-
Inför Portsmouth - Accrington
Portsmouth får en snabb chans till revansch efter storförlusten i Scunthorpe när Accrington Stanley gästar Fratton Park. Stanley har dock spelat bra på bortaplan på sistone och kommer att bli en obehagligt tuff uppgift.
Det har gått lite drygt en vecka sedan segern mot AFC Wimbledon. Då kändes allt okej igen, som att just den segern var kvittot på att det här laget har vad som krävs för att lyckas i bottenstriden. Det fanns inga resultatmässiga förväntningar på bortamatchen mot Scunthorpe, men efter 1-5 i baken och oerhört lite presterat framåt är det oroligt igen. Särskilt som Northampton nu börjat vinna. Med sju poäng ner till såväl the Cobblers som Torquay och dessutom en match mer spelad finns anledning till oro, men det är inte tabellen som oroar mig mest. Det är att Richie Barker dagarna före matchen sade till media att hans spelare spelar för deras framtid i klubben, och svaret på det var en riktig plattmatch. Barkers sågning av spelarna efteråt var rejäl och rättvis, men jag tror inte att ens hälften av spelarna har karaktären att ta emot kritiken och jobba hårdare.
Efter en sådan match vill man som spelare ut direkt och spela igen, och så sett är det tacksamt att den uppskjutna matchen mot Accrington kommer så tätt inpå. Men Accrington är i bra bortaform. Segern i Torquay var den tredje på fyra bortamatcher. Den fjärde slutade oavgjort. Alla de här fyra matcherna har spelats mot lag på nedre halvan, och nu när ännu ett bottenlag väntar för Accrington tror jag att man kommer att gå för seger. Särskilt som Portsmouth nu har stukat självförtroende och spelat med mycket ångest på Fratton Park.
Här vill jag vara optimist. Här vill jag tro på att laget kommer att bäras fram av en fanatisk hemmapublik och visa att det faktiskt finns klass i laget. Jag tror inte det kommer att hända. Fratton Park har blivit gnälligt. Supportrarna har fått nog och lutar sig mest tillbaka på sin egen självgodhet. Så fort minsta lilla passivitet från en hemmaspelare visar sig suckas det. Barker vill att laget nu ska starta i högt tempo och anfalla från första stund. Jag tvivlar på att spelarna klarar av det efter smällen senast. Jag tror att vi återigen kommer att få stå ut med suckandet från publiken.
Inför morgondagens match står det klart att Danny East kommer återigen att stå vid sidan på grund av skada. Borta sedan tidigare är Dan Butler och Tom Craddock, medan det är frågetecken för Andy Barcham, vars fru är höggravid, samt Ryan Taylor och Joe Devera. Simon Ferry är nu helt återställd efter sin senaste skada. Jag tror att Barker kommer att kasta om en hel del i elvan, men kanske behålla fyrbackslinjen, även om varken Daniel Alfei eller Marcos Painter imponerade senast. Och han lär inte göra om misstaget att spela 4-5-1 med Jake Jervis ensam på topp, det var på förhand dömt att misslyckas senast, även om man nog behövde fem man på mittfältet mot Scunny. Om inte viktige Taylor kommer till spel tror jag att Aston Villa-lånet Michael Drennan, som gjorde tröstmålet senast, startar. Accrington saknar Laurence Wilson men kan glädjas åt att yttern Lee Molyneux har förlängt sitt lån.
Senast lagen möttes blev det 2-2 trots att Portsmouth dominerade stort långa perioder. Man kunde enkelt ha satt fyra bollar till om det inte vore för stolpen, Barcham, missat öppet mål och två räddningar på mållinjen. Istället tillät målvakten Phil Smith ett lobbskott från Peter Murphy segla in och samme Murphy kunde nicka in en sen kvittering efter att ha lämnats helt omarkerad i målområdet.
Med tanke på senaste matchen och Accringtons bortaform tror jag att vi får vara glada för en pinne, men egentligen behövs alla tre. Såväl Torquay som Northampton har hemmamatcher imorgon och något av dem lär vinna sin match.
