Inför Wimbledon - Portsmouth
Två lag som förlorade senast jagar revansch. Portsmouth är alltjämt obesegrade borta medan Wimbledon inte fått det att lossna hemma ännu.
Första förlusten kom mot Gillingham. Det känns som att en svit ofta bryts när man minst anar det och Gillingham hade inte vunnit sedan omgång två. Nu har Portsmouth tappat sju poäng hemma mot bottenlag, men Shrewsbury, Wycombe och Gillingham har varit bra, till skillnad från Oxford och Plymouth, också bottenlag, som Portsmouth tvålat till.
Men det är tydligt att topplagen går bättre borta. För Portsmouths del är enda poängtappet den mållösa matchen i Doncaster. Wimbledon har också haft svårare att plocka poäng hemma. Det var också Wimbledon som var först med att besegra Portsmouth i en tävlingsmatch och det skedde på Fratton Park i ligacupen efter ett klumpigt självmål av Anton Walkes. För båda lagen gäller att det är i regel målfattigare i bortamatcherna. Det har passat Portsmouth bra att möta lag som försöker attackera mer kontrollerat så att säga och de flesta bortamatcherna har sett ut så.
Veckan har bjudit på lite Checkatrade, turneringen där olika regler gäller för u-lagen från Premier League och a-lagen från de lägre divisionerna. Kenny Jackett gjorde nio ändringar, inledde med 16-årige som högerback och slog ett b-betonat Crawley med matchens enda mål. En bekväm resa allt som allt och avancemanget från gruppen är redan klart. Jag skulle tro att Southamptons ungdomar av rädsla för att förlora en eventuell slutspelsmatch mot Portsmouth inte kommer klara av att besegra Southend borta och därmed återigen spelar ut sig redan i gruppen.
Vad vi lärt oss av den matchen är oklart. Dion Donohue gjorde comeback och mål, Louis Dennis debuterade och gjorde assist och Joe Mason sköt en straffspark så högt över att det råder delade meningar om huruvida bollen landat på jorden, månen eller är fast i omloppsbana. Jackett testade 3-5-2 efter paus då två yttrar är skadade (Andre Green och David Wheeler är borta månaden ut) medan Ronan Curtis är på landslagsuppdrag. Alternativet är att spela Gareth Evans och Jamal Lowe på varsin kant, eller möjligen placera Dennis eller Donohue till vänster.
James Hanson och Terrel Thomas är åter i träning vilket innebär att Neal Ardley, sex år som manager för Wimbledon, har en i stort sett skadefri trupp. Wimbledons form är så där, men frågan är hur mycket man kan förvänta sig. Segrarna har kommit mot Fleetwood och Gillingham borta, samt Oxford hemma. Wimbledon är också enda lag som förlorat mot Plymouth. De flesta matcherna har varit målmässigt jämna och bara Walsall och Burton har besegrat Wimbledon komfortabelt. Det är en skaplig trupp som Ardley förfogar över och vi vet vad Jake Jervis och Andy Barcham går för ibland. På mittfältet finns gott om rutin med spelare som Scott Wagstaff, Tom Soares och Liam Trotter.
Lagen har stött på varandra ett par gånger sedan Portsmouth åkte ur League 1 för fem år sedan och det var Wimbledon som överraskande tog steget upp från fjärdedivisionen först, och då hade man Paul Robinson och Andy Barcham allt som oftast i startelvan, båda två dessförinnan ratade i Portsmouth, men nu är åtminstone Robinson åter som coach. Det blev två segrar för Portsmouth förra säsongen, 2-0 borta och 2-1 hemma. Tre tveksamma straffar dömdes ut varav en för Wimbledon. Twitter har annars påmint om när Portsmouth direkt efter avspark efter insläppt mål gjorde självmål mot Wimbledon. Detta skedde 1984 när Noel Blake slog en bakåtpassning till Alan Knight som höll på med sina skor eller benskydd. Men 18 år senare bjöd Wimbledon tillbaka när Kelvin Davis lät Mark Williams bakåtpassning smita under foten.
Jag tror inte att Jackett byter till 3-5-2 här utan försöker hitta bra balans med så få ändringar som möjligt. Min gissning är att Mason ersätter Curtis och att Lowe och Evans byter position: Craig MacGillivray - Nathan Thompson, Jack Whatmough, Matt Clarke, Lee Brown - Ben Thompson, Tom Naylor - Gareth Evans, Joe Mason, Jamal Lowe - Brett Pitman.
