Inför Barnsley - Portsmouth
Efter åtta raka segrar blev det förlust hemma mot Charlton. Barnsley borta är en svår uppgift att studsa tillbaka till. Hemmalaget är obesegrat på hemmaplan och en av förhandsfavoriterna till uppflyttning. Portsmouth har ännu inte förlorat borta och därmed har vi en på förhand mycket intressant match mot två lag som mycket väl kan gå upp den här säsongen.
Det var en frustrerande match mot Charlton. Portsmouth rättvist i underläge i paus, och främst en situation var symptomatisk för lagets insats i första halvlek. Bollen tycktes vara ute före 0-2 med följd att tre hemmaspelare stannade upp. Charlton var på hugget och spelade klart, Portsmouth gjorde det inte. Bollen var inte långt över linjen och sådant kan hända. Andra halvlek var en kavalkad av missade chanser och Charlton räddade på mållinjen med vad de hade. Två med ansiktet. Flera straffsituationer viftades bort. Det är tydligen vad som krävs för att ett bra lag ska besegra Portsmouth just nu. Det krävdes en dålig halvlek av Portsmouth för att Charlton skulle gå till pausvila med ledning, och sedan krävdes det två räddningar med ansiktet på mållinjen för att ledningen skulle bestå tills Andre Greens reducering i slutminuterna. Bland annat. Portsmouth radade upp chanser, men när tilläggstiden gick mot sitt slut kom nästa käftsmäll. Ben Thompson vann bollen klart och tydligt mot Lyle Taylor som kom sent. När domaren blåste började Taylor rulla runt och kvida i bästa Nathan Thompson-stil (jag gillar det inte heller) och Ben Thompson fick rött kort. Frispark för Portsmouth hade varit ett korrekt domslut. Review-panelen var av liknande åsikt och hävde mittfältarens avstängning.
Barnsley är liksom Charlton också ett bra lag, så ska det bli några poäng finns det inte utrymme för att så många marginaler ska vara emot. Barnsley bör vara bättre och känslan är att de inte fått det att lossna riktigt ännu. experimental361 är en intressant källa för att utvärdera hur bra ett lag är, om än baserat på ett par indikatorer som är en aning primitiva. En straffspark som skjuts högt över värderas mycket högre än ett inlägg som är centimetrar från att stötas in och ett långskott i virket, men i maskinlärning kan man inte göra subjektiva bedömningar så ta detta resonemang med en nypa salt. Barnsley är där Paul Cooks Portsmouth brukade vara, många chanser framåt och få bakåt. Dagens Portsmouth är på väg dit, men tillåter betydligt fler avslut än morgondagens värdar. Skillnaden ligger nog i att Craig MacGillivray sällan testas och att Barnsley öppnar upp sig mer. Det skulle kunna innebära bra kontringslägen för Portsmouth, men också att man riskerar att domineras av hemmalagets mittfält.
Man snackar inte bort åtta raka segrar. Nu hade Portsmouth roterat hela laget i Checkatrade Trophy, men det har varit tydligt att laget varit lite slitet. Som Anton skrev kring matchen mot Charlton åker ett lag som roterar för lite på en mina till slut. Nog är det lite "you're damned if you do, and you're damned if you don't" över det hela. Hade Portsmouth roterat och fått stryk mot Charlton hade Kenny Jackett fått kritik för det. Mot Walsall såg spelarna trötta ut i andra halvlek och mot Rochdale borta i FA-cupen kom laget inte upp i normal standard, men sedan kom en professionell insats mot Southend där det inte alls fanns sådana tecken.
Jag vet inte om spelarna är fysiskt slitna eller om de är mentalt trötta. Vissa matcher passerar spelare som Gareth Evans och Oliver Hawkins, och i tisdags tappade Ben Thompson och Tom Naylor en del boll. Det var mer en fråga om att skärpan inte riktigt fanns där medan den verkligen fanns där hos Charltons spelare. Charlton stod nog för det bästa motståndet Portsmouth haft den här säsongen och vi kan räkna med att såväl Barnsley som Sunderland mycket väl kan matcha detta. 0-2 kändes aldrig som något oöverkomligt trots kvaliteten på motståndet och det är en indikation på styrka och kvalitet att kunna följa upp en dålig halvlek med en mäktig anstormning som verkligen borde ha resulterat i mer än ett mål.
Charlton kan möjligen ha knäckt koden för att besegra Portsmouth. Fyrbackslinjen är inte snabb och fysiskt starka och snabba spelare som söker sig in bakom ytterbackarna är något Portsmouth hanterar mindre bra. Laget har inga större problem med att hantera tunga forwards (Akinfenwa och Calvin Andrew är undantagen) eller ett possessionsbaserat lag. Det är väldigt få lag som har den möjligheten dock, men jag tror att både Barnsley och Sunderland tillhör denna lilla grupp. När det är sagt har Portsmouth ett bättre lag och det är ett lag som vinner när alla gör jobbet och de flesta spelarna är skarpa. Jag har svårt att se att Portsmouth skulle följa upp insatsen mot Charlton med mer än en mindre bra halvlek av de kommande fyra.
Barnsley är ett av få lag som alltjämt är obesegrade hemma. Fem vinster och fyra kryss har det blivit och nu ställs man mot ett lag som ännu inte förlorat borta, vare sig i ligan eller i cuperna. Formen är dock lite vacklande i hemmalägret med två raka förluster borta mot Wycombe och Sunderland samt 1-1 hemma mot Doncaster dessförinnan. Portsmouth hade som nämnts åtta raka segrar i alla tävlingar innan förlusten mot Charlton. Båda managers förfogar över i stort sett friska trupper. Victor Adeboyejo, provspelare för Pompey förra säsongen, är en regelbunden startman som dock är ett frågetecken liksom Cauley Woodrow. Båda två är småskadade. Jackett kan snart välkomna Dion Donohue tillbaka medan David Wheeler har någon vecka ytterligare innan han är åter. Luke McGee missar matchen och Alex Bass har återkallats från lånet till Torquay för att sitta på bänken.
Det kanske hade varit behagligare med en lättare uppgift efter första förlusten på länge, men jag tror att det är Barnsley som har mest huvudbry här. Portsmouth kan ju spela som de alltid gör på bortaplan medan Barnsley får fundera på hur de ska tackla ett så starkt bortalag. Använder de sina offensiva spelare så som Charlton gjorde har de en god chans till tre poäng. För Portsmouth är det helt nödvändigt att få till en helgjuten insats. Jag har kallat efter en justering eller två ett flertal gånger, men tror att förra elvan är också den som är bäst lämpad att göra jobbet. Gareth Evans gör knappast en lika platt insats igen och Brett Pitman har inte visat varför han skulle vara bättre än Oliver Hawkins. Andre Green knackar hårdast på dörren och kommer nog att bytas in betydligt tidigare om laget inte leder i andra halvlek.
Förhoppningen, och förväntningen, är alltså att följande elva spelare inleder och gör jobbet på ett tillfredsställande sätt: Craig MacGillivray - Nathan Thompson, Jack Whatmough, Matt Clarke, Lee Brown - Tom Naylor, Ben Thompson - Jamal Lowe, Gareth Evans, Ronan Curtis - Oliver Hawkins.
