Gentleman Fotbollsspelare Legend (Del I)
Idag är det fem år sedan The Wizard of Dribble gick bort. I Stoke-on-Trent sörjer man fortfarande hans bortgång. Stanley Matthews är fotbollspelaren som nådde upp till sjärnorna med fötterna kvar på jorden.
Stan, som han helst kallades, föddes den 1 februari 1915. Sportintresset fanns i familjen då hans far, Jack, var en känd boxare i Stoke-on-Trent. Han gick 350 matcher under namnet "The Fighting Barber" eftersom han också var frisör. Stan var den näst yngste sonen av fyra. Han visade tidigt sin snabbhet då han vid sex års ålder vann en sprintertävling mot äldre motståndare på the Victoria Ground. Tillsammans med snabbheten var Matthews även en sällan skådad bollbegåvning. Han kunde blivit världstjärna i andra sporter, som golf och tennis, men det var fotbollen som låg honom närmast hjärtat. Det var i skollaget, Wellington Road School i Hanley, som han först visade sina talanger. Vid 14 års ålder blev han uttagen till skollandslaget i en match mot Wales i Bournemouth. Han var ett år yngre än sina medspelare. Eftersom han bodde i Hanley var den närmaste fotbollsklubben Port Vale, som vid den här tiden spelade sina hemmamatcher på the Recreation Ground, i Hanley. Den låg ungefär där Potteries Shopping Centre ligger idag. Stanley brukade gå dit och titta på Vales matcher. Han såg oftast andra halvlek eftersom han inte hade råd att köpa matchbiljett.
Det var Stokes manager, Tom Mather, som upptäckte talangen. Efter många besök hos fadern lyckades Mather till slut knyta Stan till klubben. Nu spelade han fotboll för Stoke St Peters men skrev på sin femtonårsdag ett lärlingskontrakt med Stoke City. Han tjänade ett pund i veckan. Pengarna såg han inte mycket av, fadern såg till att han satte in hälften på banken och gav resten till sin mor. Jacks uppfostran gick ut på en hård disciplin. Varje morgon väckte han Stan i gryningen för att träna kondition och snabbhet. Detta tidiga morgonpass var något som Stan fortsatte med resten av sin karriär. Den dagliga rutinen bestod även av många promenader. Han gick från hemmet i Hanley till the Victoria Ground i Stoke. Därefter gick han hem för lunch, tillbaks till Stoke igen och till slut hem en sista gång. Detta innebar sammanlagt 13 kilometers promenad varje dag. Precis som med hur lönen hanterades, var detta på faderns order. Undandtaget var när det snöade, då blev han skjutsad till och hämtad från the Victoria Ground. Tufft för en femtonåring men senare kom Stan att uppskatta den hårda uppfostran. Han hade ju inget val och har sagt följande om sin uppväxttid: "Back in those days, if your father told you to jump in the river, you had to."
Matthews debuterade i reservlaget redan som femtonåring och skrev när han var 17 år sitt första proffskontrakt med klubben. Samtidgt gjorde han sin a-lagsdebut i en bortamatch mot Bury. Han stod för framspelningen och Stoke vann med 1-0. Ett år senare var han ordinarie. Sitt första mål gjorde han mot Port Vale säsongen 1932-33 när Stoke gick upp i högsta divisionen. Vid 19 års ålder gjorde han debut i landslaget mot Wales. England vann matchen och Matthes gjorde mål. Detta var den första av 84 landskamper. 1937 spelade han tillsammans med Freddie Steele och Joe johnson för England mot Skottland. Det var första gången sen 1892 tre stokespelare spelat tillsammans i landslaget och det har inte upprepats sedan dess. Under andra världskriget var Matthews placerad i Blackpool med RAF. Han var med i Stokes lag vid den uppmärksammade katastrofen i Bolton 1946 då 33 supportrar dog och ytterligare 500 skadades. Dessvärre drog han inte jämt med managern Bob McGrory och ledningen. 1947 såldes han till Blackpool där han gästspelat under kriget. Dessutom hade han köpt ett hotell i semesterorten. Om flytten har Sir Stan senare sagt: "I never wanted to leave Stoke. I always felt that one day I would return."
