Fyra poäng på fyra matcher och på rätt sida strecket
Portsmouth kämpar på med stora skadeproblem och har tagit sig över strecket till slut. Läget kunde varit lite bättre med nyckeldomslut som gått åt fel håll. Mot Watford fick man straff emot sig trots att förseelsen skedde metern utanför straffområdet.
Det svänger i the Championship. Hur kan ett lag förlora med fyra bollar ena omgången för att nästa vinna med tre? Och hur kan domarna vara så otroligt dåliga att man inte märker någon skillnad gentemot League 2?
Jag läser ett reportage i Offside om svårigheten att känna något för toppfotbollen. Jag funderade på att skriva något om det och fråga om det är skillnad om det står Pack eller Ronaldo över sjuan. Jag skippar det. Det blir så lätt att sätta sig på höga hästar för att jag inte bytt klubb när det var tufft. Det är ju inte direkt någon bedrift i sig.
Men jag vidhåller att det i andradivisionen är mer intressant än i den första. Mer kamp och mer passion. Mer ansiktsuttryck, mindre fokuserad perfektion. De spelar gärna med hög press och kortpassningsspel från målvakten. De klarar inte av det allt som oftast. När det funkar håller fotbollen mycket hög klass. Ibland är det precis som att se League 1. Och så lägger vi till imperfektion i form av mycket märkliga domslut.
Portsmouth mot Norwich. Inga mål, men en bra match där det inte stämde riktigt framför mål. Nog borde Pompey ha vunnit då det knappast var något fel med det bortdömda målet på hörna. Förvisso sökte Matt Ritchie upp målvakten, men målvakten knuffades tillbaka och lade sig för lätt. Jämför med vad Arsenal får göra.
Derby mot Portsmouth, ett kryssmöte i League 1, men allt annat än det i the Championship. 3-0 lika tidigt som på Fratton Park 2003. Kanske hemmalagets bästa match för säsongen och gästerna hängde inte alls med. Det var nog en match för mycket på kort tid för Pompey som fortsätter plågas av stora skadeproblem. Regan Poole saknades nu också och Marlon Pack kan förlåtas för en sämre insats på ovan position medan Tom McIntyre inte hittat rytmen efter det långa skadeuppehållet. Derby är steget före i rekrytering och spelstil och kunde vinna komfortabelt med fyra mål. Pompey kanske var på väg in i matchen före 2-0, men hade inget att sätta emot.
Coventry gästade Fratton Park i nästa omgång och dominerade från start, gjorde 0-1 tidigt och hade kunnat fylla på med mer om det inte var för Nicolas Schmids smarta målvaktsspel. I andra änden bjöds Callum Lang på en kvittering när hans skott smet under målvaktens kropp, men Langs andra mål kunde han inte göra något åt. Ett hårt skott i nättaket från snäv vinkel och matchen hade vänt. I andra halvlek fick Coventry inte ha bollen på offensiv planhalva. Mål förändrar matcher, och gästernas ihåliga försvar släppte till mer. Lang nickade in trean på hörna och stötte in fyran på retur på Bishops avslut. En stark seger med tanke på att två juniorer satt på bänken som följd av sjukdom och skador.
Jag hade inga större förhoppningar inför bortamatchen mot Watford, som hade åtta vinster och två kryss på hemmaplan. Lägg till en oförändrad elva och därmed en känsla av att laget inte skulle orka, men den här gången var det enbart seniorer på bänken. Pompey stretade emot bra och tog en inte orättvis ledning genom Zak Swanson tidigt i första halvlek. Folk på Twitter var sedan irriterade över att Kwadwo Baah bara fick gult kort för en ful tackling på Ritchie, som kom att avsluta veteranens match i förtid i början av andra halvlek. Den stora kontroversen kom strax därefter när han fälldes en meter utanför straffområdets sidlinje och domaren gav hemmalaget en straff med hjälp av sin assistent. När domarna inte ens vet vad linjerna har för betydelse blir det inte lätt.
Straffen gick i mål och i samband med det fick Paddy Lane ta emot två smällar som domaren inte såg. När inhopparen Owen Moxon blev armbågad av Baah i slutet fick han gult kort, oklart varför. Pompey hade en inspark att försvara med en halvminut kvar av tilläggstiden, men slarvade och bjöd Watford på en sista chans som de tog. 2-1 genom Rocco Vata i 95:e minuten. När matchen var över spelade Baah Allan med en fånig håndans framför bortaläktaren och fick till slut rött kort. Han kommer att få känna Fratton Parks vrede om han vågar spela i returen.
Var domaren lika dålig åt båda håll? Möjligt, men jag noterar ingen straff för Pompey eller rop på att en svartklädd spelare skulle visats ut (edit: jag har nu läst Tom Cleverleys kommentarer och får backa på det sistnämnda, samt hylla honom för att hans bänk lyckades hålla sina spelare kalla, vilket John Mousinho inte klarade). Men låt oss vara ärliga här. Jag vill skriva klagande om domarinsatsen. Det är sånt som får oss att känna något. Vad hade det annars varit, en hedersam förlust som inte gick att undvika, som mot Burnley? Vad är det för kul med att rapportera om det?
Vi lägger den här matchen till samlingen av matcher man minns när man njuter av en säkrad uppflyttning på hemmaplan, eller en FA-cuptitel. Vi har varit med om en stor bedrift med två uppflyttningar inom loppet av sju år. Se på Bolton och Charlton med flera hur svårt det är att komma ur League 1. En sådan här förlust kan man ta om man har haft de upplevelser vi haft genom åren.
