Förlustnollan spräckt av Ipswich, ingen revansch mot Fleetwood
Portsmouth föll för första gången den här säsongen i ligaspelet när Ipswich var ett nummer för stort. Efter en enkel seger mot Aston Villas juniorer blev det sedan bara en poäng hemma mot Fleetwood.
Ipswich 3 - 2 Pompey
Ipswich (3-4-2-1): Walton; Donacien, Woolfenden, Edmundson; Burns, Evans, Morsy (k), Davis (Vincent-Young 90+7); Chaplin (Ball 82), Harness (Edwards 73); John-Jules (Ladapo 73)
Mål: Harness 25, Ladapo 74, Burns 80
Gula kort: Walton
Övriga avbytare: Hladky, Keogh, Jackson
Pompey (4-4-2): Griffiths; Ogilvie, Morrison (Hackett 87), Raggett, Robertson (k); Dale (Jacobs 89), Pack, Morrell (Tunnicliffe 66), Koroma (Curtis 66); Bishop, Scarlett
Mål: Bishop 32 (straff), 79 (straff)
Gula kort: Scarlett, Robertson
Övriga avbytare: Oluwayemi, Swanson, Mingi
Domare: Charles Breakspear
Publik: 28434 (1941 Pompey-fans)
Säsongens första förlust kom mot toppkonkurrenten Ipswich på bortaplan. Båda lagen saknade ett par viktiga spelare, men för hemmalaget innebar det att andra starka spelare kunde komma in på bänken. Portsmouth hade inte riktigt samma lyx.
Jag imponerades mycket av Ipswich i första halvlek. Det såg precis ut som när Portsmouth tog emot Plymouth. Hemmalaget vann bollen ofta och anföll snabbt. Portsmouth var på repen och fredade sitt mål med smått desperat försvarsspel och hjälp av stolpen vid ett tillfälle. När laget hade ridit ut stormen tappade man boll på mittplan och Conor Chaplin kunde frispela Marcus Harness till 1-0. Typiskt att det var våra ex-spelare som kombinerade sig fram. Marlon Pack och Joe Morrell gjorde en missbedömning i samband med bolltappet, vilket utnyttjades skoningslöst.
Men Portsmouth repade mod och kvitterade på straff sju minuter senare. Owen Dale hittade in till Dane Scarlett bakom backlinjen och Christian Walton hängde inte med. Han höll undan händerna, men kapade istället anfallaren med fötterna. Gult kort fick räcka för målvakten som ändå försökte att inte fälla Scarlett. Straffen satte Colby Bishop hårt i mitten av målet, under Walton.
Ipswich tryckte på resten av halvleken och kunde fått en straff om Chaplin hade gått omkull, men Chaplin var med intresserad av att försöka hinna upp bollen och det blev varken straff eller målchans till slut. 1-1 i paus var ett bra resultat för Portsmouth som ofta är starkare i andra halvlek.
Halva andra halvlek hade gästerna mer boll och god kontroll på händelserna. Ipswich skapade inga chanser och det såg mer och mer ut som att pendeln skulle svänga till de svartkläddas fördel. Men Morrell orkade inte längre än 66 minuter på grund av att han åkt på en förkylning i veckan och fick ersättas av Ryan Tunnicliffe då Jay Mingi hade fått en känning på uppvärmningen. Kieran McKenna svarade med ett dubbelbyte och det skulle bli lyckat. Freddie Ladapo och Kyle Edwards kom in och en minut senare kunde den förstnämnda sätta 2-1 i krysset med ett direktskott på Leif Davis inlägg. Klass rakt igenom, men gott om yta för Davis att operera på sedan Connor Ogilvie kommit fel och överlåtit försvarsspelet till Dale. Det fungerade inte.
Pompey skulle få en biljett tillbaka in i matchen när Sam Morsy fick hjärnsläpp och stoppade inhopparen Ronan Curtis med en klumpig tackling i straffområdet. Ingen tvekan från domaren och Bishop kunde placera in sitt andra mål för dagen. En liten seger för Danny Cowleys transferaktiviteter då Harness-pengarna gick till värvningen av Bishop. Harness 1 - 2 Bishop.
Det var inte någon glädje som skulle vara för Ipswich tog omgående ledningen. Edwards inlägg gick i en hög båge via Ogilvie och Wes Burns kunde nicka in 3-2 från en decimeter. Den bollen hade lika gärna kunnat hamna på andra sidan ribban. 2-1 i andra halvlek speglade inte matchbilden, men Ipswich hade å andra sidan förtjänat att gå in i paus med ledning istället för 1-1.
Det fanns ingen väg tillbaka därifrån. Ipswich tolfte man spelade en viktig roll i slutet. Inte genom att heja på sitt lag dock, i takt med att Portsmouth åt sig in i matchen blev hemmapubliken tystare och tystare, utan genom att kasta bollen från åskådare till åskådare för att få tiden att gå. Detta skedde vid minst tre tillfällen och domaren lade till futtiga sju minuter för detta. Någon extra boll fanns tydligen inte att tillgå och det är klart att en så stark och bred trupp kostar och någonstans måste man ju spara. Vid tredje tillfället kanske domaren istället hade kunnat stoppa matchen och begära läktaren tömd innan spelet sattes igång igen, men det är förstås jag som överreagerar. Det är väl inte så himla noga, lite skoj måste man få ha.