Stan var 32 år när han gick till Blackpool. Han fortsatte med sin morgonträning vid stadens stränder. Dessutom fastade han varje måndag och drack mycket morotsjuice. Vidare så drack han inte alkohol eller rökte. Havsluften gjorde underverk för den andningsträning som hans fader en gång lärt honom. Detta hjälpte honom att fortsätta spela fotboll vid en ålder då de flesta hade lagt av. "If only footballers would dedicate themselves more, for the idea that a player is finished at 35 is ridiculous." Stans egna ord igen. 1948 nådde Blackpool FA-cupfinalen men förlorade. Matthews utsågs till årets spelare i England av sportjournalisterna. Tre år senare var man tillbaks på Wembley igen men förlorade mot Newcastle. 1953 var man där igen och vann äntligen FA-cupen med 4-3 mot Bolton. Matchen kommer för alltid att bli ihågkommen som "The Matthews Final." Stanley tyckte istället att finalen skulle kallas "The Mortenson Final." Blackpools beryktade målskytt, Stan Mortenson, gjorde nämligen hattrick. 1956 utsågs Matthews till Europas bäste spelare.
1961 återvände Stan till Stoke. Han var en av de stora anledningarna till att klubben förvandlades från ett bottenlag i divison två till att man vann samma division 1963. Det var han som gjorde det avgörande målet mot Luton då han likt en tonåring sprang ifrån hela försvaret. Han blev än en gång utnämnd till Englands bäste spelare. Nu var han 48 år. Ett förmodligen oslagbart rekord. 1965 avslutades den 33 år långa karriären. Stanley var 50 år och fem dagar i sista matchen mot Fulham. Under hela den rekordlånga karriären blev han aldrig varnad eller utvisad, trots en hård bevakning av motståndarförsvararna. Han blev nersparkad åtskilliga gånger men självdisciplinen var intakt genom åren. En egenskap han tackade sin far för. 1965 blev han även adlad och hedrades med en testimonial på the Victoria Ground då hela världens toppspelare kom till Stoke. Efter karriären har Stan på allvar sagt att det var ett misstag att sluta och att han borde ha fortsatt i minst två år till.
Efter karriären fortsatte han som manager för lokalkonkurrenten Port Vale. Detta upprörde Stoke och lagets fans. Port Vale följde dock inte de procedurer och regler som gällde vid övergångar och suspenderades. 1968 återinvaldes klubben i ligan igen. Efter tiden i Port Vale lämnade Stan under långa perioder England. 1975 var han i Sydafrika och lärde färgade ungdomar från slummen att spela fotboll. I Afrika blev han även utnämd till "King of Soccer." Han spenderade även tid i Kanada och Malta. Fotbollen lämnade han inte helt förrän 1969 då han blev skadad efter att ha deltagit i uppvisningsmatcher i Sydamerika. Vid 70 års ålder återvände han till slut till sitt älskade Stoke-on-Trent. 1987 hedrades han med en staty i Hanley. Numera finns det ännu en staty utanför Britannia Stadium. 1989 accepterade han att bli President i Stoke City FC. I samband med VM i Usa 1994 hedrades Matthews vid en tillställning i New York kallad "The world´s greatest player". Den 23 februari 2000 gick Stanley Matthews bort i stillhet. Hela världen uppmärksammade hans begravning några veckor senare. Innvånarna i Stoke-on-Trent samlades ute på gatorna för att ta ett sista farväl av stadens stora hjälte, The Wizard of Drible - kroppsfintens fader och framspelningarnas kung.
Del II
Källa: The Way it was, Stanley Matthews, 2000
