Adolf Hitler och Bramall Lane

Vi Stokefans är pinsamt medvetna om att klubben aldrig vunnit Ligan eller FA-Cupen. Det har dock varit nära några gånger.

På 1920-talet byggde före detta managern Tom Mather upp ett lag som spåddes en lysande framtid. Man vann Divison Två 1933 och döptes snart till "Arsenal of the North." Mather slutade 1935 och legenden Bob McGrory tog över managersysslan. Han hade värvats från Burnley som spelare 1921 och kom att finnas i klubben fram till 1952. McGrory och hans Stoke hade stora chanser att ta hem det ultimata priset till the Victoria Ground - ligatiteln.

Säsongen 1935/36 slutade man på en fjärdeplats. De två efterföljande säsongerna gick sämre och båda gångerna kom man på 17:e plats. 1938/39 gjorde Freddie Steele 26 mål och Frankie Soo spelade samtliga ligamatcher när laget till slut hamnade på en sjundeplacering. Det var bortaspelet som behövde förbättras. På The Vic förlorade man bara två matcher den säsongen. Tyvärr var läget i Europa oroligt. Hitler invaderade Polen och det spelades ingen ligafotboll under sju säsonger.

Detta innebar att många av Stokes talangfulla spelare förlorade sina bästa fotbollsår. Samma sak skedde givetvis för alla andra klubbar men inte många hade en sån kvalité i sin trupp som Stoke City FC. Detta gällde bland annat spelare som Billy Mould, Arthur Tutin, Frankie Soo, Dennis Herod, Stanley Matthews och Freddie Steele. Matthews och Steele var 24 respektive 23 år när kriget bröt ut. Det innebar samtidigt att spelare som Frankie Bowyer, John McCue och en viss Neil Franklin fick göra debut många år senare än vad som annars skulle varit fallet.

En enad fotbollsexpertis var övertygade om att, om det inte vore för kriget, så hade Stoke vunnit ligatiteln och/eller FA-Cupen. Tänk bara på "Nobby" Steele som gjorde totalt 55 ligamål säsongen före och säsongen efter kriget. Hur många målrekord hade han satt under sjuårsperioden?

Ligan började igen i augusti 1946. Stoke inledde dåligt (vissa saker förändras aldrig) med två förluster och två oavgjorda. Femte matchen vann man mot Derby County med 3-2. Därefter radade man upp segrarna. Bland annat vann man borta mot Chelsea med 5-2 inför 68.000 åskådare. Pressen lovordade Stoke och laget spåddes att gå långt, kanske hela vägen.

Trots framgångarna på planen var det inte lika uppåt bakom kulisserna. Stanley Matthews hade blivit skadad och hans plats togs av George Mountford. Stoke var inne i ett stim av tvåpoängare och Mountford imponerade. När så Sir Stan var frisk ombads han att spela för reservlaget vilket han vägrade. Istället ville han vara med mot Arsenal borta på Highbury. Det spekulerades i att spelarna hellre ville att Mountford spelade. Detta förnekades senare i ett personligt brev från Franklin till Matthews. Det ska också tilläggas att McGrory och Stanley aldrig var några kompisar.

Stoke fortsatte att imponera på planen. Särskilt på The Vic där man oftast vann, bland annat mot Blackpool (4-1), Preston (5-1), Chelsea (6-1) och Arsenal (3-1). På grund av en hård vinter försenades spelprogrammet och ligan kom inte att avgöras förrän i mitten av juni. Fansen hade stora förhoppningar om att ligatiteln äntligen skulle hamna i Stoke-on-Trent.

Från och med fjärde april vann Stoke sju matcher på raken. Olikt Stoke så var fyra av dessa bortamatcher. Stoke ledde serien och behövde bara hålla huvudet kallt i de tre sista fighterna. Man fick oavgjort hemma mot Sunderland och vann över Aston Villa med 1-0 borta. Mountford gjorde det viktiga målet.

Innan matchen mot Sunderland skedde det som de ärrade Stokefansen länge befarat. Fejden mellan managern Bob McGrory och Stan urartade. Klubben accepterade ett bud från Blackpool på £11,500. Snacka om att skjuta sig själv i foten. Eller som keepern Dennis Herod uttryckte det: "To sell the best player in the world only three games before the end of the season, it was stupid, stupid, stupid."

Allt var upplagt för fest i Stoke inför sista matchen. Man mötte Sheffield United borta på Bramall Lane och vid vinst skulle Stoke bli ligamästare. Man hade en klart bättre målskillnad än tvåan Liverpool. Tusentals Stokefans lämnade The Potteries och tog sig till stålstaden. Dessvärre förlorade man med 2-1. Stokes mål gjordes av Alec Ormston. Totalmörker. City blev inte ens två utan hamnade på fjärde plats. Så jämt var det i toppen:

1. Liverpool 42 25 7 10 84-52 57
2. Man Utd 42 22 12 8 95-54 56
3. Wolves 42 25 6 11 98-56 56
4. Stoke 42 24 7 11 90-53 55
5. Blackpool 42 22 6 14 71-70 50

Drömmen hade dött för den här gången. Nu skulle det dröja ända tills 70-talet innan klubben skullle komma nära igen.

Andra världskriget var en mänsklig katastrof. Men det hade också förödande konsekvenser för Stoke City. Några säsonger senare åkte man ner i Division Två. Adolf Hitler har mycet att stå till svars för.

Källor: Martin Wade, A Potter´s Tale, The Story of Stoke City Football Club, Sporting & Leisure Press, 1988
The Oatcake, nummer 18, 1989



mr.greengrass2003-11-11 00:45:00

Fler artiklar om Stoke