Ligan bildas och Stoke vinner träsleven
När ligan bildades spelade Stoke en viktig roll. Harry Lockett blev utnämnd till "The Secretary of the Football League." På planen gick det sämre, spelarna drack champagne och dök inte alltid upp när det var dags för match.
Stoke City var en av de drivande krafterna till att fotbollsligan startade 1888. Skotten William McGregor, som representerade Aston Villa, skrev den 2 mars 1888 till fem klubbar och föreslog att en liga skulle bildas där lagen möttes två gånger, en gång på hemmaplan och en gång på bortaplan. De aktuella klubbarna var Wolverhampton Wanderers, Blackburn Rovers, Burnley, West Bromwich Albion och Stoke. Föreningarna träffades den 23 mars på Anderton´s Hotel i London. Detta ledde till att ligan officiellt bildades den 17:e april 1888. Det är alltså dessa sex klubbar som dagens medgångsfans till Arsenal, Manchester United, Liverpool och Chelsea har att tacka då dom kan sitta framför Canal Plus, med mammas saft och bullar, och "hängivet" följa sina lag varje helg. Stokes Harry Lockett blev utnämnd till "The Secretary of the League". Detta innebar att den engelska ligans första kontor inreddes på 8 Parkers Terrace, Etruria, Stoke-on-Trent (numera 177 Brick Kiln Lane). Jobbet visade sig vara krävande och Lockett var tvungen att sluta sitt uppdrag för Stoke och behöll sin position inom fotbollsligan till 1902.
Ligans första omgång spelades den 8 september 1888 och Stoke mötte staffordshirerivalen West Bromwich på the Victoria Ground. Matchen sågs av 4 524 personer och WBA vann med 2-0. Joe Wilson och George Woodhall gjorde WBA:s mål vilket innebar att man toppade tabellen efter första omgången. Stokes laguppställning i denna klassiska match: Rowley, Clare, Underwood, Ramsey, Shutt, Smith, McSkimming, Edge, Sayer, Staton och Tunnicliffe. Ligan innehöll denna första säsong tolv lag. Förutom Stoke och West Brom valdes följande klubbar in: Preston, Aston Villa, Wolves, Blackburn, Bolton, Accrington, Everton, Burnley, Derby och Notts County. Stoke kom sist första säsongen på grund av färre gjorda mål än Notts County. Mot just County vann Stoke säsongens båda matcher med 3-0. Sammanlagt vann man bara fyra matcher och dom två andra vinsterna kom mot Burnley (4-3) och Blackburn (2-1). Största förlusten kom mot dom slutliga ligavinnarna Preston (Proud Preston) med 7-0. Det visade sig att punktlighet inte var stokespelarnas bästa egenskap. I matchen mot Preston dök två av spelarna inte upp på avtalad tid vid tågstationen i Stoke vilket innebar att man fick låna två av Prestons reserver. Dessutom kom högeryttern George Lawton sent till två matcher vilket innebar att man fick börja med en man kort i matcherna mot Burnley och Everton. En annan höjdpunkt denna säsong var att England för första gången spelade en landskamp på the Victoria Ground. Man vann mot Wales med 4-1 inför 3 500 åskådare. Efter bottenplaceringen genomfördes ett val om vilka klubbar av Stoke, Notts County och Mitchell St George som skulle få vara med följande säsong. Stoke klarade sig med god marginal och även Notts County fick en ny chans.
