Kvalhoppet försvann på tilläggstid i Morecambe
Den sista spiken i Portsmouths kvalkista slogs i av Jonah Ayunga, en spelare som Portsmouth hade kunnat värva, men nobbade. Morecambe tog med det en rättvis poäng som hjälper dem i bottenstriden medan Portsmouth får finna sig i att åter förbereda sig för en säsong i division tre.
Portsmouth 3 - 2 Lincoln
Pompey (4-2-3-1): Bazunu; Carter, Raggett, Robertson (k), Ogilvie; Morrell (Tunnicliffe 11), Thompson (Williams 71); Harness, O’Brien (Curtis 76), Jacobs; Hirst
Mål: Hirst 50 (straff), Jacobs 68, Curtis 82
Gula kort: Thompson
Övriga avbytare: Webber, Romeo, Mingi, Walker
Lincoln (4-3-3): Wright; Norton-Cuffy, Jackson, Poole, Robson; Bishop (Sanders 83), McGrandles (k), Fiorini; Cullen, Marquis (House 77), Scully
Mål: Bishop 70, House 78
Gula kort: Jackson
Övriga avbytare: Sørensen, Adelakun, Hopper
Domare: Trevor Kettle
Publik: 15175 (811 gästande)
Tre dagar efter urladdningen mot Rotherham var det ett slitet hemmalag som tog emot Lincoln. Första halvlek dominerades något av Portsmouth medan Lincoln spelade bättre och var vassare i sina anfall. Matchen såg inte ut som en tävlingsmatch långa stunder. Portsmouth sågade sig igenom vid ett tillfälle, men Aiden O’Briens inlägg var lite för långt från George Hirsts panna. Lincoln såg farliga ut när de gick till anfall utan att kunna skapa något riktigt intressant. John Marquis hade två lägen som han utnyttjade ungefär som vi var vana att se honom. Han såg tung och kantig ut och lägena som kunde blivit farliga blev det väldigt lite av.
Andra halvlek var en helt annan historia. Portsmouth fortfarande något dominant, Lincoln något farligare. Av oklar anledning fick hemmalaget straff när Michael Jacobs gick omkull för en hög fot i magtrakten, men det såg inte ut som något att blåsa för. Lincoln-spelaren skadade sig själv och det tog en hel evighet innan Hirst fick slå straffen och det gjorde han på ett ändamålsenligt sätt, nämligen under målvakten.
O’Brien fick ett friläge direkt efter som han inte kunde förvalta och i nästa anfall var det Lincolns tur att missa ett friläge. Teddy Bishop sköt lite för rakt på Gavin Bazunu. Det böljade fram och tillbaka och känslan var att ett mål inte skulle räcka. När Jacobs skickade in en frispark från 25 meter vid målvaktens stolpe kunde man andas ut, för härifrån skulle det väl ändå bara vara att segla in i kaklet?
Inte då. Direkt efter avspark lirkade sig Bishop igenom och petade in 2-1 och åtta minuter senare nickade Ben House in 2-2 från en offsideposition. Det var inte lätt att se för linjemannen eftersom det var en lätt nicktouch som orsakade offsiden, och den var inte med mycket så jag förstår att flaggan inte kom upp.
Portsmouth repade mod och spelade under några minuter ett handbollsanfall innan 3-2 kom. Sean Raggett sköt ett oväntat vänsterskott som Jordan Wright lämnade retur på och en potentiellt offsidestående Ronan Curtis satte 3-2 i tom bur. Det var en bräcklig ledning som stod sig matchen ut trots ett par fina chanser för båda lagen. Lincoln träffade ribban och Hirst och Ryan Tunnicliffe missade varsitt friläge. Efter åtta minuter blåste domaren av och en andra halvlek som mycket väl hade kunnat ge fler mål än fem slutade 3-2.
Morecambe 1 - 1 Portsmouth
Morecambe (4-1-4-1): Carson; Leigh, Bennett, Bedeau, Gibson; Fane (McCalmont 77); Connolly (Diagouraga 68), Phillips, Wildig (k) (Ayunga 60), Gnahoua; Stockton
Mål: Ayunga 90+3
Gula kort: Leigh
Övriga avbytare: Smith, Cooney, O’Connor, McLoughlin
Pompey (4-2-3-1): Bazunu; Carter, Raggett, Roberson (k), Ogilvie; Tunnicliffe, Williams (Thompson 63); Harness (Romeo 72), Curtis, Jacobs (O’Brien 64); Hirst
Mål: Raggett 41
Övriga avbytare: Webber, Vincent, Mingi, Walker
Domare: Robert Madley
Publik: 4893 (806 Pompey-fans)
Bottenlaget Morecambe är bättre än tabellen visar och kom till den här matchen i bra form. Hemmalaget skapade chanserna i en match som dominerades spelmässigt av gästerna. Medan Portsmouth hade svårt att komma till bra avslut var det mer aktivitet framför Bazunu. Ett skott i insidan av stolpen följdes upp av en dubbelchans där Bazunu först lämnade en svag retur för att sedan skära av alla vinklar för Cole Stockton. Bazunu räddade mycket, men gjorde det inte speciellt bra då han tappade till synes enkla bollar. När alla väntade på 1-0 kom 0-1 sedan Raggett tagit med sig bollen med ryggen mot mål och skjutit stolpe in med en vänstervolley efter en frispark. Inte rättvist med bortaledning i paus, men symptomatiskt för ett bottenlag att först träffa insidan av stolpen och sedan åka på ett baklängesmål via stolpen.
