Inför säsongen: tuff konkurrens, men topp 6 måste vara målet
Danny Cowley har upprepade gånger sagt att det är först efter tre transferfönster som laget kan bedömas på riktigt. Nu är det upp till bevis. Samtliga spelare som inte hållit måttet har rensats ut och en stark trupp är nästan färdig. Den ska tampas mot elva andra lag som slåss om två uppflyttningsplatser och fyra kvalplatser. Konkurrensen är som vanligt tuff i League 1.
Kenny Jackett såg till att Portsmouth alltid var med där uppe utan att glänsa eller visa klara uppflyttningskvaliteter. Det började påminna om det svenska herrlandslaget som oftast var pålitligt i kvalen, men ofta var ett nummer för litet i mästerskapen. Portsmouth under Jackett var ett nummer för litet när det väl gällde. För att ta nästa steg insåg ledningen att man behövde något annat.
Danny och Nicky Cowley kom in med ett helhetsperspektiv. Klubben behövde förändras i grunden. Det behövde finnas en röd tråd genom hela verksamheten som fokuserade på att utveckla spelarna. Utvecklas spelarna kommer resultaten, ekonomin stärks genom spelarförsäljningar och Portsmouth blir en mer attraktiv klubb för andra spelare. En justering gentemot tidigare är att försöka värva spelare på väg upp som har ambitionen att spela för en klubb som Portsmouth, istället för att fokusera på etablerade spelare som man tror ska ha vad som krävs för att spela för klubben. Det finns en lång rad sådana spelare att lyfta fram som exempel på när det inte fungerat, men kanske tydligaste exemplet är John Marquis.
Deras första hela säsong gav en blygsam tiondeplats. En poäng bättre än säsongen dessförinnan, men långt från kvalplats. När Sheffield Wednesday hade satt matchens fjärde mål i säsongsavslutningen samtidigt som Bolton gjorde ett sent mål tappade Portsmouth även niondeplatsen. Ipswich var i varje fall bakom, men det är tveksamt om det kan klassas som ett glädjeämne.
Under Cowleys har klubben hittat tillbaka till en identitet som passar ön som utgör staden. Visst lyser det spel som de helst vill spela lite med sin frånvaro, men det det visas passion och det är tydligt hur spelare och ledare bryr sig. Danny är absolut inte blyg för att visa några känslor, en kontrast mot Jackett som stod med armarna i kors och applåderade artigt när laget gjorde mål. Men det är något som skaver. Trots att så mycket känns rätt kan en tiondeplats i League 1 aldrig vara bra nog för Portsmouth.
Och det är just det där som är problemet. Portsmouth kan göra mycket rätt på och utanför planen och ändå sluta tia igen. Sheffield Wednesday borde ta hem den här divisionen, Ipswich har material för topp två och Milton Keynes är säkert med hela vägen in. Kan Plymouth vara ännu ett snäpp bättre och ta en kvalplats? De borde inte missat den med så många poäng som de tog. Derby har precis fått en ny ägare och har värvat ett stort gäng etablerade, om än en aning ålderstigna, spelare. Barnsley och Peterborough bör vara starka nog för att kunna sikta på att studsa tillbaka. Bolton, Charlton, Oxford och Wycombe finns ju också. När jag tänker på det skulle inte en tolfteplats vara något att skämmas över.
Men det är en stark trupp som Cowleys förfogar över också. Gavin Bazunu har ersatts av Josh Griffiths, en målvakt som Cowleys var ute efter förra säsongen. Nu var Bazunu exceptionellt bra och det är en stor mantel att axla, men om någon kan klara det är det just Griffiths. Fyrbackslinjen är säkerligen en av seriens bästa. Vi räknar med Joe Rafferty, Sean Raggett, Clark Robertson och Connor Ogilvie i premiären. Det finns viss bredd också. Zak Swanson kommer utmana Rafferty på högerbacken och Denver Hume på vänsterbacken. Liam Vincent kan komma att bli ett utropstecken då han imponerat på träningsmatcherna. Dessa tre är också mer offensiva alternativ, vilket även passar när trebackslinjen ska användas. Om det var något som Rafferty hade som svaghet på den nivå han spelat de senaste säsongerna var det just vingbacksrollen. Swanson känns som det rimligaste alternativet där. På vänsterkanten visade sig Ogilvie vara oväntat bra som vingback trots bristen på snabbhet, men finns det något som denna man inte klarar av?
Jämfört med vårsäsongen har Mahlon Romeo och Hayden Carter återvänt efter lån och dessa har ersatts av Rafferty och Swanson. Möjligen har offensiven tappat lite som följd av detta, medans defensiven ser starkare ut. Bazunu gjorde en otrolig säsong och frågan är om Griffiths kan prestera på samma nivå.
På innermittfältet paras Marlon Pack helst ihop med Joe Morrell, men Morrell har varit skadad och det ser ut som Louis Thompson i första hand. Inte så tokigt det heller eftersom en hel Thompson håller god Championship-kvalitet. Jay Mingi är annars den som imponerat mest på försäsongen och Ryan Tunnicliffe, med åtta poäng på sina 30 matcher ifjol, ser ut att vara femteval, trots över 160 matcher i andradivisionen. Här finns bra alternativ för 4-4-2, 3-5-2 och 4-3-3 där Pack kommer spela mer som ett ankare och kompletteras bra av sina snabba och löpstarka partners.
Den här lagdelen ser betydligt starkare ut med Pack som är en spelartyp som saknats de senaste säsongerna.