Jag vet inte om den upphackade tilläggstiden gjorde till eller från. Portsmouth skapade en hörna som Michael Jacobs skickade rakt i famnen på Walton. Det såg aldrig ut som att det skulle kunna bli 3-3 och det är bara att erkänna att det bättre laget vann denna gång. Det var inte ett Portsmouth som vi kände igen, förutom vid några snabba omställningar, och Morrell och Pack dominerades klart av Morsy och Lee Evans.
McKenna var tvungen att påpeka att Portsmouths trupp minsann var väldigt stark också, och att den ende spelaren utan Championship-meriter var lagets bäste spelare. Jag vill inte vara den som är den, men förutom Scarlett har inte heller Ogilvie, Griffiths och Bishop spelat på högre nivå än denna.
Pompey 5 - 0 Aston Villa U21 (EFL Trophy)
Pompey (4-4-2): Oluwayemi; Swanson, Raggett (k) (Morrell 46), Freeman, Hume (Laidlaw 82); Curtis, Tunnicliffe, Mingi (Quarm 82), Jacobs (Payce 68); Hackett, Pigott (Koroma 34)
Mål: Curtis 2, Jacobs 7, Koroma 53, 63, Hackett 69
Övriga avbytare: Osei-Owusu, Murray
Aston Villa U21 (4-2-3-1): Marschall (k); Rowe, Smith, Bogarde (Revan 46), Ealing (Barber 67); Hart, Raikhy (Wilson 67); Pierre, O’Reilly, Rowe (Afoka 75); Shakpoke (Frith 46)
Gula kort: O’Reilly, Frith, Smith
Övriga avbytare: Wright, Moore
Domare: Alan Young
Publik: 2805 (232 gästande)
Ett reservbetonat hemmalag slog enkelt ett lag bestående av enbart tonåringar efter två snabba mål. Endast Sean Raggett var kvar från startelvan mot Ipswich och bredvid sig hade han Kieron Freeman. I övrigt var det comeback för Denver Hume medan Tunnicliffe, Jacobs, Mingi och Zak Swanson också fick starta. Aston Villas juniorer fick träna uppspel mot ett från början högt pressande seniorlag vilket ledde till 1-0 efter en minut och 2-0 efter sju minuter. Därefter slog Portsmouth av på takten, gick till anfall lite när det passade och var nära flera mål. Aston Villa hade en chans i första halvlek med ett skott som Josh Oluwayemi kunde boxa undan. Aston Villa visade att de kunde trilla boll snabbt på offensiv planhalva när pressen inte var där, men det tog nästan alltid stopp på en försvarare. Första halvlek slutade med en tvåmålsledning och innan pausen hade vi fått se Joe Pigott kliva av med känningar av en infektion i bröstet. Han ersattes av Koroma.
Andra halvlek fortsatte likadant och hade Jacobs koncentrerat sig lite mer hade han petat in 3-0 efter att ha vänt ut och in på en försvarare i straffområdet, men avslutet gick stolpe ut. Samma resultat blev det för Hackett minuten senare. Tunnicliffe och Koroma samarbetade till 3-0 och 4-0 innan Hackett sköt in 5-0 med ett lågt skott från 25 meter. Koroma kunde ha fullbordat sitt hattrick, men sköt tätt utanför i ett friläge.
Mot slutet kastades Adam Payce in tillsammans med debutanterna Brian Quarm och Harvey Laidlaw, sonson till klubblegendaren Joe Laidlaw. Matchen slutade 5-0 men det kunde lika gärna blivit det dubbla. 24-2 i avslut är talande, varav 16-1 i avslut i straffområdet.
Pompey 1 - 1 Fleetwood
Pompey (4-4-2): Griffiths; Ogilvie (Swanson 88), Morrison, Raggett, Robertson (k); Dale (Hackett 65), Pack, Morrell (Mingi 88), Koroma (Curtis 75); Scarlett, Bishop (Pigott 75)
Mål: Koroma 7
Gula kort: Morrell, Raggett
Övriga avbytare: Oluwayemi, Jacobs
Fleetwood (4-2-3-1): Lynch; Rooney, Nsiala (Baker 50), Earl, Andrew; Warrington (Wiredu 84), Vela (k); Macadam (Batty 67), Lane, Mendes Gomes (Garner 84); Muskwe (Morton 67)
Mål: Mendes Gomes 15
Gula kort: Rooney, Mendes Gomes, Earl, Batty, Vela
Övriga avbytare: Stolarczyk, Johnston
Domare: James Oldham
Publik: 18271 (91 gästande)
En frustrerande eftermiddag på Fratton Park. Vi visste på förhand att det skulle bli tufft mot målsnåla Fleetwood som kom med raden 3-6-2 inför matchen. Det var ingen ändring gentemot senast, men Pigott var åter på bänken på bekostnad av Tunnicliffe. Det var återigen en fyrbackslinje med mittback Robertson till vänster och vänsterback Ogilvie till höger. Ingen perfekt balans, men absolut de fyra bästa tillgängliga försvararna.
