SvenskaFans Awards: Årets flopp
När Premier League-redaktionerna skulle utse "Årets flopp" fanns det flera heta kandidater. Aston Villa, som inte var långt från att åka ut, André Villas-Boas som gick från superlöfte till sparkad från en klubb som förvandlades helt och hållet när han lämnade skutan. Men överlägset flest röster hamnade på Liverpool FC.
Liverpool har inte haft en lätt säsong i Premier League. Luiz Suarez-soppan, Lucasskadan och slutligen i en nionde plats i tabellen, långt efter vad många hade förväntat sig. Vi snackar med Per Bengtsson på Liverpoolredaktionen om vad som egentligen gick fel.
När började du känna att den här Premier League-säsongen inte skulle bli någon höjdare?
- Oron kom krypande tidigt när Liverpool inte lyckades rycka ifrån Arsenal efter deras katastrofala säsongsinledning. Fotbollen såg bra ut men så uppstod det som vi kom att känna igen under resten av säsongen med mängder av klara målchanser som brändes, målvakter som stod för fantastiska parader och ett övertag som inte konverterades till mål.
När sedan Lucas Leiva gick sönder borta mot Chelsea i november och domen föll på att han skulle missa resten av säsongen satte magkramperna in. Trots den olyckan, och den kommande Suarez-avstängningen på sammanlagt nio matcher, var det först i början av mars som säsongen sköts i sank när Arsenal vann på Anfield med 2-1. Men då hade känslan av att det skulle gå åt helvete suttit i ett tag och Arsenal-matchen vara bara toppen av isberget.
Du har säkert fått höra från många vänner och bekanta om vad det är som egentligen gick fel. Så, låt höra, vad brukar standardsvaret vara?
- Otur, lät det till en början. Liverpool prickade träramen över 30 gånger under säsongen men när halva säsongen hade gått går det inte att skylla på det längre. Många pekade finger på att inga av nyförvärven slog väl ut. Antingen började de bra för att sedan dippa (José Enrique) eller så kom de aldrig riktigt igång (Stewart Downing).
Problemet blev till slut den taktiska devolutionen ifrån den flytande, hög pressande anfallsfotbollen som vi såg när Kenny Dalglish tog över i början av 2011 till en mer reaktionär, djupliggande, inverterad 4-4-2 där spelet gick ut på att hitta snabba inlägg och avslut utan stora krav på kvalité.
Hur går tongångarna bland fansen? Finns det optimism för framtiden eller mest oro för att laget framför i tabellen ska segla iväg?
- Vi har sett ljusningar varje år och försökt plocka alla möjliga positiva bitar ur alla förändringar och det är samma sak i år. Nog är man medveten om att ligatiteln är flertalet år borta då det mesta tyder på att Manchester United och Manchester City kommer stärka sina positioner och Chelsea verkar kunna satsa sig igenom generationsväxlingen.
Men i Tottenham är det oroligt och vi får se hur det blir med Bale/Modric/Redknapp som alla är viktiga kuggar i deras framgångsmaskineri och Arsenal har förvisso värvat Podolski men vad händer om van Persie lämnar eller om de får samma katastrofinledning nästa säsong också?
Bortser vi från hur det ser ut för motståndarna och tittar på det egna lägret finns det anledningar till optimism. Ägarna har satsat på en ung tränare som står för en modern stil och som gjort ett makalöst jobb med Swansea. En del skillnad från när Liverpool lyckades locka till sig en dubbel La Liga-mästare för ett gäng år sedan men med Rodgers som manager stakar ägarna ut vägen inför framtiden. Men om planen slår väl ut är en helt annan femma.
Nu har ni i alla fall skaffat en ny tränare och dessutom skeppat iväg en gammal hjälte i Dirk Kuyt. Vad hoppas du Rodgers tar med sig från sin tid i Swansea?
- Det höga presspelet. Under Benitez kunde frontrion Torres/Gerrard/Kuyt löpa som vinthundar och pressa sönder uppspelen och kom motståndarna förbi den pressen – ja, då väntade Mascherano/Alonso på dem. Jag har suktat efter en intensivitet, ett jävlaranamma, en självklarhet ifrån spelarna som bara ska gå ut och ta tag i matchen. En plan, ett Liverpool som säger, det här är vi och detta ska vi göra. Rodgers har praktiserat detta i Swansea och jag hoppas han kan överföra det till dagens spelartrupp.
Avslutningsvis: Häromdagen frågade jag dig om du tror att det blir några stora förändringar? Men om du får önska fritt, vad skulle du se hända med truppen?
- Gärna två kvicka yttrar – en på vardera kant – och en mittfältare som kan sköta uppspelen djupt nere i planen (tänk Javi Martinez). En ny mittback för att täcka upp bakom Agger/Skrtel skulle passa bra men det är framåt det är behov av förstärkning.
Om det var något Comolli skötte väl förra sommaren så var det den stora utrensningen där överblivet spelarmaterial fick lämna (Poulsen, Konchesky et al) och Rodgers behöver bara finputsa och bli av med de äldre och mer högavlönade som är kvar. Till exempel Joe Cole & Alberto Aquilani får gärna lämnas för att kunna ersätta dem med yngre förmågor.
