Inställt, inställt, kryss
Efter två inställda matcher kunde Portsmouth vinna en poäng i Swansea. Trots tappad tvåmålsledning kändes det som en vunnen poäng, då ribban och starkt målvaktsspel höll hemmalagets utdelning nere.
Efter två inställda matcher kunde Portsmouth äntligen komma till spel borta mot Swansea. För mycket vatten i Blackburn, för lite ström i Fratton. Kul för Blackburns fans att få ge igen efter alla kommentarer om en “tinpot club” som inte kan hålla en plan spelbar i samband med en höststorm.
För Portsmouth blev det samma elva som skulle startat mot Blackburn och Millwall. I skadade Kusini Yengis frånvaro blev det en första start för Colby Bishop efter hjärtoperationen. Yengi kom tillbaka från landskampandet med två mål och ett skadat knä. I mittförsvaret fick åter Marlon Pack förtroendet och till höger spelade Terry Devlin i brist på hela högerbackar.
Swansea inledde bäst och hade lägen att ta ledningen genom Joe Allen och Liam Cullen innan tio minuter hade gått. Det såg ut som en lång eftermiddag för gästerna, men man kom in i matchen och tog sedan ledningen på sitt första avslut. Josh Murphy vann bollen högt och slog ett lågt inlägg som Matt Ritchie förpassade i mål, hans första någonsin för Pompey vid 35 års ålder.
Myles Peart-Harris var nära att kvittera två gånger innan 0-2 kom på Pompeys andra avslut. Återigen vann man bollen högt. Murphy bröt in i straffområdet, lättade bollen över Ben Cabango via försvararens huvud och sköt ett lågt och otagbart skott på volley. Den höga pressen hade gett resultat.
Men the Championship är oförlåtande. Swansea kunde många gånger spela sig ur pressen på samma sätt som Portsmouth gjorde förra säsongen och vid dessa tillfällen fick gästerna förlita sig på sina försvarare, sin målvakt, målramen och ineffektivitet. Josh Tymons inlägg mot bortre ytan satte Connor Ogilvie i ett svårt läge med självmål som resultat.
Pompey gjorde vad man kunde mot överlägsna motståndare. Riskminimering med långa uppspel, men Bishop hade inte mycket mer i tanken. Istället handlade allt om att försvara och ha tur. I en flipperspelssekvens hade Swansea två kanonlägen att kvittera. Först en ribbträff från Peart-Harris och sedan en fin räddning av Nicolas Schmid på Cullens avslut från nära håll. Flaggan kom upp på returen men innan spelarna hann uppfatta det träffade Josh Key ribban varpå Schmid gjorde en ännu bättre räddning.
Tre minuter senare kom kvitteringen efter att Peart-Harris hittat in till Cullen som sköt i hörnet Schmid kom från. Det var ju ganska rättvist om man säger så.
Bishop orkade i 55 minuter och ersattes av Mark O'Mahony, som tvingades kliva av med en höftskada och ersättas av Christian Saydee. Swansea sökte ett ledningsmål, men missade och missade.
När Cullen kom till avslut mot slutet av matchen missade han inte. Avslutet från straffpunkten på inspel från vänster var hårt och bra, återigen mot hörnet Schmid kom från. Årets räddning är redan gjord, med en stark högerarm som styrde bollen över ribban.
Det fanns tid för två missade chanser ytterligare. Bianchini sköt utanför från snäv vinkel innan Saydee styrde Ogilvies inlägg utanför. Bishop, O'Mahony eller Yengi hade satt den chansen. Det är förstås inget att gräma sig över, en poäng är bra i sammanhanget, och det är en poäng man hade hoppats på på förhand.