0-1 såg länge ut att räcka med allt sämre skärpa från hemmalagets sida. Det var många avslut, men inget som Bazunu behövde anstränga sig på. Toumani Diagouraga fick ett mål bortdömt för hands i slutskedet och det såg ut att bli en orättvis bortaseger. På tilläggstid kom dock till slut kvitteringen genom Jonah Ayunga, den före detta Havant and Waterlooville-spelaren som fick nobben av Portsmouth och numera bara gör mål mot Portsmouth. Det var kontroversiellt då en spelare rev ner O’Brien och Connor Ogilvie framför mål och Stockton blockerade Bazunu som tappade bollen. Danny Cowley var mycket irriterad över detta och även om Stockton inte aktivt placerade sig i vägen fanns det goda skäl att döma bort målet.
Med detta är alla chanser till en sjätteplats borta och säsongen nu över. Kvalhoppet försvann på tilläggstid i Morecambe. Det kunde varit värre. Det kunde ha varit direktuppflyttningshoppet som försvann på tilläggstid när Morecambes målvakt nickade in 1-1 i matchens sista sekund. Jag skulle vilja säga att den upplevelsen var värre för nu har vi ändå ganska länge varit inställda på att norpa niondeplatsen från Ipswich. Topp åtta har seglat ifrån och det är sedan ett stort gap mellan elvan och tolvan. Sällan har League 1 varit så uppdelat i tydliga delar och att det ser ut att krävas 80 poäng och mer för att nå kval är ytterst ovanligt. Möjligen är detta en freak-säsong där de bästa lagen haft flyt i jämna matcher, eller så börjar divisionen skikta sig. Klart är att Portsmouth inte längre kan ses som en stor fisk i en liten damm med vad som sägs vara den nionde högsta lönebudgeten.
Staden slits mellan favoritläget i att vara underdog och idén om att klubben borde simma i andradivisionens vatten. Att ha nionde största budgeten i League 1 är inte bra nog för många. Det skaver, och det finns inga acceptabla förklaringar till varför laget inte går upp. Danny Cowley har lärt sig mycket om staden, men det är en sak som han missat. Fansen tolkar alla förklaringar efter ett misslyckande som en ursäkt. Alltså är det en ursäkt till poängförlusten att spelschemat blev för tufft och det är en ursäkt att Morecambes rättvisa kvittering var regelvidrig. Man får säga som det är (och jag uppskattar att höra det), men det kanske hade tagits emot bättre om han också hade lagt in att Morecambe faktiskt förtjänade minst en poäng. I fansens ögon är det kanske inte heller okej att säga så för många anser att laget oavsett vilket inte ska hamna i en situation där motståndaren är bättre, och om det gör det så är det managerns fel. Eller den som spelar nia. Eller den som har oturen att ha egenskaper som fansen inte ser eller rentav ogillar.
I slutändan är det Cowley som är ansvarig för att truppen varit för tunn. Det hade gått att få en mittfältare och en striker för Tyler Walkers lön, men det är klart att just då var det svårt att se att Hirst skulle börja göra mål. Men det ska också sägas att skadefrånvaron har varit osedvanligt stor och rimligen är mindre nästa säsong. Rekryteringen har överlag varit lyckad och efter en knackig höst har laget tagit kliv i rätt riktning. Cowley och Andy Cullen har varit tydliga med att det krävs tre transferfönster innan de har byggt sin trupp. Därför är det upp till bevis i sommar när lånespelare återvänder och kontrakt går ut. Det positiva är att laget skrapat ihop 29 poäng på 16 matcher efter att andra fönstret stängdes. Det pekar på en poängsumma på 83.
Hur Cowley-bröderna ska ersätta lånespelarna är svårt att se. Hayden Carter, Mahlon Romeo, Bazunu och Hirst bör spela högre upp i seriesystemet den kommande säsongen. Men skillnaden mot fjolårets läge är att alla spelare som inte fungerar med Cowleys spelstil är utrensade nu. Även om det är stora skor och handskar att fylla ut finns det en stomme av väl anpassade spelare att bygga på.
