Inför Walsall - Portsmouth
Kvalstrecket ligger frestande nära när Portsmouth gästar Walsall. Hemmalaget har sjunkit allr längre ner i tabellen och ligger bara fyra poäng ovanför Oldham som har två matcher färre spelade.
Det var en underlig match mot Oxford. Portsmouth inledde bra och tog ledningen, men Oxford åt sig in i matchen och var ytterst nära att kvittera flera gånger innan paus. Portsmouth hängde inte riktigt med på innermittfältet och känslan var den att det behövdes ett andra mål eller numerärt överläge för att ta poängen. Det blev både och sedan Oxford fått en sådan där straff som man kan hitta på varenda fast situation där två spelare inte riktigt nära bollen drar i varandra. Straffen missades och skytten hånades av Nathan Thompson, svarade med en lavett som däckade Thompson i två minuter och gav rött kort. Pinsamt av Thompson som jag trodde hade någon form av heder i kroppen, men den kanske försvann på grund av hat mot Oxford efter alla år i Swindon.
Nu är Portsmouth två poäng från kval inför denna omgång, men såväl Peterborough som Plymouth och Charlton kan öka detta avstånd innan avspark i Walsall. Det är anmärkningsvärt att Pompey faktiskt är med i racet efter en så svag inledning på året. Det som talar emot kval är att Portsmouth inte är speciellt bra. Det som talar för är att konkurrenterna inte heller är det, alternativt uppträder de ojämnt som till exempel Peterborough. Portsmouths inte speciellt bra spel kan förstås förklaras med alla skador. Med Danny Rose och Stuart O'Keefe i truppen hade spelet varit bättre.
Men skadeläget har lättat. Jack Whatmough har gjort en imponerande comeback efter tredje knäskadan och har förpassat givne Christian Burgess till bänken. Gareth Evans var åter senast och nu är även O'Keefe och Oliver Hawkins tillgängliga. Viktigast har dock Brett Pitmans återkomst varit. Med fyra mål på två matcher och en viktig räddning på mållinjen vid 1-0 senast har han haft stor del i det säkrade kontraktet. Fortsätter han måla behöver Portsmouth inte spela så värst bra för att hänga med i kampen om kvalspel.
Dean Keates är ny manager i Walsall. Honom kommer jag ihåg från spelvärlden. Jag petade honom från Peterboroughs mittfält på Football Manager. Här fanns spelare som Charlie Lee och George Boyd och eftersom den lille (165 cm) Keates inte såg så intressant ut i siffrorna fick han inte plats. Det var först när jag såg honom spela på TV, på en australisk pub i Pompey, som jag insåg misstaget. En aggressiv och teknisk tvåvägsspelare med fin vänsterfot. Andra spelare som var bättre på riktigt var Lee Frecklington och Paul Coutts.
Walsall föll klart mot Wigan hemma (0-3) och fick bortamatchen mot Oldham uppskjuten. Formen är oklar. Tre raka förluster med totalt 0-8 och en vinst och fem förluster på sex senaste. Men segern imponerar, 3-0 borta mot ett formstarkt och pånyttfött Southend. Tian Erhun Oztumer gjorde ett äkta hattrick då och ligger med sina femton mål tre mål efter Brett Pitman i skytteligan. Walsall är bättre hemma än borta, men tre raka hemmavinster har följts upp av tre raka förluster.
Jag räknar med att Keates kommer att satsa på back to basics imorgon. Walsall gav Portsmouth en rejäl match på Fratton Park i höstas, men kunde mycket väl ha varit decimerat efter två minuter. Hemmalaget hade svårt att hantera det tufft spelande motståndet och hamnade i under tidigt i andra halvlek. Nicke Kabamba, som för tillfället har svårt att ta en plats i Aldershot, gjorde ett bra inhopp och tillförde tyngd. Han fick en billig straff som Pitman förvaltade och sedan svängde matchen, men Portsmouth kunde inte förmå att avgöra och matchen slutade 1-1. Sedan dess har Portsmouth fyllt på med Hawkins och O'Keefe och även om ingen av dem kommer starta imorgon kan de vara användbara från bänken.
Det blir nog max en ändring gentemot senast, och jag tror att Connor Ronan ersätts av Evans eller Brandon Haunstrup. Keates noterade säkert en svaghet på Portsmouths innermittfält mot Oxford. Ben Close gör mycket rätt, men det är tydligt att han behöver rutin bredvid sig. Vid flera tillfällen klev han fram för att försöka bryta och lämnade en öppen yta bakom sig som Oxford utnyttjade.
Min elva: Luke McGee - Anton Walkes, Jack Whatmough, Matt Clarke, Brandon Haunstrup - Nathan Thompson - Jamal Lowe, Ben Close, Dion Donohue, Kal Naismith - Brett Pitman.
