Tottenham - Man Utd 0-2
Manchester United tog på söndagseftermiddagen ett steg närmare ligaseger när Tottenham besegrades med 2-0 på White Hart Lane.
Ferguson förvånade i vanlig ordning. Vare sig Veron, Barthez eller Butt hade lyckats ta sig ens till bänken för denna match. Vad det betyder för deras framtid är svårt att spekulera i, men om Becks ska till Real för att han är bänkad i en match så är det nog ingen långsökt gissning att Veron går tillbaks till Lazio, Butt till Newcastle och Barthez till Lyon i sommar. För närmare detaljer hänvisas till The Sun eller dess svenska systertidning Aftonbladet.
En spelare som däremot återvände till startelvan var David Beckham. Om det var för att bjuda på ett sista farväluppträdande eller om det helt enkelt var för att han är en bra fotbollspelare råder det delade meningar om. Oavsett skäl drog nog många Man Utd supportrar en lättnadens suck när han sprang ut på planen.
Efter endast 15 sekunder hade Nistelroy sin första chans för dagen. Tottenhams försvar stod och sov när Carroll sparkade ut bollen. Den damp ner framför fötterna på holländaren som satte högsta fart framåt men hans avslut räddades enkelt av målvakten Keller. Denna situation angav tonen för resten av eftermiddagen. Nistelrooy brände inte en, inte två utan sex(!) solklara chanser i första halvlek. Chanser han i normala fall skulle ha gjort sisådär 12-13 mål på - minimum. Manchester Unitedsupportrarna fick plötsligt inblick i hur det måste kännas att ha varit Liverpoolsupporter under Owens svacka tidigare på säsongen. Samtidigt ska ingen ära tas ifrån Keller. Han var rena rama Gordon Banks emellanåt.
Manchester United spelade bra, Tottenham spelade dåligt men ändå såg det länge ut som det skulle bli en sån där dag igen. Roy Keane var tillbaka till sitt glada charmiga jag och talade om för sina medspelare exakt vad han tyckte om deras insatser. Ferdinand, Brown och Solskjaer var tre av de hårdast drabbade och fick sig ett par rejäla utskällningar var. Solskjaer så mycket att han i spelartunneln vid halvtid gav tillbaka och berättade för Keane vad han tyckte om honom. David Beckham slet som vanligt kopiöst men fick inte ut någonting alls, Wes Brown hade en okej dag på högerbacken men hans inlägg lämnade mycket övrigt att önska (precision och timing för att nämna två). O’Shea misslyckades med en tunnel och rent allmänt såg det trots det bra spelet ut som Arsenal skulle skratta sist denna helg.
Kort sagt, detta var ett United som såg ut att vara på väg mot total frustration. Bolton hade gjort sitt dagen före, skulle nu Manchester United misslyckas med att göra sitt?
Tottenham var utspelade, utklassade och uträknade. Ändå hade man 0-0. Fotboll är ett förunderligt spel.
Inför andra halvlek ändrade Ferguson den taktiska formationen, istället för 4-3-3 så gick han över till en mer klassisk 4-4-2 variant med förhoppningen att få mer bredd i spelet.
Mer bredd blev det förvisso men inte blev det några fler mål för det. Keller fortsatte frustrera Nistelrooy och Giggs missade ett par bra lägen. Brown klev av och gav plats åt Gary Neville för att ge mer stadga åt högerkanten och förhoppningsvis förbättra inläggen.
När allt såg som mörkast ut och t o m Diego Forlan var på väg att värma upp kom så genombrottet. Föga oväntat var Nistelrooy inte inblandad alls. David Beckham bröt ett försök till uppspel från den allmänt usla japanen Toda (hur han kan få spela i Premier League är ett mysterium fullt i klass med snömannen). Från högerkanten fann han Scholes strax utanför straffområdet som skarvnickade mot Giggs på vänstersidan innan han satte full fart in i straffområdet. Giggs tog emot bollen, avvaktade en smula och lättade iväg ett perfekt inlägg mot bortre delen av straffområdet där Scholes nu befann sig. En välplacerad nick senare och äntligen hade Kellers nolla spräckts.
Detta borde signalerat lugn och ro i Manchester United men av outgrundlig anledning försökte man sig nu på att försvara sin ledning. Detta är ett konsttycke man aldrig varit särskilt bra på och inte nu heller. Anfall är alltid Man Uniteds bästa försvar.
Tottenham som hela matchen varit tillbakapressade började skapa lite halvchanser, särskilt på fasta situationer och när Gus Poyet nådde högst i straffområdet tycktes tiden stå stilla men hans skarvnick smet strax utanför stolpen. Någon ytterligare farlighet fick aldrig Tottenham och Manchester United kunde hålla undan. På stopptid fick så Nistelrooy till slut äntligen hål på Keller efter fint förspel från Quinton Fortune. 2-0 till Manchester United och vad som kunde ha blivit en eftermiddag av frustration förvandlades till en glädjeexplosion.
Manchester United är nu två matcher ifrån att ta tillbaka titeln till Old Trafford. En av dessa två är dock en mycket svår bortamatch mot Everton så ingen bör ta ut några segrar i förskott. Låt inte det faktum att brittiska bookmakers igår stoppade allt spel på att Man Utd vinner ligan förblinda er. Ingenting är klart ännu. Vem kommer inte ihåg 1995?
