Söderstadion är mitt favoritställe
"Hur fan kan du bry dig så mycket om fotboll" sa fästmö häromdan, berättar Söderkisen1 i sin gästkrönika.
Hon har inte ens en gång fattat att det inte är fotboll utan Bajen fotboll som gäller. Jag har i sanningens namn aldrig försökt förklara för henne varför jag kan stå i ur och skur på Söderstadion, eller varför jag ägna timmar åt att läsa tidningarna eller söka av webben för få reda på senaste nytt om Bajen. Jag tänkte dock försöka förklara för er i hopp om att ni inte skrattar åt mig, vilket jag är säker på att min tjej skulle göra.
Att ta upp alla anledningar till varför jag bryr mig om Bajen skulle ta på tok för lång tid, men vem vet kanske det blir en eller annan betraktelser till om vad Bajen betyder för mig framöver.
Idag tänkte jag fokusera på varför Söderstadion är mitt favoritställe:
Varför älskar jag då Söderstadion, jo för att på Söderstadion är livet enklare.
I dagens velour klädda samhälle där alla män ska ha kontakt med sin kvinnliga sida, vara metrosexuella och lägga ned lika mycket tid och pengar på sitt utseende som tjejer, känns det skönt att under 90 minuter få hänge sig åt den manliga sidan. Vi snackar vinst eller förlust. Vi snackar vi mot dom, Vi snackar bira bärs och rakade brudar. Ingen fan bryr sig om ifall mina jeans är skitiga, mitt hår okammat eller jag har en T-shirt med svett ringar under armarna. Alla har vi samma mål på Söderstadion, att se till att Bajen tar tre poäng.
Inge jävla skit om att det inte spelar någon roll om man vinner eller förlorar bara man gör sitt bästa. Skitsnack, det är underbart att vara omringad av 10 000 människor som precis som mig gläds eller deppar tillsammans med Bajen. Det finns inga dolda agendor, ingen politik, det handlar helt enkelt om att få in den lilla runda bollen i mål fler gånger än motståndaren. Jag behöver inte vänta på ett utvecklingssamtal med chefen om 10 månader för att få reda på om jag gjort ett bra jobb eller inte. Varenda minut under varje match vet jag om jag mår bra eller dåligt. Allt hänger på om det går bra för Bajen eller inte. Bakom mig har jag lämnat mitt jobb, min hyra, amorteringar och all annan j-vla skit som upptar mitt vardagliga liv.
Redan kvällen innan en match så börjar livet se lite bättre ut, man ringer runt bland polarna för att höra vilka som ska med och vart man ska träffas för en öl innan matchen. Under dagen går man igenom situationen i truppen, funderar på läget i tabellen och surfar frenetiskt för att ta reda på om någonting hänt. Vid lunchtid har man funderat ut en plan för att kunna sticka iväg från jobbet någon timme tidigare. Vid fyra rycket drar jag av mig slipsen och sviden och drar på mig ett par jeans samt en Hammarby tröja och smiter från jobbet.
Man möter upp på någon pub på Söder eller kring Gullmarsplan och redan nu börjar man känna av det gemensamma målet. Människor runt omkring är också på väg till matchen och man samtalar med grabben bredvid i baren eller i kön på Kebaberian, man får igenkännande blickar och nickar, även från folk man aldrig sett. Vi delar ju någonting gemensamt, vi ska alla till Söderstadion för att se Bajen spöa Malmö FF, IFK Göteborg, Örebro eller vilket annat allsvenskt lag som helst. En halvtimme innan matchen börjar man dra sig mot Stadion, stämningen är nu så påtaglig att man nästan kan ta på den. För det mesta är det fest, vi snackar glada miner, höga förväntningar och en bergfast tro på att Bajen ska ta tre poäng.
Väl inne på Stadion fortsätter förhoppningsvis stämningen att öka, man säger halloj till folk omkring sig och sätter sig ned (ja, jag håller till på sittplats) för att kolla på matchen. När väl matchen kommer igång blir det nervöst igen men efter fem - tio minuter brukar nerverna lugna ned sig. Sedan vet ni alla hur det kan gå. Ibland vinner vi, ibland förlorar vi. Men för nittio minuter kan jag totalt hänge mig till Bajen, utan att någon tycker att det är konstigt att en man i 30-år åldern kan börja gråta av glädje eller frustration beroende på hur ett gäng välbetalda killar som han aldrig träffat gör ifrån sig på en gräsplan. Tillsammans med tusentals andra människor, kan jag stämma upp i sång eller dra efter andan, skrika ut min avsky över ett felaktigt domslut eller jubla över ett Bajen mål
På vägen hem över Söderleden känns det antingen bra eller dåligt. För det mesta tar jag mig hem små springande för att se reprisen på Fotbollskväll, för att återuppleva veckans höjdpunkt ännu en gång. Det bästa med det hela är att det, under säsongen, nästan aldrig är längre än en vecka tills nästa match.
Vi syns på Söderstadion!
