Förlust mot Sheffield United följdes upp av seger i bottenmötet med Cardiff
2-1 gånger två, tre poäng och lite luft ner till strecket. Det kunde varit lite mer.
När Portsmouth åkte till Sheffield United var det svårt att se hur det skulle kunna bli någon poäng. Chris Wilders lag är ett av seriens bästa och är särskilt starka på hemmaplan. Portsmouth är förstås inget vidare på bortaplan och hade sju raka förluster inför denna match. Det som utspelade sig på planen skulle dock skilja sig mycket gentemot tabellen.
Hemmalaget tog över efter en inledning som gick till bortalaget och i mitten av halvleken fick Gustavo Hamer mycket yta bakom Zak Swanson och kunde placera in 1-0. Såväl Colby Bishop som Callum Lang hade redan missat utmärkta lägen, ett friläge och ett i stort sett öppet mål. Connor Ogilvie visade hur man ska avsluta genom att bredsida in 1-1 efter ett underlapp, framspelad av Josh Murphy. Game on.
Det var mycket Portsmouth efter kvitteringen. Sofascore rapporterade 0-4 i bra chanser i paus och två av dessa hade redan missats. Murphy sköt ett skott i ribban som Michael Cooper inte hade en chans på innan Ogilvie visade hur man inte ska avsluta när han styrde bollen över från tre meter. Efter paus hade Bishop ett mål bortdömt för offside, helt korrekt, och det var fortsatt klar dominans för bortalaget. Bishop missade sedan ett andra friläge efter att ha varit lite för långsam med att komma till avslut och bollen kunde styras över mål av en täckande försvarare.
Wilder hade så dags redan agerat och kastat in bland andra Jesurun Rak-Sakyi. Sedan klev Rhian Brewster in istället för Ben Brereton Diaz, som hade en varning som kommentatorn tyckte var värt ett rött kort, efter en cynisk fällning av Ogilvie när denne var på väg igenom på mittplan. Kanske i Premier League, men lite tycker jag ändå domaren ska tillåta.
Det var inhopparna Brewster och Rak-Sakyi som kombinerade sig fram till ett segermål för the Blades i den 73:e minuten. Det kom efter att man stressat fram ett bolltapp på gästernas planhalva. Frustrerande nog var detta hemmalagets första målchans i andra halvlek, en effektivitet som Portsmouth inte hade denna dag. Efter målet hade hemmalaget kontroll sedan man gått ner på en fembackslinje. Portsmouth hade helt enkelt inte orken att komma tillbaka.
John Mousinho var irriterad på domaren som inte visade ut Sydie Peck för hans kraftfulla tackling på Lang. Kommentatorn tyckte också det var värt rött kort, men jag håller inte med. För den som vill se vad som verkligen är en odiskutabel utvisning kan jag rekommendera Ed Turns tackling på Morgan Gibbs-White i Exeters cupförlust mot Nottingham igår. Pecks tackling var snarlik den som Terry Devlin satte in mot Stoke. Otur att Langs fot vek sig, och frustrerande att behöva spela en man mindre i några minuter för något som domaren tyckte var värt ett gult kort för Peck. Stoke var förstås lika irriterade som Mousinho och Co.
Det var en historia av missade målchanser. Skulle revanschen komma mot Cardiff? Mousinho valde att göra en ändring. Freddie Potts var utanför truppen på grund av en lätt skada och ersattes av Isaac Hayden. Mark O’Mahony tog plats på bänken. Mange hade fått låna Westwoods trumpet och tog plats till vänster om målet framför Fratton End. Bortalaget saknade både Aaron Ramsey och förra säsongens Pompey-lån Alex Robertson.
Efter en lite trevande inledning tog hemmalaget över totalt och gick upp till en 2-0-ledning genom Bishop och Shaughnessy, båda assisterade av Murphy. Däremellan hade man haft en del bra chanser och blivit blåsta på en straff för hands. Så långt allt gott. Sedan lät Zak Swanson Callum O’Dowda väl enkelt nicka in reduceringen och matchens karaktär ändrades. Swanson bjöd på ytterligare lägen och halvtidssignalen kom lägligt innan Cardiff hann kvittera.
Swanson ersattes av Devlin och högerkanten säkrades upp. Även om hemmalaget inte spelade speciellt bra kunde man freda sitt straffområde och borde ökat på ledningen, men det skulle likväl bli ett nervöst slut. När Cardiff satsade allt på kvittering skapades ett par riktigt bra lägen där det bästa slösades bort av Callum Robinson vars volley från nära håll gick rakt på en välplacerad Nicolas Schmid. I nästa skede brände hemmalaget en kvadrupelchans när Bishops avslut styrdes i ribban, Aouchiches retur räddades av en försvarare på mållinjen, Murphys skott blockerades och Packs avslut från 20 meter räddades av målvakten.
Portsmouth försvarade sin ledning, om än med visst nervdaller, och klev över Cardiff i tabellen. Även om Cardiff skapade fler lägen än önskvärt om man hejar på laget som leder med ett mål ska det sägas att hemmalaget inte vann orättvist på något sätt. Man hade klart fler avslut och fler vassa chanser, och hade mycket väl kunnat avgöra innan paus med lite mer skärpa framför båda målen. Det var kul att åter få se ett nickmål från Shaughnessy, men sedan mindre kul att se honom kliva av med en känning i baklåret. Det är ingen slump att laget presterat bra mot två topplag sedan han kom tillbaka, så vi hoppas verkligen på att det blir en kort frånvaro denna gång.
