatörreglerna och därför stängts av. RA´s deltagande i Southern League hade gjort fansen i staden törstande efter förstklassig fotboll, särskilt som grannklubben St Mary´s i Southampton hade blivit professionell och lyckats bra. Man ville inte halka efter!
Marken köptes för £4,950 och läktare restes på norra och södra sidan. Erfarne managern Brettell satte igång med att rekrytera spelare samtidigt som ansökan till Southern League First division accepterades, laget var klart och nu handlade det bara om att gå ut och vinna matcher.
De första åren
Klubbens första match spelades mot Chatham den 2 september 1899. Det visade sig bli en lyckad debut med en 1-0-seger efter mål av yttern Harold Clarke. Man slutede tvåa efter Tottenham sedan man vunnit 20 av 28 matcher. Även cupen blev lyckad, nio vinstmatcher innan Blackburn stod i vägen. Brettell sade att "inget i fotbollens historia kan jämföras med den fenomenala resningen och de fantastiska prestationerna som vår klubb har gjort."
Bob Blyth efterträdde Frank Brettell då denne gick vidare till Plymouth 1901. Blyth gjorde succé direkt då laget vann serien. Faktum är att Pompey var obesegrat på hemmaplan under tre säsonger innan man föll mot Northampton 1902. Men det var inte bara gröna skogar för klubben som 1910-11 åkte ner till den södra andradivisionen.
Steget till ligan
Klubben hade också ekonomiska problem. Detta tvingade fram bildandet av en ny klubb, genom Mr GL Oliver, "Portsmouth FCs far", grundades Portsmouth Football Club Limited. 1920 kom laget med i National Football League division tre, som var betydligt mer glamourös och som fick uppmärksamhet från hela landet.
Det tog ett par år, men 1924 tog man steget upp till division två och 1927 flyttades man upp till division ett. En dröm hade blivit sann, toppfotboll skulle spelas på Fratton Park.
Mot toppen
Man hade problem med anpassningen till högsta serien. Trots detta gjorde man bra cupresultat. Första finalen nåddes 1929, men Bolton var för starka och vann med 2-0. Nästa höjdpunkt var cupen 1933-34. Efter 4-1 i semin mot Leicester föll man i finalen mot Manchester City med 2-1. Sedan var det, förstås, cupen -39. I ligan gick det dåligt, men man klarade sig undan från nedflyttning med liten marginal. Därför var man inte direkt någon favorit i finalen. Det var nämligen högt rankade Wolves som stod för motståndet, och det med ett lag som på papperet var betydligt bättre än Pompeys. Men fotboll spelas inte på papperet, och Pompey gick segrande ur finalen med 4-1. Utan tvekan klubbens finaste tillfälle så här långt. Dessutom stannade bucklan kvar på Fratton Park i sex år. Andra världskriget satte stopp för tävlingsidrottandet.
Efter kriget
Fotbollsspelandet återupptogs säsongen 1946-47 och Pompey fortsatte sitt framgångsspår som man kom in på då man tog hem FA-cupen. Jimmy Dickinson spelad en viktig roll i de framgångar klubben hade i slutet på 40-talet och början på 50-talet. Den stora dagen var 23 april -49, då Peter Harris och Ike Clarke gjorde målen som sköt Pompey till den första ligatiteln någonsin efter 2-1 mot Bolton. Säsongen därpå försvarade klubben sin titel. Men sedan gick det utför och våren -59 åkte klubben ur högsta serien.
Och inte nog med det, två år senare åkte klubben också ur tvåan. Klubben repade nytt mod och tog sig tillbaka omgående. Ekonomiska problem ställde dock till det och klubben skulle komma att få det svårt.
1964-65 var en speciell säsong för en av klubbens legendarer. Jimmy Dickinson spelade sin sista säsong och därmed sin sista ligamatch, den 764e. Jimmy, som aldrig spelade för någon annan klubb, var med när klubben vann sina bägge ligatitlar. Då Pompeys finanser inte tillät spelarköp uteblev också framgångar. Men man kämpade bra och höll sig kvar i serien.
70- och 80-talen
70-talet tillhör de värsta decennierna i klubbens historia. Återigen ekonomiska problem. Nye managern Ron Tindall såg dock till att det blev lite rörelse på transfermarknaden. Då klubben fyllde 75 satsade man stort, men det blev bara pannkaka. Utan pengar sjönk klubben allt mer. Ända ner till lägsta serien, dåvarande division fyra. Det var här som Alan Knight inledde sin karriär, och han är den ende spelare som representerat klubben i alla fyra divisioner.
I början av 80-talet var klubben tillbaka i division tre. Det skedde en stor förändring då klubben blev ett privat företag under John Deacon´s Superior Properties. 1982-83 vann man serien. Från 1984 leddes laget av Alan Ball, och det är den här perioden som är klubbens starkaste på senare tid. I maj 1987 flyttades klubben upp till högsta serien efter 28 år. Men glädjen blev kortvarig, man flyttades ner omgående till division två.
90-talet och framåt
När ligan omstrukturerades bytte division ett namn till nu kända Premier League. Pompey har varit kvar i näst högsta serien sedan nedflyttningen 1988. Den fick nu namnet division ett. 1992 var klubbens senaste riktigt stora ögonblick. I semifinalen i FA-cupen mötte man Liverpool. En match som spelades på Highbury. Dramatiskt värre, Liverpool gjorde 1-1 i första matchens förlängning. I returen blev Pompey första klubb att åka ut ur cupen efter straffar. Liverpool vann med 3-1 och spelade sedan tämligen enkelt bort Sunderland i finalen med 2-0.
Pompey tog med sig denna framgång till ligaspelet säsongen därpå. Man missade direktuppflyttning med ynka fem mål. Ett fantastiskt hemmaspel med 19 vinster 2 oavgjorda och 2 förluster räckte inte. Skyttekungen Guy Whittingham lämnade klubben. Han gjorde fantastiska 47 mål den säsongen! Jag vågar sticka ut hakan och säga att det rekordet kommer aldrig att slås.
Stora ekonomiska problem innebar att man desperat sökte en ny ägare. Den serb-amerikanske affärsmannen Milan Mandaric klev in i bilden, och sedan dess är han klubbens ägare. Trots Milans miljoner har det blivit mycket lindansande. Sedan 1993 har man varit nära nedflyttning till tvåan åtta gånger!
Men under våren 2002 tog Harry Redknapp över som manager med citatet: "We need five or six players to turn the club into a successful one but that is more likely to happen in the summer after a small period of assessment.". Under sommaren gjordes den stora satsningen. Efter 15 år utanför eliten tog sig Pompey dit efter en mycket fin säsong. Todorov kastade sig ut i publikhavet efter att han skjutit in matchens enda mål mot Burnley. Några veckor senare säkrades segern i division ett. Ett nytt kapitel ska skrivas, det startar med Portsmouth-Aston Villa. En ny era har börjat.
källa: the pompey pages
