Bokrecension: Naughty - av Mark Chester
Historien om Stoke Citys ökända Naughty Forty släpptes nyligen. En kontroversiell bok som handlar om Stoke City, lojalitet och vänskap. Men också om tragiska uppväxter, droger och självmord.
En bok om fotbollsvåld väcker givetvis debatter om moral och det finns dom som anser att man inte ska köpa den eller ge den någon publicitet, som till exempel en recension här. Själv tycker jag det är nonsens. Med förnekelse och censur vinner man föga, det är genom kunskap och insikt man kan lära sig något. Dessutom måste det ju vara bättre om författaren skriver en bok och tjänar pengar istället för att han stjäl dom. Personligen kan jag erkänna att jag alltid fascinerats av Stokes så kallade rykte på något märkligt och bakvänt sätt. Men det viktigaste av allt, den här boken handlar om Stoke City, därför köpte jag den och diskuterar gärna dess innehåll.
Böcker att det här slaget brukar få kritik för att de inte håller sig till fakta. Samtliga händelser som skildras finns registrerade i polisregister. Givetvis framstår inte Naughty Forty som några veklingar men Chester ska ha en eloge då han även skildrar de gånger man fått stå tillbaka för en, för dagen, starkare motståndare. Bokens ryggrad är författarens egna liv och det är utifrån det historien byggs upp. Det innebär att man får läsa om mycket annat än fotbollsvåld. Mark Chester är medveten om den kritiken han eventuellt kommer att utstå för att han skrivit den här boken. Eller som han själv uttrycker det: "Simple - when you´ve all got the bollocks to stand up and say it as it is, then I´ll listen to what you have got to say. I´ve got at story to tell and I´m going to write it as I´d speak it. And the first thing I would like to say is: we´re Stoke City, we´re Naughty Forty, and we´re game as fuck. So let´s have it."
Boken börjar överraskande bra. Det börjar med en bortamatch i London som berättas på ett mycket bra sätt. Man får en aning om hur pass seriöst och farligt huliganism kan vara. Trots det är det de följande avsnitten om författarens barndom som gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Chester mor blev gravid på en golfbana. Hans far flyttade utomlands. Sin mamma liknar han med en prostituerad och bitterheten är tydlig. Det blev hans morföräldrar som fick ta hand om pojken. Man flyttade ganska omgående från Wales till Stoke-on-Trent därför att man skämdes över morsans beteende. Till slut hamnade man i Alsager norr om Stoke och det var här författaren tillbringade sin uppväxt. Den utfattige och ensamme modern flyttade senare efter och Mark blev tvungen att bo med henne. Han gick på The Victoria Ground första gången vid nio års ålder och blev fast direkt. Som det oälskade och osäkra barn han var så blev det i samband med fotbollen och läktarkulturen han fick uppleva gemenskap och tillhörighet. Kort och gott, han ville vara som de supportrarna som slogs på The Boothen End. Vid 16 års ålder fick han nog av att bo ihop med sin mor och tog värvning i armén. Det betydde att han spenderade mycket tid utomlands och borta från fotbollen. Senare blev han utkastad därifrån på grund av frånvaro och slagsmål.
Boken berättar om hur N40 bildades under en bortamatch mot Portsmouth 1985. En del av huvudpersonernas bakgrund liknar Chesters. Många historier baseras på de så kallade "battle buses" som utgick från puben The Glebe inte långt från The Victoria Ground. Detta är episoder innan Nautghty Forty existerade. Man får lära känna ett par av de personer som var involverade. Huvudteman som genomsyrar boken är lojalitet och gemenskap. Att fullständigt kunna lita på varandra i utsatta personer. Återkommande är också adrenalinkicken. Författaren menar att den är beroendeframkallande och liknar en sådan upplevelse med till exempel ett bungy jump eller att hitta den där perfekta vågen att surfa på. En känsla av rädsla, förväntan och adrenalin. Det visar sig vara en farlig blandning.
På 70-talet får man intrycket av att man först och främst gick på matchen för fotbollens skull men hade inte emot en fight om chansen gavs. På den här tiden det hände ganska ofta. Under 80-talet utvecklades det till en mer organiserad verksamhet. Berättelserna om slagsmål är många. I början är det ganska intressant att läsa men efter ett tag blir det en aning långtråkigt att läsa om pubar som tas över och förstörs, gatuslagsmål och bakhåll. Enligt författaren var det situationer där man hade oddsen emot sig man letade efter vid bortamatcher. Det berättas om Stokes rykte om att hellre stå kvar och då och då åka på stryk istället för att springa. Om man vill läsa om fotbollsvåld är alltså detta en bok att rekommendera. Personligen anser jag det bli lite för många historier och samma saker upprepas.
De kapitel som jag tycker var mindre bra är de som handlar om Stokes yngre förmågor, Under 5´s. Dessa skrivs av en annan person och handlar bara om hur man ser upp till N40 och om att föra traditioner vidare etc etc. Vidare hade jag klarat mig utan delen som handlande om ravescenen i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Man verkar då ha glömt bort fotbollen, går omkring och är höga hela dagarna och slåss på ravepartyn istället.
Många av de inblandade personerna säger att man inte ångrar den livsstil man valt och hade gjort samma sak igen om man hade fått chansen. Det känns lite konstigt med tanke på det höga antal självmord som nämns i boken. Inte mindre än fem personer tar sitt liv vilket måste anses högt med tanke på att det är en förhållandevis liten grupp människor vi pratar om. Andra personer i boken dör också av andra orsaker i samband med våldet. Jag ställer mig därför något tveksam till om man verkligen skulle vilja leva samma destruktiva liv igen. För att skriva boken återgår författaren till livsstilen efter ett par års frånvaro. Han gör det för att samla in fakta och göra efterforskningar men dras snabbt in i våldsamheterna och drogerna igen. Det kostar honom en relation med en kvinna han bestämt sig för att leva resten av livet med. Förutom gemenskapen med grabbarna verkar just den här kvinnan vara det enda positiva som händer i hans liv. Återigen ett tecken en destruktiv livsstil. I samband med detta tycker jag trots allt att man kan ana en viss eftertänksamhet från Marks sida och att han kanske ångrar sig lite i alla fall.
Sammanfattningsvis är detta en läsvärd bok. Chesters inledande kapitel och de avslutande är bra. Han framställer huliganismen i allmänhet och Naughty Forty i synnerhet på ett enkelt och klart sätt. Man får en bild av vilken farlig verksamhet det är och hur personer kan komma att dras in i våldet.. Där emellan finns det avsnitt som man kunde varit utan. Budskapet, "Jasper"," som är författarens smeknamn, når i alla fall fram: "Am I embarrased? No not really, nor am I ashamed. The fact is it wasn´t just about the fighting or the don´t-give-a-fuck attitude; it boiled down to a needing to feel loved, to be wanted. Accepted for the person you are."
Köp och läs boken själv. Du kanske får läsa om saker som du inte riktigt hade väntat dig.
Källa: Chester Mark, Naughty, Milo Books LTD, 2003