På de sex offensiva positionerna ser det också bra ut om man tittar på spelarmaterialet. Michael Jacobs och Ronan Curtis gör upp om vänsterkantsplatsen, men Jacobs kan också spela som tia. På högerkanten är det lite sämre ställt och det är här laget har en akilleshäl i skrivande stund. Marcus Harness har inte ersatts och Jayden Reid, som missade hela förra säsongen med en korsbandsskada, är borta ett par veckor med en bristning i den muskel som användes för att reparera korsbandet. Reeco Hackett är enda alternativet och behöver ta ytterligare ett kliv i sin utveckling för att kunna vara en pålitlig startspelare i ett topplag. Jag tror han gör det nu när han knappast kommer behöva spela vänstervingback.
Förlusten av Harness gör att lagdelen ser lite sämre ut inför säsongen, men han kommer att ersättas. Reid och Hackett är bra komplement och om Jacobs får vara hel blir vänstersidan starkare. Curtis kan vara på väg bort och frågan är om eller hur han ersätts. Jacobs är nog ändå bästa alternativet på den positionen och Hackett kan också spela där med sin fina vänsterfot.
Efter att talangen Dane Scarlett lånades in finns tre anfallare finns att tillgå. Joe Pigott lånades in från Ipswich och har redan gjort några mål medan Colby Bishop inte nätat på sina två halva matcher. De här två tillhör normalt sett seriens bättre forwards och är klart mycket bättre än de som inledde förra säsongen. Varken Ellis Harrison eller Marquis nådde acceptabel nivå i Portsmouth. Scarlett kommer med sin kvickhet att komplettera båda två bra. Troligen är Bishop och Scarlett det bästa paret på papperet medan det är lite svårt att se hur alla tre skulle kunna spela tillsammans.
Forwardsbesättningen är nog bättre än i våras. George Hirsts skor är stora att fylla, men Bishop har kapaciteten. Pigott kommer göra långt mycket mer nytta än vad det misslyckade lånet Tyler Walker gjorde och Scarlett fyller troligen det tomrum som Aiden O’Brien lämnade efter sig.
Truppens enda svagheter är konkurrensen på högerytterpositionen och den generella bristen på snabbhet, framför allt i kontringssituationer. Förutom Scarlett är Reid den enda spelaren som har den egenskapen och fler behövs, men vi kan också räkna med att en kvick ytter värvas innan fönstret stänger, åtminstone låter det väldigt mycket så på Danny Cowley. Annars finns det mycket bra att bygga på. Som nämnts en stark backlinje, ett innermittfält som genom Pack kan kontrollera matcherna och två starka forwards med Scarlett som lämpligt komplement.
Säsongen inleds som den slutade med en bortamatch mot Sheffield Wednesday. Svårast tänkbara uppgift, men förhoppningsvis ska det inte behöva gå så dåligt som sist. Det blev 4-1 till hemmalaget som hade en kvalplats att spela för och det blev för mycket att hantera för bortalaget. Darren Moores lag startade säsongen ganska knackigt för att sedan ånga på till en kvalplats och där kunde man tro att det skulle gå vägen, men Sunderland kunde med ett sent stopptidsmål vinna kvalsemifinalen.
Det är en oerhört tuff övre halva den här säsongen. Några klubbar har lite mer resurser, men som Ipswich så tydligt demonstrerade förra säsongen behöver inte det vara någon indikator på framgång. Tolv lag gör upp om sex placeringar. Något lag överraskar alltid, som till exempel Plymouth ifjol, och något lag underpresterar, som Ipswich och Charlton gjorde. En kvalplats skulle vara ett bra resultat för Portsmouth, medan en bra säsong ändå skulle kunna resultera i något sämre. Vi behöver förstå att det finns flera andra klubbar som har bättre ekonomiska förutsättningar, antingen genom smarta strategier som Milton Keynes, eller genom att ägarna skjuter till extra pengar. När det är sagt hade jag inte kunnat önska mig bättre och mer lämpade coacher än bröderna Cowley, och jag tycker att ekonomisk hållbarhet är det enda rimliga i sammanhanget.
Trolig startelva på lördag: Josh Griffiths - Joe Rafferty, Sean Raggett, Clark Robertson (k), Connor Ogilvie - Louis Thompson, Marlon Pack - Reeco Hackett, Michael Jacobs, Ronan Curtis - Joe Pigott. Pigott får chansen före Bishop då han har mer speltid i benen från försäsongen.
Truppen
Josh Griffiths (MV - lån)
Josh Oluwayemi (MV - 2023)
Toby Steward (MV - 2023)
Haji Mnoga (B, H/C - 2024)
Kieron Freeman (B/DM, H/C/V - 2023 + 1)
Zak Swanson (B, H/C/V - 2024 + 1)
Joe Rafferty (B/DM, H/V - 2024)
Sean Raggett (B, C - 2024)
Michael Morrison (B, C - 2023)
Clark Robertson (B, C/V - 2023)
Connor Ogilvie (B, C/V - 2023 + 1)
Liam Vincent (B/DM/M, V - 2024)
Denver Hume (B/DM, V - 2024 + 1)
Marlon Pack (DM, C - 2024)
Ryan Tunnicliffe (M, C - 2023 + 1)
Joe Morrell (M, C - 2024 + 1)
Jay Mingi (M, C - 2023)
Louis Thompson (M, C - 2023)
Harry Jewitt-White (M, C - 2023)
Michael Jacobs (OM, H/C/V - 2023)
Reeco Hackett (DM/OM/A, H/C/V - 2024)
Ronan Curtis (OM/A, C/V - 2023)
Jayden Reid (OM/A, H/C/V - 2023)
Joe Pigott (A, C - lån)
Colby Bishop (A, C - 2025 + 1)
Dane Scarlett (A, C - lån)
