Finns fortfarande saker att jobba på
Stoke går på landslagsuppehåll med fem raka matcher utan förlust i ryggen. Men det finns fortfarande saker att jobba på för att på riktigt utmana om de åtråvärda playoff-platserna.
Stoke går på landslagsuppehåll med en positiv resultattrend. Fyra raka hållna nollor och fem raka matcher utan förlust. En oväntad utveckling med tanke på att man låg precis över nedflyttningsstrecket vid oktobers landslagsuppehåll. En viktig faktor bakom lyftet är att Alex Neil äntligen släppt sitt 3-5-2-experiment vilket har gett mer kontinuitet i startelvan. Spelet var knappast bländande, men man blev mycket mer solida som lag vilket resulterade i tre raka segrar mot förra säsongens playoff-semifinalister Sunderland och Middlesbrough samt Premier League-nedflyttade Leeds.
Men det finns som sagt fortfarande en hel del att jobba på. Framförallt har man haft väldigt svårt att skapa målchanser ur öppet spel (tre av fem mål har kommit på hörna), vilket blev extra påtagligt i de efterföljande matcherna mot Cardiff och Coventry som båda slutade 0-0. Generellt har man fått lite för bra utdelning sett till de spelmässiga prestationerna, om man tittar på expected goals (xG) så var det bara mot Middlesbrough som man skapade mer än motståndarna. Till exempel missade Leeds en straff vid ställning 0-0 och defensivt har man stundtals räddats av Luke McNally som har växt ut till en riktig försvarsjätte i Ben Wilmots frånvaro. Även målvakten Jack Bonham har kommit in och gjort sina bästa matcher i Stoke-tröjan efter att Bournemouth kallat tillbaka Mark Travers från lånet.
Om man ska fördjupa sig i det offensiva spelet kan man konstatera att Stoke har ett bra passningsspel tills man kommer till sista tredjedelen där det blir alldeles för många felbeslut. Det är väldigt oklart hur man vill komma till avslut när man tar sig till motståndarnas straffområde så blir det bara statiskt och långsamt. Det handlar också om ett par individuella spelare som gång på gång får chansen från start utan att leverera. Framförallt syftar jag på Daniel Johnson som har startat 14 av 16 matcher den här säsongen vilket är flest av alla spelare. Jag tror inte han hade gjort det om det inte vore så att han var en nyckelspelare för Alex Neil i Preston för tre år sedan. Samtidigt har sydkoreanen Bae Jun-ho i inhopp efter inhopp visat att han är en klart bättre fotbollsspelare än Johnson som borde få chansen från start. Dessutom har den oduglige Dwight Gayle, på något sätt, tagit sig tillbaka till startelvan vilket har gått precis som man kunde tänka sig. Ryan Mmaee har förvisso dragits med skador, men enligt mig borde även Wesley gå före med tanke på att han i alla fall bidrar med en annan fysisk närvaro.
Efter det här evighetslånga landslagsuppehållet kommer tabelltolvan Blackburn på besök. Tills dess får vi hoppas att Alex Neil tar sitt förnuft till fånga och börjar spela sina bästa spelare.