Hemmalagets första halvlek var stark. 1-0 kom tidigt efter bollvinst av Pack och ett snyggt skott av Koroma. Nästa nätkänning kom omgående på en frispark som domaren dock tyckte sattes i spel för snabbt. Han stod bredvid Pack i tio sekunder och hade kunnat springa med bollen som en normal domare, men valde att flöjta så fort bollen spelades in i straffområdet till Scarlett.
I nästa sekvens kom Shaun Rooney undan med gult kort för en ful tackling som inte var tillräckligt ful för rött kort. Här såg vi fram emot ytterligare ett gult kort då Koroma oundvikligen skulle utmana Rooney gång på gång. Nästa kontroversiella incident kom några minuter senare när Scarlett gick omkull i kamp med Josh Earl och fick frispark emot sig när han fick handen på bollen i samband med fallet. Det såg ut som straff, men efter att ha sett reprisen igen får jag erkänna att domaren gjorde rätt. Scarlett och Earl drog lika mycket i varandras tröjor.
Istället för 2-0 kom 1-1 efter att ett inlägg blivit högre och längre än tänkt, men Toto Nsiala kunde nicka in bollen framför mål för ett enkelt kvitteringsmål för Carlos Mendes Gomes. Morrison tog inte duellen med Nsiala och målnickaren var ohotad. Här slappnade försvaret av för mycket i tron om att det dåliga inlägget skulle segla ut över kortlinjen.
Det kunde blivit 1-2 strax därefter sedan domaren släppt en sultackling på Bishop, men hemmaförsvaret hann reda ut situationen. Sedan var det bara Pompey. Koroma sköt ett skott via en försvarare som målvakten med viss tur styrde till hörna. Morrison nickade i stolpen och Koroma sköt tätt över via Nsialas ben. Bästa chansen fick Dale som nickade över öppet mål från bara några meter. Sådana chanser måste sitta.
Andra halvlek inleddes som den första slutade och fler chanser skapades. Närmast kom Pack med ett distansskott i ribban. Men ju längre matchen led desto sämre blev kvaliteten i offensivt straffområde och Koroma hade helt slutat utmana Rooney. Lägen saknades inte men sista passningen missades varje gång. Efter 60 minuter tappade hemmalaget tålamodet och forcerade allt, och spelade allt mer stressat. Fleetwood hade ett kanonläge att ta ledningen med ett skott från nära håll av Rooney, men Griffiths gjorde en snabb sidledsförflyttning och räddade avslutet.
Domaren var fullständigt usel. Han saktade ner matchen med onödiga avblåsningar och lät aldrig spelet sättas igång snabbt. I andra halvlek blev Raggett varnad för att ha blockerat vägen för en anfallare, som tydligt signalerade en smäll mot ansiktet. Reprisen visade att Raggett hade ställt sig i vägen och att kontakten var betydligt längre ner än ansiktet. Den här filmningen var ett undantag då Fleetwood höll sig inom rimliga regler. Maskandet och filmningarna berättigade inte gula kort. De gjorde helt enkelt en riktigt bra match där de disciplinerat höll sina positioner och saktade ner tempot på ett rimligt sätt.
Och det var inte bara Fleetwood som fick billiga frisparkar. Domaren var lika dålig åt båda håll, men det var just det att han aldrig lät spelet flyta som frustrerade mest. Detta spelade Fleetwood rakt i händerna. Irritationen var stor hos många, inklusive Ian Darke, vars tweet drog på sig en del uppmärksamhet. Bland annat av en Ipswich-supporter som passade på att anmärka att Pompey också är bra på att maska. Låt den som inte förstört en match genom att kasta runt bollen på läktaren kasta första stenen.
Fans, journalister, Raggett och Danny Cowley var alla tydliga med att påpeka att den här typen av matcher måste man kunna vinna om man ska gå upp. Vän av ordning pekar på att Fleetwood spelat mot Charlton, Peterborough, Wycombe, Derby och Plymouth utan att förlora, men det är lätt att se att det här inte har så mycket med Fleetwood att göra. Det handlar om att om man dominerar en timme av en match så stort och skapar så bra chanser borde matchen vara avgjord så dags.
Men Portsmouth hade inte bara motståndet att erövra. Mange var på plats och han har en kuslig förmåga att välja oavgjorda matcher live. Vi har sett två matcher tillsammans på Fratton Park, 2-2 och 1-1. Mitt Elfsborg och hans Häcken kryssar väldigt ofta. Hade det inte varit för Elfsborgs 1-0-seger mot Lazio hade jag kunnat tro att det alltid är givet att Manges närvaro innebär ett kryss.
Med det sagt förväntar jag mig att Mange dyker upp på Home Park, Portman Road och Hillsborough vid några väl valda tillfällen denna säsong.
