Antilogik & Ligasegrar - Elake Daves Krönika (Del 1)
En väldigt massa ickeobjektiva ord om Manchester United, Arsenal och den senaste ligaomgången.
Nu händer det grejer i Premier League. Ett lag ska vinna, fyra lag ska bli rika och tre lag ska bort. I helgen spelades den 36 omgången och det börjar dra ihop sig ordentligt.
Liverpool och Michael Owen verkar ha vaknat på allvar och har faktiskt en rimlig möjlighet att nå Champions League plats förutsatt att man i sista omgången slår Chelsea.
I helgens omgång gjorde man potatismos av stackars nedflyttningsklara WBA på bortaplan. 6-0 slutade det kalaset och om det behövdes ytterligare bevis på att det är klassskillnad mellan Div 1 och Premier league så var detta det.
Houllier var en enda stor hög fransk glädje efter segern och hyllade föga förvånade försvaret: ”Vi försvarade oss bra idag, ända till slutet, och vi visade att vi ville hålla nollan.” Det är inte utan att man undrar hur det skulle gå om Liverpool istället för försvar prioriterade anfall? Kanske skulle man vinna dylika matcher med 16-1 istället?
Owen var också sprudlande glad efter vinsten och berättade att han har haft en fantastisk säsong. Jo, det är sant, han sa så. Vad Liverpoolsupportrarna tycker som följde honom under svackan förtäljer inte historien men jag tror inte så många håller med honom. Dessutom har väl ingen glömt att han bara för några månader sen sa att han haft sin värsta säsong hittills. Tänk vad fort man glömmer…
En fransman som var långtifrån glad var Arsene Wenger som såg sitt lag kasta bort en 2-0 ledning borta mot Bolton. Boltons coach Sam Allardyce hade redan dagen före match kastat handsken när han sa att inget lag i England skrämmer domare lika bra som Arsenal. Han menade att topplagen alldeles för ofta får domsluten med sig i matcherna mot bottenlag och de som såg som Arsenal – Bolton tidigare på Highbury vet exakt vad han talar om. Detta är dock lika för alla topplag och är inte utmärkande för Arsenal på något sätt. Storlag får domsluten med sig för att i 9 fall av 10 är det enda sättet bottenlag kan stoppa storlag på via ojusta medel. Svårare än så är det inte. Det är också därför vissa spelare får straffar med sig oftare än andra, det finns helt enkelt inget annat sätt att stoppa dem. Naturligtvis bäddar det för kontroverser. Nistelrooy i Manchester United, Owen i Liverpool och inte minst Bellamy i Newcastle får ju en t ex en oerhörd mängd straffar med sig och anklagas för filmning i parti och minut. Å andra sidan så framstår ju Homeros cyklop som osedvanligt vidsynt vid jämförelse med den normale fotbollssupportern som skriker filmning om så någon får tröjan avsliten.
Vad det nu gäller själva matchen; efter en trist första halvlek som gör bäst i att ignoreras helt vaknade Arsenal till liv i andra och drog iväg till en 2-0 ledning i gammal god stil. Allting föreföll frid och fröjd men all heder åt Bolton. Hela säsongen har deras spel varit bättre än vad resultaten antytt och i slutet av matchen började man få plötsligt få utdelning. Arsenal kollapsade under trycket och inte blev det bättre när först Ljungberg och sedan även Cygan och Lauren fick lämna planen med skador. Sacre Bleu skrek Wenger i avsmak när han såg hur hans oslagbara Arsenal började spela som ett pojklag. Först reducerade Bolton via Djorkaeff och sedan kvitterade man sedan Martin Keown gjort självmål. Wenger höll på att gå i bitar vid sidlinjen. Han kunde inte tro sina ögon och helt uppriktigt; det kunde ingen annan heller. Boltonspelarna sprang i cirklar kring Arsenals spelare i slutet av matchen, och trots att Arsenal var en man mer och domaren lade till hela 6(!) minuters tilläggstid förmådde man inte skapa en futtig enda målchans under slutskedet.
Wenger var rasande efter matchen och hävdade att Bolton medvetet spelat hårt och att allting var Sam Allardyces fel. Genom sina uttalande före matchen hade han satt omänsklig press på domaren vilket missgynnande Arsenal. Problemet är att för Arsenal missgynnar allting Arsenal. Det må vara domarna, FA, andra klubbar, spelare, skatter.. ja, i princip vad som helst. Alltid är det Arsenal som råkar illa ut och alltid är det så förbaskat orättvist helt enkelt. Efter ett tag slutar man lyssna. Jag tror säkert att Arsenal vid något tillfälle blivit missgynnande, precis som vilken annan klubb som helst. Men att gång på gång falla tillbaka på samma ursäkt håller inte. Det är inte domarens fel att Arsenal i Vieiras frånvaro saknar spelare som förmår lyfta laget. Det är inte FAs fel att Arsenal under april månad tappat sin ledning i tre av fyra av matcher. Det är Arsenals eget fel och ingen annans. Vad Wenger gör nu är att han låter som en trött kopia av hur Alex Ferguson lät för ett par år sedan och det är en visa som ej behöver upprepas.
Chelsea som jag tidigare berömt så mycket verkar fast förvissade om att bevisa hur fel jag har haft. Nu är man tillbaka i gamla klassiska hjulspår och tappar poäng igen mot mindre lag. Denna helg var det Fulhams att åka till Stamford Bridge och fullt välförtjänt ta med sig en poäng hem efter 1-1. Man blir inte klok på hur Chelsea fungerar. Hasselbaink har i brist på bättre ord varit skräp hela säsongen, ändå får han fortsätta starta gång på gång medan Gudjohnsen eller Zola får börja på bänken. Säkert finns det någon logik i galenskapen men sjutton vet vad det skulle vara. Chelsea behöver nu slå Liverpool i sista omgången för att säkra Champions League spel nästa säsong. En nog så svår uppgift med tanke på Liverpools strålande form.
Fulham har nu släppt sina ekonomiska siffror för sitt första år i Premier League och det var ingen skoj läsning. Hela £33 miljoner back var resultatet. Detta är rent löjliga siffror. Nog för att varuhusägarna Al Fayed pumpar in slantar som om Fulham vore en enarmad bandit i Vegas men det måste ju finnas gränser. I rapporten framgår det bland annat att man köpte spelare för hela £37,5 miljoner, detta är summor som får Kevin Keegan att framstå som sparsam. Rent fotbollsmässigt bör Fulham med sina 42 poäng ha säkerställt att man ännu en gång överlever en säsong i Premier League men snart måste man börja leverera resultat som motsvarar utgifterna innan Al Fayed tappar sugen helt.
West Ham kämpar på i botten. Gamle legenden Trevor Brooking har tagit över klubben medan Roeder återhämtar sig på sjukhus efter sin hjärnblödning. Brooking första insats var att åka till Maine Road och besegra ett blekt Manchester City med 1-0 i en match som borde ha bjudit på fler mål. Inte för att matchen var välspelad, nej nej. Däremot var bägge försvaren i vanlig ordning totalt urkassa. West Ham vann till slut sedan Kanoute petat in en boll som dansade längs mållinjen i vad som syntes vara en evighet utan att någon av Cityspelarna kom på tanken att man kanske skulle slå bort den.
West Ham har nu en liten möjlighet att faktiskt klara sig kvar i Premier League men det krävs att antingen Bolton eller Leeds förlorar sina nästkommande matcher samtidigt som West Ham vinner sina. Inga resultat torde dock förvåna efter denna säsong så räkna med stenhård kamp in på mållinjen.
Fortsättning: Del II