Coventry 0 - 1 Portsmouth
Den förlustfria sviten överlevde även Coventry. Portsmouth var lite bättre, främst framför båda målen, i en chansfattig match med sporadiska inslag av kvalitet.
Portsmouth ändrade som väntat inte i elvan och ställdes mot tre bekanta ansikten. Tom Davies, Dominic Hyam och Michael Doyle startade för Coventry. Conor Chaplin fick inte tillstånd att spela som en del av låneavtalet.
Det tog inte lång tid innan det hettade till framför mål. Domaren missade en klar frispark för vardera laget innan bollen hittade ut till Nathan Thompson. Hans inspel mot straffpunkten möttes av Ben Close som bredsidade bollen mot rätt stolpe, men decimetern utanför. Sedan var det stiltje då två starka försvar stod emot alla försök.
Men ett sällsynt missförstånd mellan Matt Clarke och Jack Whatmough ställde till det. Clarke verkade tro att passningen var ämnad för Craig MacGillivray, men bollen hade aldrig kunnat nå fram och det blev friläge för Jonson Clarke-Harris, men MacGillivray läste situationen bra och kunde rädda det inte alltför vassa avslutet. Coventry hade en hel del av spelet, men farligare än så blev det inte.
Strax innan paus kom matchens enda mål. Gareth Evans stal bollen från Doyle och Close satte en precis svepande boll på Brett Pitmans panna. Anfallaren nickade ner till Ronan Curtis som lirkade sig fram till ett skottläge och skruvade snyggt in bollen lågt vid den högra stolpen.
Andra halvlek var chansfattig. Coventry försökte, men saknade udd. Portsmouth kontrade, men fick inte dit ett andra mål. Det var nära vid några tillfällen i slutet. Inhoppande Ben Thompson drev upp bollen och fick på en häxpipa som hade gått in om den gått något till vänster eller höger. Nu fick Lee Burge bollen i stort sett rakt på sig och kunde ta in bollen på andra försöket. Jamal Lowe sköt sedan tätt utanför från straffområdeslinjen innan Coventry skapade sin andra heta målchans. På tilläggstid svingade Doyle in en frispark från vänster och MacGillivray fick inte tag på den. Bollen tofflades mot mål två gånger, men båda gångerna var en försvarare i vägen och Tom Naylor, bäst i gästerna, skyfflade undan bollen metern från mållinjen.
Skillnaden mellan lagen var effektiviteten framför mål. Portsmouth skapade fler heta målchanser, precis som statistiken på experimental361.com antydde före matchen, och hade kvaliteten att sätta dit en av dem. När Coventry kom till lägen saknade avsluten kraft och precision. Curtis eller Lowe hade inte missat Clarke-Harris friläge och vem som helst i gästernas anfallskvartett hade fått dit kvitteringschansen på stopptid.
Coventry har nu spelat mot de två stora favoriterna på förhand på hemmaplan, Barnsley och Sunderland, och nu även tabellettan och med 2-2 i målskillnad och fyra poäng får man säga att nykomlingen gjort det bra. Kan Chaplin fylla Marc McNultys skor den här gången? Det är så lite som skiljer de himmelsblå från att vara utmanare till topp sex och att inte vara det. Coventry påminner om fjolårets Portsmouth fast utan Pitman.
Portsmouths start på elva matcher utan förlust är den bästa sedan 1961 då man gick på pumpen i den trettonde matchen. Rekordet på tretton raka utan förlust är från 1948, medan Harry Redknapps nio raka från 2002 nu är slaget, även om det laget hade fler poäng efter elva matcher med raden 9-1-1. Alla dessa tre säsonger slutade med uppflyttning eller ligatitel och jag tror att Kenny Jackett nog ser en del likheter med det Wolves som han tog upp från League 1 i överlägsen stil. Portsmouth hittar ett sätt att vinna chansfattiga och jämna matcher.
Coventry (4-2-3-1): Burge; Willis, Davis, Hyam (Thompson 46), Sterling; Bayliss, Doyle (k); Thomas, Andreu (Hiwula 73), Shipley (Jones 56); Clarke-Harris
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; N.Thompson, Whatmough, Clarke, Brown; Close (B.Thompson 70), Naylor; Lowe, Evans, Curtis; Pitman (k) (Hawkins 83)
Domare: Brett Huxtable
Publik: 11102 (1961 gästande)
