Inför Peterborough - Portsmouth
Ettan mot tvåan drabbar samman på London Road och det är säsongens första toppmöte för båda lagen. Upp till bevis.
Seriefinal. En tidig sådan förvisso, men många har räknat med Peterborough och Portsmouth däruppe. Efter poängen mot Shrewsbury senast har Portsmouth spelat mot fyra av seriens hittills sämst placerade lag och tre lag på övre halvan, samtliga utanför topp sex. Så man kan säga att det är upp till bevis nu, men det är det för Peterborough också. Inte heller the Posh har stött på något lag som nu befinner sig i topp sex.
Ja, nu betyder ju tabellen efter sju matcher inte mycket. Kanske är det mer intressant att se hur lagen presterat mot samma motstånd. Båda lagen har enkelt avfärdat Plymouth medan de hade flyt som besegrade Bristol Rovers. Segrarna mot Luton skiljer sig åt. Peterborough avgjorde med tre tidiga mål och blev sedan utspelat, medan Portsmouth gjorde ett tidigt mål och fick ägna resten av matchen åt försvarsspel. Sedan var det snarlikt i kryssmatcherna mot Doncaster där Peterborough blev utspelat hela matchen och Portsmouth halva.
Det är nog ingen tvekan om att båda lagen tagit fler poäng än de förtjänat. Särskilt Peterborough har varit ruggigt effektivt. Samtliga avslut på mål gick in senast, medan Southend trots dubbelt så många avslut totalt och sju fler på mål inte lyckades plocka poäng. Men Peterborough har för vana att starta starkt och gör inte sällan två, tre snabba mål i första halvlek, och då är det ju inte konstigt om motståndarna får iväg många avslut efter det.
Jack Marriott lämnade, men Peterborough öser in mål ändå. Ivan Toney, som fick sitt genombrott i Northampton i League 2 för fyra säsonger sedan, kommer inte åt en startplats och det säger en del. De senaste två säsongerna har han hunnit med att göra 25 mål för fyra klubbar, dock ej för Newcastle där han inte lyckades slå igenom. Nej, det är Matty Godden och Nottingham-lånet Jason Cummings som med sina sex mål var är givna längst fram. Den sistnämnde skämde ut sig nyligen när han slog sönder en lägenhet efter ett uppbrott. En annan inte så mogen spelare, åtminstone om man ser till beteendet på planen, är Marcus Maddison. Gnället och de pinsamma filmningarna kunde Anton och jag se på nära håll under sista matchen förra säsongen, men Maddison är en begåvad spelare som tillhör de bästa i serien. Det blir naturligt mycket fokus på lagets offensiv trots att man bara släppt in sju mål på lika många matcher, men man släpper till många målchanser av en anledning. Peterborough toppar serien trots att de inte kommit igång spelmässigt, och organisationen i laget är fortfarande lidande av den stora omsättningen av spelare under sommaren. Jag tror även spelet kommer lossna och den här gången håller Boro hela vägen in.
Efter två fina insatser av Portsmouth, först av förstauppställningen mot Plymouth (3-0) och sedan av ett b-betonat lag mot Gillingham i cupen (4-0), var det en besvikelse mot bottenlaget Shrewsbury. Gästerna sparkade, sprang, kämpade och maskade. Det blev många slumpmässiga situationer som kunde gått hur som helst och väldigt lite ordnat spel. Inte ens Matt Clarke var vän med bollen och Jamal Lowe blev bortplockad. Andre Green fyllde inte Ronan Curtis skor och Oliver Hawkins blev isolerad. Trots att Hawkins var bäste hemmaspelare kom målet först efter att han bytts ut. Jag satt och kände mig lugn när Shrewsbury försökte maska till sig segern i slutet. Normalt blir jag väldigt frustrerad, men nu var jag säker på att kvitteringen skulle komma och mycket riktigt slog Pitman in en straff i 87e minuten. En poäng var rättvist sedan lagen haft varsin halvlek och det verkar som att det räcker med en bra halvlek för att Portsmouth ska ta poäng så här långt. Positivt är att laget ännu inte varit dåligt i mer än 45 minuter och även när det inte stämmer har defensiven varit ramstark. Negativt är att det inte riktigt stämmer över två halvlekar ännu, med några få undantag, och frågan är om Portsmouth är bättre än vad man presterat, men det är klart att sjutton poäng bra är laget inte. Poängsnittet kommer att normaliseras till någonstans mellan 1,5 och 2 och håller det sig över det har Kenny Jackett fått laget att överprestera. Å andra sidan är det lite hans grej.
Försvaret är som sagt mycket starkt, men nu blir det ett elddop. Shrewsburys enda skott på mål gick in senast, och detta var en gåva av annars solide Christian Burgess. Jack Whatmough känns mycket säkrare, men Whatmough missar matchen liksom backkollegan Anton Walkes. Green och Dion Donohue har också småskador som gör att de missar matchen, men Curtis är tillbaka. Curtis har varit iväg med två landslag. Först målskytt i u21, men varnad och avstängd i efterkommande match. Sedan uppkallad till a-landslagets bänk. Tror Curtis hade varit skillnaden mellan en poäng och tre senast, men inte skillnaden mellan en halvdan prestation och en bra sådan.
I teorin skulle Peterborough kunna passa Portsmouth bra, förutsatt att bortaförsvaret står pall. Kan Burgess undvika misstag mot sin gamla klubb? Om det inte blir mer än ett baklängesmål bör Portsmouth kunna få bra kontringslägen. Jag tror att det här kan bli en matchbild som Curtis och Lowe älskar. Och om inte Hawkins gör sitt första mål för säsongen finns ju alltid Pitman att sätta in.
Det krävs en bättre prestation än senast, men jag tror att Jackett ger tio av elva som startade mot Shrewsbury chansen igen. Curtis återtar sin plats och det hade han gjort även om Green hade varit tillgänglig och trots David Wheelers fina inhopp senast. Därmed tror jag på denna uppställning: Craig MacGillivray - Nathan Thompson, Christian Burgess, Matt Clarke, Lee Brown - Ben Thompson, Tom Naylor - Jamal Lowe, Gareth Evans, Ronan Curtis - Oliver Hawkins.