Nästa säsong började strålande. I andra matchen förlorade man mot Preston med 10-0. Detta är fortfarande klubbens största förlust genom tiderna. Från november och framåt var laget fast förankrade i botten. I bortamatchen mot Blackburn den 4 januari 1890 var Simpson bakfull eller nått liknande för han dök inte upp och Stoke förlorade med 8-0 med en man kort. I en match mot Burnley hemma som Stoke vann med 2-1 stod Stokefansen för en gammal hederlig "pitch invasion." Matchen spelades om och Burnley vann med 4-3. Återigen hamande Stoke sist i tabellen. Därmed vann Stoke den legendariska träsleven. En lokal företagare hade första säsongen hedrat klubben för dess "framgång" genom att skänka klubben en träslev. Därmed myntades uttrycket "winning the wooden spoon" för det laget som slutade som jumbo. Noterbart är att det var under denna säsongen laget spelade sin första match med strålkastare. Detta skedde mot Crewe Alexandra i en träningsmatch där Stoke vann med 3-1.The Potters stod återigen inför ett omval. Denna gången gick det sämre och Sunderland tog Stokes plats.
Det innebar att följande säsong spelades i the Football Alliance bestående av lag från mellersta och norra England. Detta var en föregångare till division två. Denna serie passade klubben bättre då man vann den redan första säsongen 1890-91, tre poäng före rivalen Sunderland Albions. Klubben hade ett stort inflytande på regelutvecklingen i början av 1890-talet. I en FA Cup match mot Notts County den 14 Februari 1891 boxade en Countyförsvarare bort bollen på mållinjen. Straffsparken fanns inte så Stoke fick frispark på mållinjen. Notts County radade upp sina elva spelare framför bollen och det var givetvis omöjligt att göra mål. Efter den incidenten introducerades straffsparken. I en match mot Aston Villa fick Stoke en straff i slutminuten. Villas keeper sköt då ut bollen från arenan och domaren tvingades blåsa för full tid. Efter denna incident ändrade FA reglerna så att domaren kunde lägga till tid då ett lag fått straff i slutminuten. Säsongen 1891-92 utvidgades ligan till 14 lag och Stoke var återigen med. Denna gång lyckades man faktiskt att komma näst sist före Darwen. Man valdes ännu en gång in, med en rösts marginal före Sheffield United. Ligan utvidgades till 16 lag och division två bildades. 1892-93 gick ännu bättre och Stoke slutade på sjunde plats i tabellen. Vid den här tiden hade stokelegenden Joe Schofield tagit en ordinarie plats i laget. Han hade gjort mål i sina tre första matcher för klubben och gjorde sedermera tre landskamper för England. Schofield ansågs vara en snabb och smart spelare som dessutom beskrevs som en gentleman både på och utanför planen. Han spelade fram till 1899 och blev efter karriären lärare. På tal om gentlemän så var det under säsongen 1892-93 som en stokespelare för första gången fick rött kort. Detta drabbade J.E. Ewans i en match mot Everton.
Stoke spelade resten av seklet i högsta ligan. Men redan på den här tiden var Stoke ett tveksamt bortalag. Från den 1 april 1893 till 17 mars 1895 vann man inte en enda match på bortaplan. Två säsonger fick man spela testmatcher för att hålla sig kvar i högsta serien. Dessa testmatcher var föregångare till kvalspelet. Detta skedde första gången 1895 då man slog Newton Heath (som senare blev Manchester United) med 3-0 efter två mål av Joe Schofield. Förutom Schofield spelade skotten Willie Maxwell en framträdande roll som spelare under den här tiden. Han gjorde 75 mål på 156 ligamatcher. 1898 spelade man 0-0 i sista testmatchen mot Burnley vilket innebar att båda lagen klarade sig kvar. Kvalspelets negativa sida uppmärksammades i denna match där publiken snodde bollen och spelade med den på läktarn. Dessutom påminde spelet om Västtyskland mot Österrike från VM i Spanien 1982. Den största framgången i FA-Cupen kom 1898-99 då man tog sig till semifinal. Där förlorade man mot Derby med 3-1 i en match som spelades på Molineaux. För denna framgång fick spelarna en bonus om fem pund. I ligan slutade man denna säsong på tolfte plats av arton lag. Säsongen började med att tre spelare stängdes av för att man druckit champagne. En dålig ekonomi var nu ett stort problem för klubben.
Källa: Wade Martin, A Potter´s Tale, 1988
