Inför Bury - Portsmouth
Portsmouth har en minimal chans att nå kval inför bortamatchen mot nedflyttade Bury.
Bury och Portsmouth möttes i en helt alldaglig näst sista omgång-match 2014. Portsmouth hade säkrat kontraktet i League 2 med god marginal efter fem raka segrar och Bury låg ungefär jämsides. Men Bury var klart bättre och ledde med 3-0 och 4-2 när det visade sig att Danny Hollands kunde kasta långa inkast. Med två inkastmål på stopptid höll Portsmouths obesegrade svit i sig och efter 3-3 i sista omgången mot Plymouth stod det klart att Bury räddade sin tolfteplats med arton måls marginal.
Men den här helgen spelar inte lagen om samma mittenplats. Bury är sedan länge nedflyttat trots att man egentligen gjort tillräckligt för ett nytt kontrakt. Om det inte var för den lilla detaljen att göra mål. En svit av åtta raka mållösa matcher i vintras, varav en på Fratton Park som Matt Clarke avgjorde, gav en poäng. Målskillnaden mellan 25e november och 13e januari var 0-14. Bury har ofta varit inblandade i jämna matcher och inte sällan skapat fler målchanser än motståndaren, men har lidit av kronisk ineffektivitet. Raden 0-3-7 till trots har Bury inte varit chanslöst och 3-3 i Doncaster samt 1-1 i Shrewsbury imponerar, men det är ändå fyra raka förluster hemma på Gigg Lane. Med en poäng per match i snitt är Bury seriens sämsta hemmalag.
Bury är egentligen inte ett dåligt lag och det finns en del bra spelare. Neil Danns har mycket rutin och Jay O'Shea är en spelare Portsmouth har ryckt i. Jermaine Beckford inledde säsongen starkt med åtta mål på femton ligamatcher, men har inte spelat sedan i höstas. Chris Maguire, en gång en bra spelare i the Championship för Michael Appletons Portsmouth, visade sig vara en omogen retsticka i Oxford och speltiden i Bury har varit sparsam. Hur Bury ställer upp känns osäkert och det verkar som att man testar nya spelsätt inför nästa säsong. 3-5-2 har varvats med varianter av 4-5-1 och 4-4-2.
Portsmouth har fortfarande en minimal kvalchans, men den bygger på att två av tre lag ovanför faller samman. Med målskillnad i beaktande måste Charlton förlora båda sina matcher, Scunthorpe får bara ta en poäng på tre matcher och Plymouth får ta fyra poäng på sina tre sista. Ett lag kan sannolikt falla igenom på detta sätt, men inte två. Dessutom ställs nu Charlton hemma mot uppflyttade Blackburn, Scunthorpe borta mot (i praktiken) nedflyttade och formsvaga MK medan Plymouth tar emot kvalklara Rotherham. Men hur osannolikt det än må vara måste Portsmouth göra sitt. Tänk om det visar sig att 69 poäng räcker för kval? Budskapet Kenny Jackett försöker hamra in är just detta, om 69 poäng visar sig räcka ska laget göra det som krävs för att avsluta med två segrar, och om det inte visar sig räcka skapar två avslutande segrar en plattform att bygga vidare på.
Det blir en match utan Jack Whatmough och Anton Walkes, men Nathan Thompson är tillgänglig efter att ha blivit utbytt med lårkaka senast. Portsmouths tre senaste raka poängtapp har sammanfallit med Walkes frånvaro. Han bidrog med de muskler som annars har saknats på innermittfältet, men som tidigare kompenserats av Danny Rose rutin eller Thompsons tuffa spel. Klart är att Christian Burgess tar plats bredvid Clarke, men stora delar av denna elva är gissningar. Ett inslag av önsketänkande kostar jag på mig. Formsvage och attitydsbristande Kal Naismith bör petas och jag ser gärna att Conor Chaplin får chansen där. Matty Kennedy är ett alternativ, men har han gjort en enda bra insats 2018?
Luke McGee - Nathan Thompson, Christian Burgess, Matt Clarke, Dion Donohue - Ben Close - Jamal Lowe, Gareth Evans, Stuart O'Keefe, Conor Chaplin - Brett Pitman.
